Universal Monsters del 3: The Mummy

Universal Monsters är ett begrepp som brukar användas för att beskriva den klassiska serie skräckfilmer som Universal Studios producerade mellan 1920- och 1950-talet. Sviten inleddes med stumfilmerna The Hunchback of Notre Dame (1923) och The Phantom of the Opera (1925), båda med Universals legendariska stjärna Lon Chaney Sr. i huvudrollen, och fortsatte sedan med de klassiska monsterfilmerna Dracula, Frankenstein, The Mummy, The Wolf Man och The Creature from the Black Lagoon. Denna artikelserie kommer att kretsa kring fem filmmonster och deras respektive filmer, totalt nitton klassiska verk som kom att sätta standard för hela skräckfilmsgenren.

 

The Mummy (1932)
Vid en arkeologisk utgrävning hittas den egyptiska prästen Imhoteps (Boris Karloff) mumifierade kvarlevor i en forntida grav. En Dr. Muller (Edward Van Sloan) anlitas för att undersöka det storslagna fyndet, och han kan snart konstatera att Imhotep tycks ha blivit levande begravd. I graven finns också en kista som sägs bära på en förbannelse.

Dr. Muller varnar de andra i expeditionsgruppen att de bör lämna kistan i fred, men trots detta öppnas den av assistent Ralph Norton (Bramwell Fletcher), som också läser högt från en av kistans skriftrullar. Plötsligt vaknar Imhoteps mumie till liv.

Ett par år passerar, och Imhotep maskerar sig som en modern egyptisk man vid namn Ardath Bey. Till en början anlitar han olika arkeologer som hjälper honom att arrangera utgrävningar, då han söker efter något ur det förgångna. Men snart träffar Imhotep den unga Helen (Zita Johann), en halvegyptisk ung kvinna som verkar vara en reinkarnation av hans forna älskarinna, prinsessan Ankh-es-en-amon.

Medan Dracula (1931) och Frankenstein (1931) byggde på litterära förlagor så inspirerades The Mummy av Tutankhamon-utgrävningarna som ägde rum 1922. Karl Freund, vars inflytande hade varit stort under inspelningen av Dracula, anlitades som regissör, och The Mummy blev hans regidebut i Hollywood. Boris Karloff, som hade slagit igenom i rollen som Frankensteins monster året innan, tilldelades huvudrollen som Imhotep. Det sägs ha varit hans mest ansträngande roll, sett till hur många timmar han tvingades spendera i make up-artisten Jack Pierces sminkstol. Zita Johann gör en stark insats som Helen/Ankh-es-en-amon.

The Mummy rönte stora framgångar på biograferna när den släpptes, och kritiker berömde filmen för dess trollbindande atmosfär. Den har också kritiserats, då vissa har beskyllt den för att exotifiera egyptisk kultur och historia.

 

The Mummy’s Hand (1940)
Arkeologen Steve Banning (Dick Foran) och hans medhjälpare Babe Jenson (Wallace Ford) lyckas nysta upp ledtrådar om den egyptiska prinsessan Anankas hemliga gravplats i en utgrävning. Med ekonomiskt stöd av en excentrisk magiker (Cecil Kellaway) och dottern Marta (Peggy Moran) beger de sig iväg på en expedition, fast beslutna att hitta den mytomspunna gravplatsen.

Vad de inte vet är att Anankas gravplats vaktas av en hotfull, egyptisk överstepräst (George Zucco) och den uråldriga mumien Kharis (Tom Tyler).

Universal hade länge planerat en uppföljare till The Mummy (1932), i likhet med exempelvis Bride of Frankenstein (1935). Men eftersom studion gjorde ett avbrott i skräckfilmsproduktionen under mitten och slutet av 1930-talet så skulle det dröja ett par år innan en uppföljare faktiskt blev verklighet.

The Mummy’s Hand är en slags reboot snarare än en uppföljare, då denna film bjuder på en helt ny berättelse med nya karaktärer. Medan The Mummy (1932) var en stämningsfull thriller så fokuserar The Mummy’s Hand mer på action, äventyr och även en gnutta humor.

Westernfilmstjärnan Tom Tyler spelar Kharis, en roll som i senare filmer skulle tas över av Lon Chaney Jr. Jack Pierce briljerar återigen, då Kharis till skillnad från Imhotep stannar i sin mumifierade utstyrsel filmen igenom. När Stephen Sommers skapade sin egen version av The Mummy 1999 lär han ha inspirerats minst lika mycket av The Mummy’s Hand som av den klassiska originalfilmen.

 

The Mummy’s Tomb (1942)
Den egyptiske översteprästen Andoheb (George Zucco) berättar legenden om Kharis (Lon Chaney Jr.) för sin efterträdare Mehemet Bey (Turhan Bey). Andoheb ger Bey instruktioner om hur man väcker den uråldriga mumien till liv, samt uppdraget att resa till USA för att hämnas på de arkeologer som vanhelgade den egyptiska prinsessan Anankas gravkammare trettio år tidigare.

