Äkta Skräck (2011)

Äkta Skräck

Facklitteratur, Sverige, Vertigo Förlag, 2011

Författare: Magnus Blomdahl

Språk: Svenska

200 sidor

Finns att köpa genom svenska återförsäljare sedan 2011

— — —

Skräckfilm har en historia av att i olika utsträckning chockera och beröra folk på mer eller mindre obehagliga sätt. I Sverige är det tydligaste exemplet Studio S-programmet som sändes i SVT, där moralpaniken slog i taket efter filmer som Motorsågsmassakern (1974) och The Boogeyman (1980), som man menade förvandlade stackars barn till nervvrak efter allt det hemska dom fått se. Idag ter sig en film som The Boogeyman tämligen tam, och med dagens mått mätt, där blodet fått flöda fritt på biodukarna med filmerna i Saw-serien, krävs det helt enkelt mer för att uppröra åskådarna. Måtten för vad som uppfattas som äckligt ser betydligt annorlunda ut i dagens filmklimat, och gränserna dras mycket längre bort än vad som tidigare varit fallet.

Någon som är väl medveten om detta är Magnus Blomdahl, som dessutom väljer att titta betydligt längre bort än filmer som Saw (2004) och Hostel (2005). I hans bok Äkta Skräck (2011) är det istället undergroundfilm av varierande grad som behandlas, som alla har den gemensamma faktorn att de med sitt innehåll upprör, äcklar och chockerar på flera sätt. Det rör sig här om allt från nekrofili, kaskadspyor, brutala mord och barnvåldtäkt, vilket bara det lär få de flesta att fundera både en och två gånger innan man ser den sortens film. Boken är till största del byggd på intervjuer som Blomdahl genomfört med regissörer och skådespelare som haft med dessa filmer att göra, och det är deras berättelser som ligger till grund för hela boken, även om det stundtals varvas med en del av författarens egna tankar kring vad som har sagts.

Som intervjubok betraktat är Äkta Skräck ett väldigt intressant bidrag som dessutom, såvitt jag vet, står som något ytterst unikt på den svenska litterära arenan. Flera av personerna som intervjuas har något vettigt,eller åtminstone fascinerande, att säga om det de gör och även varför de gör det. Föga förvånande är det skiftande kvalitet på intervjumaterialet, där vissa personer framstår som karikatyrer av hur man kan förvänta sig att en äckelfilmsregissör ska vara, medan andra verkar vara reellt intelligenta typer med något vettigt att säga förutom att visa upp diverse obehagligheter. Tyvärr kan jag även tycka att Blomdahl inte givit sina intervjuer nog mycket variation, då jag ibland upplever att frågor och svar känns igen från en tidigare intervju. Jag kan förstå hans ambition att försöka undersöka samtliga intervjuoffer på ett liknande sätt för att utforska deras ambitioner utifrån någorlunda jämställda villkor, men tyvärr blir det i sina stunder lite repetitivt.

Bokens största problem ligger i att den i princip endast är intervjuer, det blir aldrig någon direkt djupdykning i det som Blomdahl kallar för ”äkta skräck”, utan mest ett skrapande på ytan. Detta är synd, för i vissa stunder känns det som att författaren är något på spåret, något som hade kunnat bli mer intressant och gjort boken till en än mer unik läsupplevelse, men det når aldrig fram riktigt så långt som man kan önska. Det känns som att författaren vill mer med sin bok än vad han faktiskt åstadkommer, och efter som att det mig veterligen inte finns värst mycket facklitteratur kring denna sortens film, hade hans bok kunnat bli en smärre milstolpe i svensk filmlitteratur. Den fungerar fortfarande utmärkt som en slags kuriosabok, där den nyfikne kan få reda på lite mer, men lyckas i ärlighetens namn inte göra så mycket mer än så, vilket är synd med tanke på dess eventuella potential. Det enda svar som egentligen ges i boken är varför dessa filmer görs, vilket verkar vara något slags rådande konsensus bland filmskapare, där det helt enkelt handlar om att visa upp saker som faktiskt kan hända och händer i verkligheten, det vill säga mänsklighetens mörkaste sidor. Sedan kan man också undra varför Blomdahl väljer att inte ta med till exempel Andrey Iskanov, eller belysa Men Behind the Sun-filmerna, som i mina ögon verkar kunna passa väl i en bok av detta slag.

Jag har även lite svårt för Blomdahls egna definition av vad som är ”äkta skräck”, då det känns som att han i princip icke-förklarar en hel genre och endast ser på de filmer han tar upp i sin bok som värdiga för detta epitet. Sen drar språket iväg åt det mer skönlitterära i sina stunder, vilket inte riktigt passar den bok som han faktiskt skriver. Intervjuerna kan i sina stunder kännas lite avhuggna, möjligen beror detta på att vissa intervjuats via mail, vilket inte ger lika stort utrymme som ett faktiskt möte, men jag hade gärna sett att intervjuerna i sin utformning var mer jämna i överlag, då vissa inte ges riktigt den plats som de kanske hade behövt. Till det positiva hör däremot att Blomdahl introducerar läsaren för film som man kanske inte annars hade hört talas om i första taget, och även om långt ifrån all film är direkt lockande, tar han upp ett par stycken som faktiskt verkar riktigt intressanta och möjligen sevärda.

Det råder ingen tvekan om att Magnus Blomdahl har ett brinnande intresse för den här typen av film och det ligger en beundran för dess skapare i hans bok. Det kanske är därför boken ligger mer på en ”fan-nivå” än en mer professionellt skriven bok, och möjligen är det helt enkelt så att Blomdahl ville tillfredsställa sin egen nyfikenhet snarare än att försöka förklara fenomenet med den så kallade ”äkta skräck” han så tydligt älskar och fascineras av. Givetvis är det välkommet med en bok av detta slag på svenska, och jag hoppas att författaren fortsätter på den här banan, för jag tror att det finns mer potential hos honom än vad han visar i den här boken. Det är skrivet med värme och djup beundran inför extremskräck, och förhållningssättet till filmerna och dess skapa blir således därefter, vilket väl är det som skapar bokens bra likväl som dess mindre bra sidor. Har vi tur kan vi om några år få en sann milstolpe inom svensk skräckfacklitteratur, vilket sannerligen vore något att hurra för. Tills dess får vi nöja oss med att läsa det intressanta bidrag som Äkta Skräck faktiskt är, även om det är ett något bristfälligt sådant.

Betyg: 4,5 av 10

– – –

David Larsson; From Beyond-redaktör

1 Trackbacks & Pingbacks

  1. Vridna Historier (2012) | FromBeyond

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*