Vampyrgenren har de senaste åren fått en gigantisk boom, men genren var även stor på 80-talet, och ”Fright Night”, där vi får följa en tonåring vars nya granne visar sig vara vampyr, befinner sig i genrens absoluta toppskikt.
Bruno Mattei (1931-2007) var en italiensk regissör som gjorde sig mest känd för sina ”lån” från andra filmer, men bakom detta fanns en sann mästare på att underhålla genom sina filmer.
Tio år efter succén med ”Re-Animator” gjorde Stuart Gordon den här filmen, som även det är en HP Lovecraft-influerad berättelse, där en familj flyttar in i ett slott som ruvar på en mörk och livsfarlig hemlighet.
I den hårda 80-talsrullen ”Savage Streets”, ser vi Linda Blair som en hämndlysten kvinna som är beredd att ta till vilka medel som än krävs för att ställa saker och ting till rätta.
Stuart Gordons Re-Animator är den troligen mest uppmärksammade och uppskattade filmatiseringen av författaren HP Lovecraft. En härligt tidstypisk skräckis som bjuder på både stora mängder blod och många skratt.
I Lucio Fulcis skräckklassiker hänger sig en präst, vilket leder till att en av portarna till helvetet öppnas, och de döda vaknar för att förgöra de levande. Späckad med mörk atmosfär och en stor mängd våld är detta en av Fulcis oftast nämnda filmer.
Det har skett en franskspråkig skräckvåg de senaste åren, där obehag och våld varit nyckelingredienser. I Seven Days får vi följa en far som drivs till vansinne av sorg och bestämmer sig för att utkräva hämnd på sin dotters mördare.
Regissören bakom 80-talsskräckisar som ”Night of the Demons” och ”Witchboard” gjorde 2007 en lågbudgetskräckis om en meteor från rymden som förvandlar folk till blodtörstiga monster, tyvärr är inte resultatet vad man kunnat hoppas på.
Svensk skräckfilm är inget direkt brett område, men en klassiker inom området är Evil Ed, där en filmklippare till slut blir galen av att ha sett på för mycket våldsfilm.
Bruno Mattei är mest känd för att ha gjort otaliga skräpfilmer som dock bjuder på fenomenal underhållning. Han hade en vana att göra rip-offs på tidigare producerade filmer, och det är kanske därför inte förvånande att han gjorde en inofficiell uppföljare till ”Caligula”.