Sammanfattningsvis är dock Alena en klart positiv läsupplevelse som visar att Andersson mycket väl hanterar berättelser i längre format. Han ska ha en eloge för att låta huvudrollen vara av det kvinnliga könet, även om jag hade hoppats på att Alena själv kanske skulle kunna vara mer ”kick-ass” än vad…
Sam Gorski och Niko Pueringers sci-fi thriller kommer med allra största trolighet bli en av de där filmerna som snabbt faller i glömska efter att man sett dem. Trots dess välgjorda specialeffekter, så har filmen starka problem med balansen på grund av dess överflöd av kopierade idéer och karaktärer. Filmen…
Då har då de sista tre filmerna och programmet kommit för Den Magiska Biodagen 2012.
Tobe Hoopers ”Eaten Alive” är absolut trashig amerikansk 70-talskräck när den är som bäst.
Vi på FromBeyond ser Olsen som ett alldeles strålande val och har förhoppningar på att det här kan bli en remake som inte nödvändigtvis behöver stå allt för mycket i skuggan av dess briljanta sydkoreanska original.
Vad är nu detta, GRATIS PORR på FromBeyond? Nej, inte riktigt men i veckans tävling lottar vi faktiskt ut ett helt nytt ex av den japanska erotiska musikalkomedin ”Underwater Love” från 2011.
Mot slutet kvarstår endast det som kan ses som filmens grundläggande formel; den unga agenten med armarna runt någon av filmens kvinnor. Där har vi också sanningen om filmen. ”077 Bob Fleming: Vår man i Casablanca” är faktiskt inget annat än en ganska tam buskis i agentkostym.
The Shrine är en film som till en börjar verkar ha något att komma med, men som sedan tappar taget och blir en mer eller mindre medioker skräckfilm med bortkastade möjligheter.
Night of the Crabs är, på gott och ont, väldigt mycket ett barn av sin tid. Det märks var den har hämtat inspiration från, och när man läser den känns det som att kika på en djurskräckis från 70-talet, fast med mer sex och betydligt skräpigare.
När det blev dags för legenden Koji Igarashi att skapa ett sista spel om vampyrjägarna i Castlevania-serien, så sparade han sannerligen inte på krutet. ”Harmony of Despair” är ett riktigt kärleksbrev till fansen, men frågan är om det kommer att nå ut till så många som det förtjänar?