Pam Grier och regissören Jack Hill fick uppenbarligen mersmak efter sitt samarbete med blaxploitation-smockan ”Coffy” (1973). Film nummer två kom 1974 och Grier spelar återigen titelrollen. Den här gången porträtterar hon en slug femme fatale med det talande namnet ”Foxy Brown”.
Den kanske mest uppskattade av den italienske skräckmästaren Lucio Fulcis alla filmer är ”The Beyond”, där en ung kvinna äger ett hotell, som visar sig vara byggt på en av de sju portarna till helvetet.
Året var 1977 och spagettiwestern-epoken tog sina sista flämtande andetag. I ”God´s Gun” parades regissören Gianfranco Parolini ihop med de två åldrade publikmagneterna Lee Van Cleef och Jack Palance samt med tv-barnstjärnan Leif Garret.
Vampyrgenren har de senaste åren fått en gigantisk boom, men genren var även stor på 80-talet, och ”Fright Night”, där vi får följa en tonåring vars nya granne visar sig vara vampyr, befinner sig i genrens absoluta toppskikt.
”You have to feel the violence to know what it’s about” sade Srdjan Spasojevic om sin A Serbian Film efter en visning på SXSW i Austin förra året när han skulle försvara dess grova innehåll. Den senaste tiden har det varit mycket snack om denna just serbiska film, och om…
Har du precis sett din första Zhang Yimou eller Wong Kar Wai-film och nu vill ge dig djupare in i den otroligt stora och anmärkningsvärt visuella kinesiska filmen så är Olle Sjögrens ”Röda berg och gula floder? – En invigning i den kinesiska filmkretsen faktiskt ett riktigt bra alternativ”.
Tio år efter succén med ”Re-Animator” gjorde Stuart Gordon den här filmen, som även det är en HP Lovecraft-influerad berättelse, där en familj flyttar in i ett slott som ruvar på en mörk och livsfarlig hemlighet.
Som så många redan är medvetna om så går det att diskutera italienska kannibal- och zombiefilmer i all oändlighet. Journalisten Jay Slater skred 2006 till verket och lät trycka det han tyckte var väsentligt – resultatet är boken ”Eaten Alive! Italian Cannibal and Zombie Movies”.
Tio år fick det dröja till att mångsysslaren Takeshi Kitano skulle återvända till sina hemtrakter.
Av alla dumma postapokalyptiska 1980-tals filmer så tar ändå Stave De Jarnatts ”Cherry 2000” knasighetspriset – och då är den inte ens italiensk.