Mom and Dad
Skräck/thriller USA, 2017
Distributör: Universal (Sony)
Regi: Brian Taylor.
Medverkande: Nicholas Cage, Selma Blair, Anne Winters, Lance Henriksen m.fl.
Längd: 86 minuter.
på svensk DVD och Blu-ray från 2018-05-14
Allt börjar i en fin och trevlig namnlös förort där alla verkar trivas och ha det bra. Husen och trädgårdarna är vackra och det är det perfekta lilla samhället att bild familj i. Vi får stifta bekantskap med familjen Ryan. Pappa Brent (Nicholas Cage) och mamma Kendall (Selma Blair) och deras två barn, halvstökiga tonårsdottern Carly (Anne Winters), som gärna istället hänger med sina vänner istället för sin familj, och den yngre sonen Josh (Zackary Arthur). Såhär långt är allt frid och fröjd, men en dag när Carly är i skolan väller det in poliser från alla håll i vad som verkar en auktion för att skydda barnen från sina föräldrar. Helt plötsligt och utan förklaring har det utbrutit en masshysteri där föräldrarna i det lilla samhället gör sitt bästa för att ta till våld, och till och med ha ihjäl, sina barn. Vi sedan följa Carly och Joshs kamp för överlevnad då deras egna föräldrars på det mest våldsamma sätt försök ta deras liv. Hur ska detta gå?
Det här är en rätt knasig skräckfilm med svart humor i högt tempo. Det märks att regissören Brian Taylor, som ligger bakom actionrökare som fantastiska Crank (2006) och Crank High Voltage (2009), står för regin. Det går undan och du har inga direkta chanser att hinna titta ner på telefonen eller andas, precis som i nämnda Crank-filmerna. De 86 minuterna som filmen klockar in på går snabbt och det är en av styrkorna med filmen. Den är konstant underhållande och kul att titta på. Den gjord med glimten i ögat, vilket jag tycker passar temat väldigt bra. Det går heller inte att låta bli att nämna Nicholas Cage, som tyvärr gjort så mycket skräp de senaste åren att man nästan glömmer bort de höjdar-filmer han faktiskt också gjort. Tänker exempelvis på Leaving Las Vegas (1995) , Face/Off (1997), Lord of War (2005) och Wild at Heart (1990) för att nämna några. Jag tycker Cage alltid funkar som bäst när han får överspela och ta i lite extra i sina roller. Gärna som någon form av psykopat som inte har alla hästar hemma.
Cage är verkligen en av höjdpunkterna i Mom and Dad och nästan själv en anledning att se filmen. Förutom det har du en fantastisk scen som utspelas på sjukhus och som ackompanjeras av Roxette som fick mig att dra på mina smilband rejält. Jag måste även nämna klasskådespelaren Lance Henriksen som du känner igen ifrån bland annat Terminator (1984) och Aliens (1986) (uppföljaren till första Alien). Han gör sällan en dålig roll och i denna film blir man absolut inte besviken då han dyker upp som Nicholas Cages karaktärs egen pappa.
Kort och gott så är detta en film för dig som vill bli underhållen utan att behöva något speciellt djup och kan acceptera en något oseriös film. Mom and Dad är inget mästerverk när det kommer till regi eller manus, men efter att ha sett klart filmen så känner du dig tillfredsställd och nöjd. Det enda man kanske kan klaga lite på är att tempot går ner lite innan den stora finalen kommer. Jag hade dessutom villat ha ett lite bättre och lite annorlunda slut, men detta är kanske mest en smaksak. Ibland är det hur som helst en film som Mom and Dad man behöver se. En film som fokuserar på full fart och på att vara underhållande till max.
Betyg 6/10
Christoffer Strid