Last Days
Författare: Adam Nevill
Skönlitteratur, Pan Books, 2012
530 sidor
— — —
Jim Jones bevisade 1978 för världen att övertygelse, karisma och kontroll kan få ödesdigra konsekvenser. 909 människor i hans församling, Peoples Temple, dog till följd av självvald förgiftning, tvingad sådan eller andra mordmetoder. Det är delvis utifrån Jones, men även en krydda Charles Manson och hans ”familj”, som Adam Nevill bygger sin egen domedagssekt i Last Days på. Boken följer dokumentärfilmaren Kyle Freeman, som en dag får i uppdrag att göra en dokumentär om sekten Temple of the Last Days, som slutade i en massaker 1975, där sektens ledare och hennes närmaste följeslagare dog under ritualliknande förhållanden. Kyle beger sig iväg med sin kollega, men märker snart att något inte står rätt till, och att sekten i själva verket var helt fel ämne att göra en dokumentär om. Det verkar inte som att allt tog slut i den där amerikanska öknen 1975…
Personligen är jag en stor sucker för sekter av det slag som Nevill presenterar i Last Days. Jim Jones och hans anhängare är en fascinerande historia i sig, i all sin enorma tragik. Även Gareth Evans och Timo Tjahjanto spann på detta i sin del i V/H/S/2 (2013), med ett skrämmande och briljant resultat. Alltså finns det mycket här att hämta och att göra otäckheter av. Nevill introducerar oss för faktumet att något är fel relativt tidigt i boken, men det visar sig bara vara en början på något mycket värre. Författaren bygger skickligt upp en atmosfär av osäkerhet där huvudkaraktären Kyle får reda på vad som händer i samma takt som oss läsare, vilket gör att läsupplevelsen blir desto otäckare.
Vad boken däremot faller på är att Nevill under bokens sista akt sjabblar bort det han så väl byggt upp. Det blir en oinspirerad kamp med ondskan som slutar i en enda stor besvikelse, som inte passar väl överens med bokens stundtals riktigt otäcka ton alls. Dessutom introduceras en mer eller mindre osympatisk karaktär, vars enda tydliga funktion är att addera lite obehövd machoanda i en bok som annars bygger på karaktärer som på flera sätt är misslyckade och missnöjda med sig själva. Ta exempelvis Kyle, som envist intalar sig själv att han gör dokumentärfilm för konstens skull, men som egentligen kanske skulle behöva släppa något på sina pretentioner för att komma någon vart i livet, både karriärmässigt och ekonomiskt.
Last Days är en briljant bok, den är bara inte det hela vägen ut. Hade Nevill hållt fast vid den tonen som bokens första tre fjärdedelar har, hade detta kunnat bli ett skräckartat mästerverk. Nu tappar boken istället enormt mot slutet och lämnar läsaren med en besviken suck som reaktion. Att Nevill är en författare som vet hur man skriver skräck råder det dock inga tvivel om efter att gång på gång skrämts av de varelser som lurar i utkanten av verkligheten i Last Days.
Betyg: 6,5 av 10
– – –
David Larsson; FromBeyond-redaktör