Remains (2011)

Remains
Skräck, USA, 2011
Distributör: Njuta Films
Regissör: Colin Theys
Medverkande: Miko Hughes, Lance Reddics, Grant Bowler m.fl.
Längd: 88 minuter
Finns på svensk DVD från 2012-10-10

— — —

Steve Niles blev något av en superstjärna över en natt när hans grafiska novell 30 Days of Night släpptes 2002. Med en fräsch twist på den annars så schabloniserade vampyrberättelsen slog han serieälskare över hela världen med häpnad, och det dröjde inte allt för länge innan även Hollywood fick upp ögonen för författarens talanger. Men medan filmatisering av 30 Days of Night blev en riktigt trevlig skräckvåffla, så får nog dessvärre Remains, baserad på Niles serie med samma namn från 2004, stå som bevis för att blixten tyvärr aldrig slår ner på samma plats två gånger.

När en experimentell nukleär förbrännare ska testköras ute i Nevadaöknen går något, kanske inte helt oväntat, fruktansvärt fel. En förödande chockvåg förvandlar det en gång så sprudlande USA till ett ödeland på bara några timmar. De som inte dog i katastrofen finner sig snart förvandlade till groteska och förvridna zombier som snubblar runt i en frenetisk jakt på människokött. Det finns dock de som klarade sig undan smällen. I den lilla staden Reno har fyra överlevande sökt skydd inne på ett casino, men frågan är hur länge deras mat och vatten egentligen räcker? Medan tiden sakta rinner ut för Tom, Tori, Victor och Jensen verkar de odöda bestarna utanför de barrikaderade dörrarna dessutom utvecklas i en rasande fart och bli starkare och snabbare för varje sekund…

Ironiskt nog var det mer liv på Renos gator efter apokalypsen

Remains kommer knappast ta hem några pris för sin originella story. Strålningszombier och fångade överlevare är ju numera vardagsmat för skräckfantasten, och har över åren tyvärr börjat kännas som ett rätt uttjatat scenario. I Remains har man dock försökt att piffa upp det hela genom att förflytta det hela till ett glittrande casino fyllt till bredden av en tidigare aldrig skådad version av allas favoritmonster! Medan berättelsen förvisso fortfarande känns lite väl influerad av Romeros Dawn of the Dead, så ser den faktiskt på pappret ut att ha tillräckligt mycket originalitet för att kunna stå på sina egna ben. Men, som de flesta av oss vet, så är teori och praktik tyvärr ofta två vitt skilda världar. Trots all den potential Neils filmens grundpremiss håller, så leder usel implementation och iscensättande till att Colin Theys nya zombierulle mest känns som en serie av oinfriade löften.

Zombier har kansk aldrig varit vidare smarta, men det här är nog en helt ny nivå av klantighet!  

Zombier får nog sägas vara ett av Hollywoods mest statiska filmmonster. Deras långsamma snubblande gång, deras lust för människokött och deras smått irriterande ovana att inte vilja dö har i stort sett varit densamma ända sedan den första odöda besten kravlade sig upp ur sin grav. Men efter 28 dagar senare har vi börjat se allt fler regissörer och manusförfattare leka med konceptet, och duon Steve Niles och Colin They är inget undantag. I Remains påminner de ruttnande monstren mer om vilda djur som våldsamt och målmedvetet jagar rätt på sitt byte. I många scener får publiken se zombier kordinera sina attacker tillsammans likt flockdjur, för att sedan försvara sina fällda byten med såväl tänder och klor från andra odöda. Allteftersom tiden går och färskt människokött blir en bristvara får vi till och med även se de vandrande döda äta av varandra och sig själva som en sista utväg. När man faktiskt använder denna bestialiska twist på zombiekonceptet som bäst lyfter det verkligen hela filmen, och idén känns riktigt fräsch och genuint lovande. Tyvärr så är man dock alldeles för inkonsekvent med hur man porträtterar zombierna för att man ska kunna få något egentligt grepp om dem. Man verkar inte kunna bestämma sig för om monstren ska vara blixtsnabba parkour-utövare eller snubblande sömngångare, eller om de ska äta upp sina offer ända in till benen eller bara gnugga sina ansikten mot deras sår. Inte heller görs det klart om bestarna faktiskt är döda eller bara gravt muterade, vilket banar väg för en hel del frågetecken under filmens gång. Det kanske mest konfunderade måste nog dock vara zombiernas plötsliga behov av sömn som Niels introducerat. Som på en given signal ställer de sig alla som på led och snarkar om nätterna, vilket ger våra hjältar gott om tid att utforska stadens gator. Medan idén kanske må fungera rent konceptuellt, så är det rent skrattretande att faktiskt se det iscensatt.

