War Games (2010)

War Games (2010)
War Games
Aka: At The End Of The Day
Skräck, Italien, 2010
Distributör: Universal
Manus och regi: Cosimo Alemàs
skådespelare:
Stephanie Chapman-Baker, Sam Cohan, Valene Kane, Neil Linpow m.fl.
Längd:98 min
På svensk dvd och blu ray 2011-12-28

— — —

Förutom namnet så har Cosimo Alemàs War Games inte mycket gemensamt med den där bångstyriga datorn som Matthew Broderick trasslade med 1983. Istället för tidig interneträdsla så finner vi här istället en högst mänsklig hotbild. Titeln är däremot absolut inte missvisande. Här leks det verkligen krig på allvar…

Att upplägget inte direkt är unikt är snarast en underdrift. Ett gäng halvspåniga unga vuxna pressar in sig i en minibuss och åker ut i bushen. De tappar bort sig på småvägar, kör på en hund, men hittar tillslut fram till det övergivna fångläger de letat efter. Där kör de nästan omgående igång med att leka krig. Beväpnade till tänderna med paintboll-vapen delar de upp sig i två lag och sätter ut i vegetationen för lite hederligt gammalt pang-pang. Men allt blir inte riktigt så roligt som de hoppats på. Någon i uniform och gasmask smyger på dem i skogbrynet och snart förvandlas leken till blodigt allvar.  

Ja visst har vi sett det förut. Några lallare vandrar helt ovetande rakt in i rena rama helvetet och måste själv bli några riktiga djävlar för att överleva. Likt hederlig gamla slashers så ligger behållningen snarare på ”när och hur” de kommer att möta sin undergång än ”om” de kommer att göra det. Men är denna arkebuseringskurva tillräckligt fyndigt, medryckande och brutal så levererar filmen den underhållning som förväntas. War Games är heller inte det allra sämsta alternativet även om den absolut inte erbjuder den minsta lilla strimma av nytänkande. Någon liten tvist finns förvisso men på det stora hela så rör det sig om en totalt formstöpt historia. Men vem hade egentligen trott eller ens efterfrågat något sådant? Ungdomar som hamnar i klorna (eller i detta fall gevärskornet) på landsortsdårar har ju fungerat bra i över 30 år – så varför inte ta ännu en mardrömsresa ut i ingenmanslandet?

 

Leka krig är ju inget vidare när man får riktiga hål i kroppen

Ok, det som kanske känns lite unikt i War Games är filmens genomgående krigstema. Alla i filmen leker krig, även om det är på lite olika nivå. Man kanske skulle kunna rota fram någon form av antikrigsbudskap om att krig absolut inte är någon lek. Men temats främsta funktion är helt klart att ge filmen en stomme att stå på. Det jag själv inte kan låta bli att fundera på är var det ska föreställa att filmen utspelar sig? Den är filmad i Italien men karaktärerna pratar engelska med både brittisk och amerikanskt brytning. Filmens ”badies” känns som några gamla fångvaktare från det forna Jugoslavien, men även de pratar engelska. Jag skulle gärna vilja haft en lite bättre förklaring på detta. Speciellt när det faktiskt finns en så där lökig förtext om att ”filmen bygger på verkliga händelser”.

Fotot och skådespeleri är förövrigt inget fancy, men det finns heller inte mycket att klaga på. Att regissören Cosimo Alemà tidigare jobbar som musikvideoregissör kommer absolut inte som någon chock. För även om War Games tempomässigt skulle ha tjänat på att trimmas ner några minuter så verkar Alemà inte ha några större problem med långfilmsformatet heller. Med en flink klippning mellan närgånga handkameror skapar han en bra känsla av ”stridens hetta”. Detta har han sedan förstärkt med kusliga stämningsljud och passande mörk musik. Ja det blir faktiskt både medryckande och spännande där i skogen bland uniformer, minor, gasmasker och hagelgevär. Så är man sugen på ännu en terror-starker-slasher så är inte War Games en så dålig idé även om man som sagt sett allt förut. Hundägare bör dock varnas. Filmen innehåller en jäkla massa hundkadaver och våld mot hundsläktet. Kanske kan detta vara ett uttänkt drag av Alemà då fiktivt våld mot djurriket ofta höjer fler ögonbryn än våld riktat mot människor. Italienska filmare har ju dessutom lite av en tradition att inte spara på krutet när det kommer till djur, men det tar vi en annan gång.

Betyg: 6 av 10

— — —

Kristoffer Pettersson; FromBeyond-redaktör

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*