”Bad Milo!” når upp till ett godkänt betyg då det tekniska hantverket med ”dockan” Milo är helt ok och filmens grundidé är tillräckligt bananas för att sticka ut ur mängden. Det säger ändå ganska mycket i en tid då det formligen sprutar ut knasiga spektakelfilmer från bolag som The Asylum…
Med sin kompromisslösa och stenhårda black metal är det Nifelheim som står för Metallsvenskans allra starkaste spelning.
Bloodsucking Freaks är en explotationsrulle i dess allra renaste utförande, vilket när den gäller den här genren alltså innebär massor av sadism, galna upptåg och skrattande dvärgar.
In Solitude har inte förutsättningarna med sig, men lyckas ändå med sin svartrocksdoftande heavy metal att begrava solen, om än för en stund.
Då ska vi äntligen tävla igen på FromBeyond. Denna gång är det tre splitternya blu-ray exemplar av den senaste ”Paranormal Activity-filmen; The Marked Ones” som står på spel.
Idén bakom Kabal må vara väldigt god, men han ror inte hem det hela i hamn, utan fastnar någonstans på vägen dit. Med bättre hantverk bakom det hela hade Kabal kunnat bli ett riktigt intressant bidrag till den svenska skräcklitteraturen.
”Love Eternal” är så långt ifrån en skräckfilm man egentligen kan komma med en berättelse om nekrofili, människoförakt och självmord.
Godzilla blir i slutändan inte mer än en axelryckning och en blockbuster man enkelt glömmer bort och går vidare.
The Walking Dead har förvisso alltid varit bra, även under dess svackor, men ”Det som inte dödar” får nog ändå kallas för en ny guldålder för serien. Plötsligt finns det hopp igen för Rick, och kanske, bara kanske finns det även hopp för världen
Christopher Lee förknippas med all rätt starkt med Hammer-studion. Sällan får man dock se honom som i ”The Devil Rides Out” där han mantlar hjälterollen. Det rör sig om en stilig och välspelad övernaturlig thriller med högt och medryckande tempo som dessutom vittnar om hur kompetent Hammer-studion var under slutet…