Marianne (2011)

Marianne
Drama/skräck, Sverige, 2011
Distributör: Njutafilms
Regi: Filip Tegstedt
Skådespelare: Thomas Hedengran, Sandra Larsson, Tintin Anderzon, Peter Stormare m fl
Längd: 103 min
Finns på svensk dvd från 2012-04-11

– – –

Sedan den Phenomena-inspirerade postern till Marianne (2011) publicerades på nätet har förväntningarna bubblat hos svenska skräckfilmsentusiaster. Skulle Marianne bli den intelligenta, välgjorda och skrämmande skräckfilm det tisslades om?

Marianne är regisserad av Filip Tegstedt, och utspelar sig i Tegstedts barndomskvarter i Östersund. Staden är en viktig aktör i filmen, och alla som bott i Östersund kommer känna igen flertalet platser i filmen. I ett idylliskt radhusområde i Östersund, med fjällen glimtande i fjärran, bor Krister (Thomas Hedengran) med sina döttrar Sandra (Sandra Larsson) och nyfödda Linnéa (Stella Edling). Kristers liv har efter frun Evas (Tintin Anderzon) död börjar sjunka allt längre ner i en spiral av ångest och sömnlöshet. Plågad av skuld efter ett flertal otrohetsaffärer och en försummad relation till dottern Sandra drabbas han av återkommande mardrömmar och sömnparalys. Om natten drömmer han om en hotfull gestalt, en mara, som med största säkerhet vill Krister och hans familj illa. Men handlar det bara om mardrömmar, eller finns det något ytterligare, ondskefullare, bakom?

Marianne sällar sig till en lång tradition av svensk socialrealism. Här rör det sig inte om surrealistisk skräck á la Argento (som postern utlovar), utan om ett långsamt och tragiskt relationsdrama. Fokus läggs på dialog och skådespeleri, som tyvärr blir ganska ojämnt. Det blir en skarp kontrast mellan de etablerade proffsskådespelarnas hyfsat stabila insatser och amatörernas mer vacklande skådespeleri. När det är som sämst blir det pinsamt ungdomsdrama á la Staffan Hildebrand, men när det är som bäst (framförallt Thomas Hedengran briljerar) är det riktigt engagerande. Själva dramat är spännande och trovärdigt, och kopplar på ett snyggt sätt ihop med skräckelementen i filmen.

Krister (Thomas Hedengran) plågas av mardrömmar av den värsta sort.

Skräckelementen är mycket få och strikt koncentrerade till mardrömssekvenserna. Dessa är dock riktigt välgjorda. Genom ett
skickligt användande av ljus och ljud blir mardrömmarna gastkramande öar av vansinnig skräck i en annars väldigt diskbänksrealistisk film. Den mara som hemsöker Krister håller sig hela tiden i utkanten av synfältet, och undviker på sätt att tappa spänning genom att avslöja för mycket om det hotfulla. Att Tegstedt lånar skräckelement ur den nordiska folktron blir väldigt effektivt. Norden har en lång tradition av rysliga berättelser om gastar, maror, mylingar, troll, bäckahästar, draggar och allsköns oknytt, som tyvärr haft väldigt litet inflytande på vår filmproduktion. Att bygga skräcken kring dessa element (maran i
det här fallet) blir därför både originellt och välbekant på samma gång. Mikael Junehags musik är riktigt bra och gör en stor del i att bygga upp filmens stämning.

Största problemet i filmen är inte det stundtals rangliga skådespeleriet och fotot, utan längden. Berättelsen hade kunnat
berättas mycket effektivare på en timme, och då blivit en riktigt bra skräckfilm i typ Masters of Horror-format. Nu blir det alldeles för
utdraget, och skräckelementen kommer för långt ifrån varandra. Trots detta är Marianne en stämningsfull och på sina håll riktigt välgjord svensk lågbudgetfilm. Om Filip Tegstedt i framtiden vågar gå mer mot genrefilm och mindre mot svenskt drama, har vi nog mycket spännande att se fram emot.

Betyg: 6/10

Alex Kassberg; From Beyond-medarbetare

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*