Såhär stolt över att vara svensk har jag nog inte blivit sedan jag såg Dolph Lundgren i ”The Punisher” (1989) för första gången.
Utan att överdriva kan man nog säga att ”Agent 117 – uppdrag i Rio” rör sig om lite mer komiskt förhållningssätt till efterkrigstidens spionraffel.
Om man på förhand tror att ”La Petite Mort” är något som man kan ta med hem till svärföräldrarna på nästa söndagsmiddag så är man nog ute och cyklar.
Innan skäggapan Chuck Norris tramsade bort sig i fåniga tv-serier och med vansinniga högerradikala uttalanden så gjorde han faktiskt några hyfsat hårda actionfilmer. En av de tveklöst bästa är ”The Octagon” där Norris sparkar sig igenom ett otal skoningslösa ninjor.
Sigurd Wongraven, med artistnamnet Satyr, är mest känd som ledfiguren i black metal-bandet Satyricon. Men 36-åringen har uppenbarligen fler strängar på sin nedstämda lyra. Kanske inte helt tippat är en av dessa exklusiv vinframställning.
Det är nog få som känner till så mycket om spagettiwesterngenren som den brittiska filmskaparen, programledaren och författaren Alex Cox. 10,000 Ways to Die är en kanonbra bok om man vill lära sig lite mer om en filmepok som är sorgligt förbisedd (även i kultfilmskretsar).
Det vankas minst sagt en halsbrytande och giftkloförsedd uppgörelse vid Blood Coves strand. Men är det gamla Frankenstein-monstret fortfarande stark nog att rå på ett genmanipulerat amfibiemonster?
När jag fick höra att Image Comics svartvita zombieserietidning ”The Walking Dead” skulle bli en tv-produktion blev jag först en smula skeptisk. Skulle det verkligen fungera att föra över Robert Kirkmans mörka framtidsvision till tv utan att behöva tillrättalägga våld och serietidningens komplexa relationer?
”Hell of the Living Dead” måste vara den absoluta udden av italiensk exploitation tänker jag för mig själv. Och vem annan än Mr. Bruno ”lånaren” Mattei skulle kunna ha gjort denna film?
Upplägget i djurskräckfilmer brukar i regel följa två grundidéer. Antingen så är det ett sjukt djur som plötsligt börjar se mänskligheten som föda eller fiende, eller så är upplägget som i Franco Prosperis ”Rovdjurens Natt”. Djurriket har helt enkelt fått nog av att gå i människans skugga och börjar ge…