Om man vet vad man vill ha, 70-talserotik, så är nog Molly inget dumt spår att ge sig in på. Räkna inte med något utmanande manus eller storslagna skådespelarinsatser bara, utan skåda istället en film av sin tid som skildrar sex på film annorlunda än vad är fallet idag.
Ta Mej i Dalen är en film som verkligen inte är för alla. De som ger sig in på det här vet troligen i förväg vad som väntar, och huruvida den funkar på den nivån låter jag vara osagt. För den nyfikne bjuds man på 75 minuters lantsex tonsatt av…
Galtmannen är en scifiroman som skildrar en dystopisk samtid, men som tyvärr inte lyckas hela vägen fram. Bäst är de medföljande novellerna, som visar på en författartalang som anas.
En betydligt bättre idé än att se detta misslyckade försök till retrodoftande skräck är att leta sig tillbaka i tiden och se de filmer som faktiskt gjordes på 70/80-talet, eller förslagsvis slå på en film av Ti West, någon som faktiskt behärskar att göra film av det här slaget. I…
Looper är en film som med många medel lyckas bli en smått fantastisk filmupplevelse, där en läcker framtidsestetik vävs samman med ett välskrivet och mänskligt manus, och som blir en film om tidsresor som i flera avseenden, trots sin natur, känns trovärdig, vilket får ses som en stor bedrift.
Thriller – En Grym Film är en av de kultfilmer som förtjänat sitt rykte, och sin plats i en genrefilmskanon, i den mån en sådan finns. Med ett snyggt och våldsamt stiliserat bildspråk, är det en film som lever upp till den bild som skapats av den.
Barnflickan känns i för stora drag som en oinspirerad bok, en historia som allt för bekvämt lutar sig tillbaka på saker läsaren redan vet och känner till.
From Beyond är en våldsam, bra tempodriven och makalöst snygg skräckfilm som något oförtjänt står i skuggan av storebror Re-Animator, och står som ett bevis på att Stuart Gordon är den främste när det kommer till filmatiseringar av HP Lovecrafts verk.
Mara är ett totalt platt försök till svensk skräckfilm, där man billigt försökt locka med en glamourmodell i huvudrollen. Resultatet är en film som är usel på alla sätt och vis.
Tyvärr är Stolen ännu ett magplask i Nicolas Cage digra filmografi, som inte tar tillvara på hans potential, utan som istället förlitar sig till och lutar sig tillbaka på uttjatade klyschor som kändes trötta för femton år sedan.