The Bunny Game (2010)

The Bunny Game
Skräck, 2010, USA
Regi: Adam Rehmeier
Medverkande: Rodleen Getsic, Jeff F. Renfro, Gregg Gilmore m.fl.
Distributör: Njutafilms
Finns på svensk DVD från 2012-02-08

— — —

The Bunny Game
är en film som på kort tid blivit nästintill legendarisk inom vissa kretsar, trots att det inte är vidare många som sett den.
  Anledningen till dess popularitet är utan tvekan att det förbud den belagts med i Storbritannien, då förbjuden frukt trots allt smakar bäst, inte sant?
Men när en film har blivit så hypad som denna, är det svårt att inte bli något besviken när man väl får uppleva den med egna ögon.  The Bunny Game är inte en dålig film, men den är väldigt annorlunda mot vad de flesta nog hade föreställt sig.

Bunny, spelad av Rodleen Getsic, säljer sin kropp för att kunna ha råd med de droger hon är beroende av. Livet på gatan är inte det lättaste, och Bunny har allt fått sig en och annan törn i livets hårda skola. Inget kunde nog dock förbereda henne för vad som skulle hända då hon klättrade in i lastbilschaffisen Hogs stora svarta fordon. Hog, spelad av Jeff F. Renfro, bestämmer sig nämligen för att kidnappa den unga kvinnan.  När Bunny väl vaknar upp är hon fastkedjad i Hogs släp, långt ute i öknen där ingen kan höra henne skrika. Frågan är bara vad som kommer att ta slut först, Hogs psykopatiska lust för våld eller Bunnys vilja att leva?

När man för första gången hör talas om en film som totalförbjudits, så skenar tankarna och fantasin snabbt iväg. Det är trots allt inte ofta sådant sker nu för tiden, och det är omöjligt att inte ställa sig frågan vad det egentligen är för hemskheter som väckt sådan avsmak och avsky. Svaret på den frågan kommer nog tyvärr vara en besvikelse för många.  Jämfört med andra filmer ur samma genre är detta nämligen en otroligt tam film. Nåja, den verkar åtminstone vara det, tills man får veta att filmen har spelats in helt utan specialeffekter eller kreativa klipptekniker för att framställa filmens tortyrscener. Allt är nämligen äkta.

Filmen är starkt inspirerad av Rodleen Getsics egna upplevelser, och med detta i bakhuvudet är det svårt att inte få kalla kårar under vissa av filmens scener. Det är otroligt starkt av en människa att villigt utsätta sig för tortyr, och än mer imponerande när man vet vilken otroligt psykisk börda dessa scener måste ha inneburit för henne.

Rodleen Getsics i kaninmask

The Bunny Game är en riktigt jobbig film att se på. Adam Rehmeier har gjort en film som ständigt inkräktar på såväl skådespelarnas som åskådarens privata utrymmen genom att ständigt visa oss extrema närbilder av såväl karaktärer som deras handlingar. När man sedan lägger till att väldigt många av filmens klipp är oerhört långdragna, så är det svårt att inte börja skruva på sig av obehag i filmsoffan.

En viktig skillnad från andra torture porn-filmer är dock att obehaget aldrig kommer från någon fysisk tortyr. Visst förekommer det scener där Bunny kastas runt och till och med brännmärks, men det är faktiskt rent psykiskt obehag som filmen förmedlar bäst. Detta blir extra uppenbart när man inser att den svåraste scenen att ta sig igenom är en sexscen i filmens början, innan den omtalade tortyren ens har startat. Rodleen Getsic förmedlar en otrolig ovilja under denna scen, och faktumet att kameran vägrar släppa sin fokus på Bunnys ansikte och plågade ögon gör scenen nästintill mardrömslik. Just denna oförmåga att vända bort blicken från vad som händer är något som verkligen genomsyrar filmen och ger den en otroligt personlig prägel.

Filmens inledande scener med en vilsen Bunny i storstadsmiljö, satt till tonerna av det lokala black metal-bandet Harassor, har en viss prägel som skvallrar om att Rehmeier starkt inspirerats av arthouse-rörelsen, vilket är relativt sällsynt i den här sortens film.  Detta är dock bara ett av många annorlunda val man gjort när det gäller sättet som filmen skildras på. Filmen har nämligen väldigt få likheter med andra filmer ur samma genre när det gäller hur den är framställd. Det tar till exempel väldigt lång tid innan något rent tortyrrelaterat faktiskt händer i filmen, och nästan halva speltiden är förbi innan Bunny ens träffar på Hog för första gången, vilket för många nog kan te sig lite märkligt.

Filmens kameraspråk är stundtals imponerande vackert i sin enkelhet, samtidigt som det stundtals är rent förvirrande. Det verkar råda en ovisshet i vad för slags upplevelse man vill förmedla till åskådaren. Ena stunden har man helt gått in för att berätta en rå och grotesk historia, för att sedan plötsligt använda sig av tekniker och klipp som snarast hör hemma i en konstfilm. Oftast är dessa mer konstnärliga användningar av kameran subtila och passerar snabbt utan att skapa några större avbrott i filmupplevelsen, men ibland så känns det tyvärr otroligt pretentiöst. Men trots sin annorlunda struktur och framställning, så lyckas ändå denna film minst lika väl som andra tortyrfilmer med att skrämma upp sina åskådare.   

The Bunny Game lämnar ingen oberörd, på gott och ont. Det är en riktigt jobbig upplevelse som kommer att leva kvar i åskådarens minne en lång tid. Skådespelarnas reaktioner på den faktiska tortyr de utsätts för gör dessutom att filmen definitivt inte bör ses av känsla tittare.  Men, den är samtidigt långt ifrån den mest groteska torture porn-filmen vi sett släppas här i landet, och för de riktigt inbitna i genren kommer denna titel vara en rejäl besvikelse. 

Betyg: 7 av 10

— — —
Johan Axel;
FromBeyond-medarbetare

4 Comments on The Bunny Game (2010)

  1. Här var jag inställd på att det var en film som jag troligen skulle sitta och gråta i duschen efter att ha sett men jag måste ju lik förbannat se den. Rackarns.

    • Det finns nog stor chans att man gör ändå. Filmen är otroligt intensiv, och man får en slags känsla av utsatthet även som åskådare!

    • Alldeles riktigt, Sundin. Väl uttryckt!
      Jag kan dock inte släppa att många nog kommer bli besvikna på den just av den anledningen. När man hör ordet ”totalförbjuden” manar det ju fram alla möjliga mardrömslika tankar, och då kanske inte just den sortens mardröm som Bunny faktiskt utsätts för.

      Men ja, närgången är verkligen ordet!

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*