The Fog (1980)

The Fog

Skräck, USA, 1980

Regi: John Carpenter

Manus: John Carpenter och Debra Hill

Distributör: Universal

Medverkande: Adrienne Barbeau, Hal Holbrook, Jamie Lee Curtis mfl.

Längd: 86 minuter

Finns på svensk DVD och Blu-ray

— — —

John Carpenter är tveklöst ett av de största namnen inom skräckfilm. Med filmer som Halloween (1978) och The Thing (1982) har han skapat sig ett namn som aldrig kommer bli bortglömt, och vars filmer har en odödlig effekt på människor världen över. Efter att i princip startat igång slashergenren, eller åtminstone bidragit stort till att hjälpa den en lång bit på vägen, tog sig Carpenter an en mer traditionell spökhistoria.

The Fog (1980) utspelar sig i den lilla kuststaden Antonio Bay, som i dagarna ska fira sitt 100-årsjubileum. Från havet rullar en tät och mystisk dimma in mot staden, och en fiskarbåt åker under en tur riktigt illa ut när de upptäcker vad dimman egentligen är för något. Fader Malone (Hal Holbrook), upptäcker en gammal dagbok hans farfar skrivit, som avslöjar hur stadens grundare egentligen gick till när de grundade Antonio Bay, och det visar sig vara en bloddrypande historia där ett helt skepp fick sätta livet till. Nu är besättningen tillbaka för att hämnas, beväpnade med sablar och krokar sveper de in i staden genom dimman, och innan natten är slut kommer staden veta att man inte alltid kommer undan så lätt…

I mina ögon är John Carpenter definitivt och utan diskussion en av de absolut mest kompetenta regissörerna i filmhistorien. I sina 70/80-talsfilmer lyckades han som ingen annan att berätta historier som både var unika och trogna till den skräcktradition de uppstått från. Tittar man på The Fog så ser den på ytan ut som en mer eller mindre traditionell spökhistoria, där ett par mordiska sjömän får symbolisera ondskan. I mångt och mycket är det en enkelt berättad film där Carpenter inte tar några snirklande vägar för att berätta det han vill, och det fungerar alldeles utmärkt. Filmens antagonister, den hämndlystna besättningen, presenteras bit för bit, vilket gör att mystiken kring dom behålls genom hela filmen, och det är inte förrän i slutet som man får se dom som tydligast, vilket gör att filmens spöken blir betydligt otäckare. Utan att avslöja för mycket kan jag enkelt konstatera att The Fog innehåller filmhistoriens troligen obehagligaste dörrknackningar, vilket knappast gör att dess spöken blir mindre läskiga.

För mig har Carpenters starkaste sida alltid varit hans förmåga att ladda sina filmer med en väldigt stämningsfull och stundtals otäck atmosfär. Vare sig filmen utspelar sig i en amerikansk småstad eller på en forskningsbas i Nordpolen, sveper Carpenter in filmen, och tittaren, i ett gastkramande täcke där spänningsnivån nästan alltid är på topp. I The Fog har han återigen gjort soundtracket själv till filmen, med hjälp av Dan Wyman, och som vanligt fungerar det perfekt till de bilder han visar upp, och hjälper till att stärka stämningen ytterligare några snäpp och ge filmen en unik prägel som gör att den sticker ut från den stora mängd skräckfilmer som gjordes under den här tidsperioden. Han har lyckats utmärkt med att hitta rätt miljöer för den lilla kuststaden, som med sina fantastiskt vackra omgivningar, tillsammans med filmens utsökta foto, gör att den här spökhistorien får den perfekta sättningen. Om man jämför den här filmen med The Thing, som Carpenter gjorde bara ett par år senare, så är det en betydlig skillnad när det kommer till hur pass våldsam filmen är, då The Fog knappast innehåller några uppseendeväckande våldsscener överhuvudtaget. Här är det mer antytt vad som sker, än att man faktiskt får se det, och jag tycker att det fungerar utmärkt till den stämning som filmen i övrigt förmedlar, och det känns aldrig som att det saknas någon blodspillan.

Hur Carpenter gång på gång lyckades skapa så fantastiskt stämningsfulla filmer, som till råga på allt dessutom visade på en stor kompetens när det kommer till filmskapande, är helt otroligt. Med sin fingertoppskänsla för att ge filmen precis den atmosfär den behöver, samtidigt som han regisserar sina skådespelare väl och bjuder på ett vältränat öga för hur man gör en snygg film, är Carpenter inget annat än ett geni. Framför allt när det kommer till att göra en spännande skräckfilm, där han fortfarande står som en av de absolut starkast lysande stjärnorna, även om han, liksom många andra, gör långt ifrån lika bra filmer nu som då. The Fog är knappast något undantag, utan snarare ytterligare ett bevis på den talang Carpenter har, och som gör att han alltid kommer att vara en av de största och bästa regissörerna inom genrefilm. Likt hur den olycksbådande dimman sveper in över Antonio Bay och håller dess invånare i ett järngrepp, fångar Carpenter tittaren med en ytterst välgjord och effektiv skräckfilm som återigen bevisar hans enorma talang när det kommer till filmskapande.

Betyg: 8,5 av 10

– – –

David Larsson: Frombeyond-redaktör

2 Comments on The Fog (1980)

  1. Det värmer att läsa så fina ord om en favoritfilm/favoritregissör. The Fog hamnade lite i skuggan av Halloween, och jag har alltid tyckt att den varit lite underskattad, men under senare år har den väl fått lite större erkännande.

    Bra recension! 🙂

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*