Troma’s War
Krig/Komedi, USA, 1988
Distributör: Njuta Films
Regissör: Michael Herz, Lloyd Kaufman
Medverkande: Carolyn Beauchamp, Sean Bowen, Rick Washburn m.fl.
Längd: 91 minuter
Finns på svensk DVD sedan 2014-01-29
— — —
När ett av Tromaville Airlines flygplan störtar just utanför Kubas kust är det blott en handfull av passagerna som lyckas överleva. Tack och lov har man dock störtat på en tropisk ö med gott om frukter och skydd från vädrets makter, så chanserna för att överleva är ju trots allt inte helt åt skogen. Eller nåja, det kanske hade varit fallet om inte ön kryllade av soldater som rekryterats av ett par fascistiska siamesiska tvillingar som vill ta över världen! Nu måste den brokiga skaran överlevare snabbt lära sig krigets allra smutsigaste trick om de ska ha någon chans alls att ta sig levande från ön. Men med lite amerikansk patriotism, en hel del bara bröst och nog med eldvapen för att göra självaste Rambo avundsjuk visar det sig snart att även den mest osannolike kan visa sig vara en hjälte! Men det är inte bara alla gerillakrigare, granatkastare och någon enstaka ninja som står i deras väg – gruppens inre stridigheter är minst lika farliga för deras överlevnad!
Troma’s War börjar i en rejäl uppförsbacke. Filmens inledande halvtimme är så till bredden fylld av irriterande karaktärer, pubertal humor och meningslösa försök att charma publiken med bara bröst att det nästintill känns som en parodi på filmbolagets tidigare verk. Säkerligen är det många genom åren som gett upp efter denna allt annat än charmerande introduktion och helt sonika stängt av filmen. Men om sanningen ska fram så väntar det faktiskt en genuint underhållande filmupplevelse för de tappra få som vågar och kanske framförallt orkar dröja sig kvar.
Filmens absolut största styrka och absurt nog även dess största svaghet ligger i faktumet att manuset faktiskt är riktigt välskrivet. Den övergripande berättelsen om ett gäng turister, affärsmän och bilförsäljare som tvingas bli soldater, och dessutom snubblar över en fascistisk kupp att överta USA genom att infiltrera vartenda samhällsskikt via indoktrinerade terrorister är som direkt lyft ur någon Reb Brown eller Dolph Lundgren-rulle från det ostiga 80-talet. Medlemmarna i den till en början allt för stora överlevarskaran ges snart nog unika och stundtals intressanta karaktärsdrag, och de förvisso klichéartade skurkarna agerar alla utifrån någorlunda förståeliga motiveringar. Trogna Troma-tittare börjar här kanske ana problemet med filmen – vad har det här med Troma att göra? Det vore synd och rent av orättvist att kalla manuset för välskrivet för en Troma-produktion, men det går inte att dansa undan faktumet att filmen helt klart står ut bland bolagets övriga sortiment. Visst har man försökt att spexa till det med bara bröst, grisnästa fascisterofficerer och en inte allt för liten skopa tonårshumor, men i slutändan känns det dessvärre bara forcerat och rent av pinsamt stundtals. Alldeles för ofta får man aningar om att filmmanuset egentligen skrevs för ett helt annat, betydligt allvarligare projekt som sedan aldrig blev av, och att karaktärerna försöker göra sitt bästa för att göra karaktärerna galna och roliga genom att skrika eller prata med fåniga accenter.
Men, detta presenterar ju något av ett dilemma. Ska man såga filmen för dess oförmåga att möta publikens förväntningar, eller istället lyfta den till skyarna för allt den faktiskt gör rätt rent filmmässigt? För Troma’s War är ingen dålig krigsfilm alls, den är istället något som kunde ha blivit en kultrulle om den hade satts i händerna på någon annan än splatterbolaget från Long Island. Dess inledande kapitel må vara svårt att stå ut med, då inte ens filmens actionscener är vidare hänryckande här, men så som av ett trollslag rätar hela filmen snart ut sig och presenterar en del riktigt välkoreograferade gerillaeldstrider och en fler explosioner än i Commando eller Delta Force. Till och med de schablonartade bikaraktärerna, som medlemmarna i rockbandet The Hairy Clams utvecklas och får ett djup under filmens gång, och man lämnas nästan med lite ångest när man inser att man aldrig brydde sig om att ens lära sig deras namn.
Det går inte att sticka under stol med att Troma’s War är något av en besvikelse för splatterälskare och fans av Tromas sedvanliga humor. Den är heller inget vidare mästerverk som en ren krigsfilm, då dess tempo allt för ofta förstörs av prutt- och bröstskämt. Men för den som lyckas se bortom alla skavanker, tillgjorda karaktärer och skamlösa publikflörtar så gömmer sig faktiskt en riktigt ostig pärla som alla 80-talsfantaster borde uppleva åtminstone en gång. Men gör er själva en tjänst och spola förbi den första halvtimmen – ni kommer att tacka mig.
Betyg: 6.5 av 10
— — —
Johan Axell; Frombeyond-redaktör