Året var 1977 och spagettiwestern-epoken tog sina sista flämtande andetag. I ”God´s Gun” parades regissören Gianfranco Parolini ihop med de två åldrade publikmagneterna Lee Van Cleef och Jack Palance samt med tv-barnstjärnan Leif Garret.
Har du precis sett din första Zhang Yimou eller Wong Kar Wai-film och nu vill ge dig djupare in i den otroligt stora och anmärkningsvärt visuella kinesiska filmen så är Olle Sjögrens ”Röda berg och gula floder? – En invigning i den kinesiska filmkretsen faktiskt ett riktigt bra alternativ”.
Som så många redan är medvetna om så går det att diskutera italienska kannibal- och zombiefilmer i all oändlighet. Journalisten Jay Slater skred 2006 till verket och lät trycka det han tyckte var väsentligt – resultatet är boken ”Eaten Alive! Italian Cannibal and Zombie Movies”.
Av alla dumma postapokalyptiska 1980-tals filmer så tar ändå Stave De Jarnatts ”Cherry 2000” knasighetspriset – och då är den inte ens italiensk.
Trots att amerikanen Michael Sopkiw endast var med i fyra italienska 1980-talsfilmer så lyckades han bli lite av en kultfilmsikon. Hans filmkarriär inleddes med postapocalyse-nedslaget ”2019: After the Fall of New York” i regi av Sergio Martino.
Den 26 – 27 februari hölls Göteborgs årliga Scandinavian Sci-fi, Game and Film Convention. FromBeyonds Kristoffer Pettersson var där och fick bland annat en pratstund med Michael Beck, stjärnan från 70-tals filmen ”The Warriors”.
Det är svårt att säga blaxploitation utan att tänka på Pam Grier. Hennes namn är helt enkelt synonymt med denna både älskade och rejält bespottade genre. i Jack Hills ”Coffy” gestaltar hon en hämnande hagelgevärsbestyckad sjuksköterska.
Stuart Gordon är en regissör som jag inte kan låta bli att tycka om. Även om den skamligt underhållande ”Re-Animator” från 1985 förmodligen är den film som eftervärlden kommer att komma ihåg Stuart för så finns det även mycket annat spännande i hans CV. En av dessa lite bortglömda skapelser…
Kanske har David Cronenberg helt enkelt vuxit upp. För borta är de galna specialeffekterna och de trasiga kropparna, eller?
Charles Bronson är som bekant ingen man jäklas med, åtminstone inte ostraffat. The Stone Killer är Bronsons tredje samarbete med regissören Michael Winner. Filmen föregicks av Westernrökaren Chatos Land (1972) och den lågmälda hitman-thrillern The Mecanic (1972). Båda dessa filmer väckte stort uppseende eftersom de på sin tid ansågs mycket…