Bloodsucking Freaks
Skräck/Explotation, USA, 1976
Distributör: Njuta Films
Regissör: Joel M. Reed
Medverkande: Seamus O’Brien, Viju Krem, Luis De Jesus m.fl.
Längd: 85 minuter
Finns på svensk DVD sedan 2014-03-26
— — —
På en liten undangömd scen just utanför den stora staden sätts några av världshistoriens kanske mest spektakulära skådespel upp. Men här är det dock inte fråga om några djupa dialoger eller själarörande rolltolkningar som lockar publiken – utan snarare rå och naken sadism! Teaterns ägare Sardu är nämligen, åtminstone enligt honom själv, en mästare på att visa upp mänsklighetens allra naknaste inre. Men det vad publiken inte vet är att de unga nakna kvinnorna som torteras för deras nöje faktiskt inte är några skådespelare alls! Sardu har nämligen hittat det perfekta sättet att tvinga tonåringar och unga kvinnor att lyda honom och utsätta sig för både det ena och det andra för att tillfredsställa hans perversa lustar. Tillsammans med sin partner, den galne dvärgen Ralphus, har de brutit ned flickornas självförtroende och självbild totalt och kan därför nu omge sig med ett villigt harem dygnet runt. Men en liten unken scen utanför staden räcker inte för något så stort som Sardus nästa stora teaterprojekt. Han vill in till staden och se sitt namn i tidningar och i neon. Men han inser dock snart att den stora massan nog inte kommer att nöja sig med att bara se kvinnor torteras rakt upp och ned timmarna i ända. Nej, för att locka den fina publiken måste man sätta det hela i ett ramverk som verkligen osar kultur! Den psykopatiska regissören bestämmer sig därför för att kidnappa en berömd danserska för att få henne att medverka i en ny extrem konstform som blandar tortyr med balett. Men den tilltänka ballerinas pojkvän, Tom Maverik, anar snart ugglor i mossen och ger sig ut för att rädda henne. Men kommer han kunna ta sig förbi de mordiska galningar på teatern innan ridån går upp för första och sista gången för hans älskade?
Bloodsucking Freaks, eller The Incredible Torture Show som den också kallas, hymlar inte med vad den egentligen är för sorts film. Innan berättelsens tio första minuter ens är över har nog de flesta nämligen lyckats tappa räkningen på just hur många bröstvårtor och lemlästningar som skyndat förbi på skärmen. Eller nåja, skyndat kanske är fel ord. Man drar nämligen ut på tortyrscenerna så länge man kan, och visar gärna upp dem i allra högsta detalj. Bloodsucking Freaks är med andra ord en explotationsrulle i dess allra renaste utförande, vilket när den gäller den här genren alltså innebär massor av sadism, galna upptåg och skrattande dvärgar. Joel. M Reed som inte bara är filmens regissör utan även dess författare har dessutom sett till att det vid alla tillfällen finns åtminstone en naken kvinna med i bild, helst i djupa plågor eller fastkedjad i en fängelsehåla. I vissa scener känns det rent av imponerande att han lyckats klämma in så mycket naket i en och samma bild.
Det kan tyckas bisarrt att ge ut en så här pass kvinnoförnedrande film 2014, men faktumet är att Reeds film inte bara är något av en viktig tidskapsel för 70-talets kanske populäraste subgenre, det är dessutom en rätt smart historia när allt kommer kring. Missförstå mig dock rätt; Berättelsen om Sardu och hans drömmar om erotisk bdsm-balett är så papperstunn att den är pinsam – men det är också däri som själva briljansen ligger. På många sätt är filmen nämligen en slags kommentar på just hur blodtörstig filmpubliken faktiskt kan vara. Precis som gästerna på Sardus shower så är vi hemma i tv-soffan okej med alltifrån brutala mord till råa våldtäkter, så länge det görs inom kulturen och underhållningens ramar. Så länge en publik har med sig att det hela bara är på låtsas, så lapar den girigt i sig sådant som egentligen borde göra den mest härdade människan fysiskt illamående.
Tack och lov, får man väl säga, så är de många tortyrfallen i filmen, bara på låtsas. Även om blodet är lite väl orange, och effekterna inte ser fotorealistiska ut så är de ändå riktigt imponerande för tiden de gjordes. Lägg sedan till en rejäl skopa sadistisk kreativitet så bjuder ändå Bloodsucking Freaks på en del rätt underhållande scener.
Tyvärr är Njuta Films utgåva inte den bästa vi här på Frombeyond.se har sett, då det visuella som bäst uppnår VHS-kvalitet. Men samtidigt skänker det ändå filmen en hel del atmosfär, då den murriga bilden, de nakna kvinnorna och de skrattande galningarna gör att det känns som man sitter och tittar på något hemligt som man egentligen inte borde se på alls. Det är med andra ord inte en film för alla, men det är svårt att förneka att det för dem som uppskattar 70-talets unika känsla för dekadens finns få filmer som Bloodsucking Freaks.
Betyg: 5.5 av 10
— — —
Johan Axell; Redaktör