Samtidigt berättar arkeologen Steve Bannings (Dick Foran) om sina upplevelser i samband med utgrävningen av Anankas grav, och hans möte med den levande mumien Kharis, för familjemedlemmar och vänner hemma i USA. Han har ännu ingen aning om att Mehemet Bey och Kharis är på väg för hämnas på dem.

The Mummy’s Tomb var Lon Chaney Jr:s första av totalt tre The Mummy-filmer. Filmen möttes av negativ kritik, då många menade att den inte levde upp till den standard som Universals monsterfilmer gjort sig kända för. Lon Chaney Jr. berömdes dock för sin roll som Kharis, då hans mumie gav ett mer hotfullt intryck jämfört med de som tidigare hade skådats på vita duken. Äventyrs- och humorelementen från The Mummy’s Hand (1940) är borta, och i denna film har Universal återigen skiftat fokus till spänning och skräck.

The Mummy-serien anses vara den sämst förvaltade i Universals klassiska monsterfilmssvit, då samtliga uppföljare är fulla av kontinuitetsproblem och tröttsamma upprepningar – något som börjar märkas i The Mummy’s Tomb. Rent filmhistoriskt har filmen på senare tid lyfts fram som en viktig inspirationskälla och föregångare till slasherfilmsgenren.

 

The Mummy’s Ghost (1944)
Yousef Bey (John Carradine) har tagit över rollen som överstepräst, och därmed också ett viktigt uppdrag från sin företrädare – att hitta den levande mumien Kharis (Lon Chaney Jr.) och prinsessan Ananka (Ramsay Ames), för att återföra dem båda till Egypten.

Bey reser till USA för att leta efter Kharis. Han beger sig till det museum där prinsessan Anankas kvarlevor finns bevarade, och följer de instruktioner han fått för att få Kharis att uppenbara sig. Kharis dyker upp och ser Anankas mumifierade kropp, som förvandlas till aska när han rör den. Detta får Bey att inse att Anankas själ måste ha reinkarnerats i en annan kvinna. Yousef Bey och Kharis tar tillsammans upp jakten på Anankas själ, och alla spår tycks leda till den unga Amina.

Lon Chaney Jr:s andra film i rollen som den levande mumien Kharis tar vid där The Mummy’s Tomb (1942) slutade. John Carradine, som i sammanhanget kanske är mest känd för sin rolltolkning av greve Dracula i House of Frankenstein (1944) och House of Dracula (1945), gör en imponerande insats som den förrädiska Yousef Bey. Ramsay Ames är färgstark som Amina, filmens kvinnliga huvudroll.

Lon Chaney Jr. avskydde den fysiska ansträngning det innebar att spela den mumifierade, hårt sminkade Kharis, och lär ha sagt: “Jag svettas, och kan inte torka bort det. Det kliar, och jag kan inte göra något åt det”. The Mummy’s Ghost chockade biopubliken med sitt kontroversiella slut, då Amina i filmens slutscener följer med Kharis ner mot en säker död i den kvävande kvicksanden.

 

The Mummy’s Curse (1944)
Ett träsk beläget i New Orleans sumpmarker ska tömmas på vatten, men de lokala arbetarna drabbas av vidskepelse på grund av legenden om den forntida mumien Kharis (Lon Chaney Jr.) och prinsessan Ananka (Virginia Christine), som sägs ha drunknat i träsket för trettio år sedan.

Två representanter från ett museum anländer till platsen i hopp om att kunna hitta kvarlevorna av Kharis och Ananka genom utgrävningar. Kort därpå möts de av uppgifter om att en av arbetarna vid träsket har blivit mördad. Detta får dem att misstänka att Kharis återigen är vid liv.

Handlingen i denna femte The Mummy-film är förflyttad från Massachusetts till New Orleans, något som sker utan förklaring. Detta var Lon Chaney Jr:s tredje och sista film i rollen som Kharis, och masken som han bar i denna film sägs vara det enda bevarade verket av den legendariska Jack Pierce. Masken finns utställd på Experience Music Project Museum i Seattle, som en del av deras skräckfilmsutställning.

Chaney Jr. avskydde rollen som Kharis så pass mycket att man under en period misstänkte att han aldrig hade spelat rollen på film, utan bara lånat ut sitt namn för att hjälpa filmernas marknadsföring. Flera medarbetare på Universal kunde dock vittna om att Chaney Jr. faktiskt var personen under bandagen. Virginia Christines rollprestation som prinsessan Ananka anses vara den bästa tolkningen av karaktären i filmserien.


Robin Larsson

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*