Även om man lagt ner stor tid på att filmens zombier unika, så verkar det fortfarande vara hjärnor som står på menyn! 

Tyvärr används inte heller filmens casinomiljö vidare väl heller.  Medan ett casino förvisso inte rymmer fullt lika många möjligheter som till exempel ett varuhus, så finns där ändock en makalös serie kreativa möjligheter för just en zombiefilm. Ett syndens paradis med blinkande lampor, galna glittrande attraktioner och pengasprutande maskiner är trots allt en perfekt motpol till det ruttnande förfall zombierna för med sig, för att inte tala om alla intressanta sätt det öppnar upp för våra hjältar att bekämpa monstren på! Men istället för Las Vegas har man valt att låta filmen utspela sig i det betydligt mindre, och betydligt tråkigare Reno. Filmens casino påminner mer om ett helt vanligt hotell, och det roligaste Tommy, Tori och de andra i gänget någonsin hittar på är att spela kort nere i baren.  Det närmaste man någonsin kommer till att verkligen göra något med den unika miljön är när Tommy tar sig en liten joggingtur bland zombierna i ett av kloten från American Gladiators. Men medan den scenen förvisso får erkännas vara en fantastiskt kul idé, så är det tyvärr på tok för lite på tok för sent.

Filmens sparsmakade analoga effekter imponerar, men tyvärr syns de lite väl sällan

Är man villig att se bortom dessa problem, så finns det dock en hel del bra saker med filmen. Zombiesminkiningen är oftast riktigt välgjord, och man verkar faktiskt ha lagt ner riktigt stor möda på att ge alla monstren ett eget och unikt utseende. Tack vare att alla zombierna bombarderats av radioaktiv strålning så har man dessutom tagit tillfället i akt och gett dem en hel del kreativa missbildningar och mutationer som helt klart står ut som en av filmens mest minnesvärda aspekter.  Remains visar även stundtals prov på en del komiska inslag, som till skillnad mot många andra skräckfilmer faktiskt ter sig genuint underhållande. Det är svårt att inte dra lite på mungipan när man till exempel försöker lura bort zombier med hjälp av en konfettispyende radiostyrd bil, eller försöker ramma en parkeringsport med minikombi. Tyvärr är det kanske just dessa små guldkorn som gör det så smärtsamt uppenbart att filmen kunde ha varit så mycket mer än vad den är.

Colin Theys är mest känd för att ha gjort B-filmer tidigare, och tyvärr kommer nog inte Remains att ge hans karriär något vidare lyft. Medan få aspekter av filmen är rent av dåliga, så känns väldigt stora delar framstressade och oplanerade. Med så mycket att hämta inspiration från, och så många kreativa möjligheter att använda sig av, så är det riktigt förvånande att det hela är så pass mediokert. Medan Remains må vara en helt okej film att se ha på i bakgrunden en slö söndagseftermiddag hemma i filmsoffan, men det är tyvärr svårt att bortse från att den stundtals är lika stapplande som dess muterade monster.

Betyg: 5 av 10

— — —

Johan Axell; Frombeyond-redaktör

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*