México Bárbaro (2014)

México Bárbaro
Skräck, Mexiko, 2014
Distributör: Njuta Films
Regi: Isaac Ezban mfl
Medverkande: Dulce Alexa, Sara Camacho, Lorena Gonzalez m.fl
Längd: 100 minuter.


1Köpte precis Alucarda (J.L Moctezuma 1977) på DVD, så till slut kommer den hamna i min filmhylla när nu posten väljer att leverera den. Vad bättre då än att fira detta bra inköp med att hoppa på filmplanet och återigen bege mig till Mexiko och en skräckfilm därifrån? Mexiko har alltid varit ett sådant land jag känt att jag vill besöka. Maten, musiken och mystiken lockar väldigt mycket. Har alltid velat uppleva exempelvis Dia de los Muertos på plats eller svänga loss till ett genuint mariachiband allt medan jag äter mig proppmätt på alla godsaker som landet erbjuder. Nu skulle jag dyka rakt ner i mystiken och kulturen i México Bárbaro.

Folktro och traditioner har alltid intresserat mig, så det lät ju lockande att åtta olika mexikanska regissörer skulle bjuda på varsin del där de skulle väva in sådana ämnen. Antologier har det ju kommit en del genom åren, och vissa har funkat riktigt bra medan andra varit en ren plåga för ögongloberna att utstå. Nu blev det ju som jag redan nämnt mer intressant då ämnet på vilka delar av berättelserna baseras är spännande. Lite oro kände jag inför längden på de olika delarna, skulle de kunna leverera under så pass smalt tilltagen speltid? Å andra sidan kan ju för långa delar också stjälpa en bra story. Med German Angst (2015) i färskt minne var jag ju lite tveksam till ännu en ny antologi, men jag tänkte återigen på vilket mästerverk Alucarda är och att man kanske skulle bjudas på samma mexikanska magi i denna film.

Känns som jag kanske borde gå in i detalj på varje episod, men det skulle ta bort lite av de överraskningar som finns i vissa av delarna, så jag kommer att skriva om filmen mer övergripande. Det är åtta ganska olika historier och utförande vi bjuds på som tittare. Allt ifrån en del väldigt retrodoftande historia komplett med grynig bild till en del med väldigt modernt utseende om hämnd, och allt däremellan i stort sett. Delarna är väldigt olika till både utseende och storymässigt, där vissa självklart är mer intressanta än andra. På det planet känns México Bárbaro lik V/H/S (2012), för nivån är ganska olika där de delar som är bra är riktigt bra, medan de som är mindre bra känns ganska trötta stundtals.

Lyckligtvis skulle jag säga att de bra delarna ändå har övertaget. Det jag tänkte på genom hela filmen är att på gott och ont bjuds man sällan på någon förklaring till det som sker, är mer som ett nedslag bara i historien. Det stör mig sällan att en förklaring uteblir i filmer, men visst hade det varit skönt i några av delarna. Det kan vara en av de mindre bra sakerna med att speltiden är så kort per del, att de inte hinner fördjupa sig nämnvärt. För det känns ibland som att man går miste om en hel del genom att varken få en bakgrundshistoria eller någon direkt inblick i den tradition som historien tagit sitt avstamp i. Några av delarna skulle jag gärna se i en fullängdsfilm, för de har möjligheten att göra sig i det formatet med.

mexico-barbaro4
Vissa av delarna i ”México Bárbaro” är så pass intressant att de även skulle fungera som fullängdsfilm.

Jag uppskattar att se filmer som inte hör till den massproducerade återrapade uppsjö som prånglas ut nu för tiden. Därför känns det lite som en frisk fläkt att se en mexikansk skräckfilm som inte alltid försöker locka den moderna tittaren med enbart simpla trick som jump scares och liknande. Det finns med såklart, men inte hela tiden och ändå så pass få gånger så att jag inte börjar störa mig på det. Finns även delar som är obehagliga på ett krypande sätt, och delar av historierna är ganska udda utan att för den sakens skull kännas som att de lagts till för att filmskaparen ska visa att denne minsann är en ”sjuk jävel”. En av filmens meningar fick mig att skratta rakt ut av hur bisarr den var, och jag fick spola tillbaka för att kolla så att jag faktiskt hade läst rätt, och det hade jag. För er som undrar är den med i segmentet Drena (Aaron Soto). Vi bjuds även på en scen som tävlar med Evil Dead (S. Raimi 1981) i att vara den underligaste scen med sexuellt våld jag sett i en film.

Effektmässigt är México Bárbaro helt okej, även om jag hade svårt att se förbi de rätt unkna CGI-effekterna som fungerar som titelskärm på de olika delarna. Hade de gjort en ordentlig effekt av det istället hade jag gett två snabba tummar upp direkt för det är en ganska omild behandling man möts av, men jag kan aldrig komma till ro med datablod, det går bara inte. När filmskaparna förlitar sig på kameraeffekter och när de håller tillbaka på CGI-skalan är jag positiv, men det är tyvärr en rad riktigt ostiga effekter som gör att jag suckar högt och slår mig för pannan.

Precis som många andra moderna skräckfilmer lider tyvärr ”México Bárbaro” av ganska fula CGI-effekter.
Precis som många andra moderna skräckfilmer lider tyvärr ”México Bárbaro” av ganska fula CGI-effekter.

México Bárbaro är helt okej underhållning, och bjuder på delar i filmen som jag tyckte var bra. Ingen av de åtta delarna var någon katastrof där jag kände att snabbspolningen var nära även om inte alla var bra direkt. Tyckte om att delarna såg så olika ut, det var svart/vitt, färgstarkt, klar bild, grynig och skrapig bild om vartannat. Skulle inte ta i så mycket som Brussels Intl Fantasy Film Festival med citatet som pryder framsidan: ”Talangen i denna extremt bisarra, övernaturligt absurda, groteska samling är obestridbar”. Det är att ta i så sömmarna spricker skulle jag säga, däremot kan jag absolut hålla med om Cinema Movil om att ”México Bárbaro sätter några namn på kartan som blir viktiga att hålla koll på”.

Jag var relativt besviken på Here Comes The Devil (A.G Bogliano 2012) men känns nu ändå som att Mexiko är ett land att hålla koll på när det kommer till skräckfilmen. Ska bli intressant att se vad regissörerna som jobbat med denna film kan bjuda på i framtiden. Kanske att de kan bli en spjutspets rakt in i misären med alla dåliga remakes och reboots. Man kan ju hoppas i alla fall, för en viss fläkt av nyskapande tycker jag mig kunna skönja när jag ser denna antologi. Det är inget mästerverk på något sätt, men väl värt att se och finns som sagt detaljer man inte sett på länge och som kändes fräscha. En helt okej antologi helt enkelt. En stor skål popcorn, en kall läsk och en skön söndagkväll tillsammans med denna film så har du receptet på ett trevligt slut på helgen.

Betyg: 6 av 10


Mikael Hammarberg

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*