Resolution
Skräck, USA, 2012
Distributör: Njuta Films
Regissör: Justin Benson och Aaron Scott Moorhead
Medverkande: Peter Cilella, Vinny Curran m.fl.
Längd: 93 minuter
Finns på svensk DVD sedan 2013-12-04
— — —
Är det något som skräckfilmer har lärt oss så är det att aldrig någonsin ge sig ut i skogen för att övernatta i övergivna gamla stugor. Inget gott har någonsin kommit ur att söka skydd innanför dessa övergivna ruckels knarrande dörrar, under deras fallfärdiga tak – eller för den delen relikfyllda källare. Det här är något som sitter i ryggraden på alla som växt upp med skräckfilmer, då det trots allt är ett av absolut vanligaste koncepten inom genren. Men bara för att genren är gammal betyder inte att den är förlegad, något som på senare år har visats med guldkorn som Cabin in the Woods, Lost Coast Tapes och en veritabel uppsjö av andra filmer. Men något som få filmer har lyckats med, är att likt den relativt okända Resolution från 2012, faktiskt riktigt överraska sina tittare.
Michael, spelad av Peter Cilella, har under flera år tids tvingats se sin vän Chris försvinna allt djupare ner i ett missbruk som kostat honom såväl vänner som familj. Droppen som fick bägaren att rinna över var när Chris, spelad av Vinny Curran, mailar honom en serie videoklipp från sina drogfyllda eskapader och ber Michael att hälsa på honom mitt ute i ödemarken i den stuga han nu gjort till sitt hem. Michael resonerar att om inte Chris frivilligt tänker ge upp sitt missbruk, så får någon annan helt enkelt göra det åt honom. Trött på att bara stå vid sidan av och se på bestämmer han sig helt sonika för att ta sin väns öde i sina egna händer. Beväpnad med en elpistol och ett par kraftiga handklovar följer han så kartan som han fått ut till den förfallna stuga mitt i skogen som Chris ockuperar. Till slut lyckas Michael med lite list och ett rätt stort antal volt kedja fast Chris vid ett utstickande rör i stugans vägg. . Han plockar fram en ryggsäck fylld med vatten och mat och berättar om sin plan – ingen får lämna den fallfärdiga stugan förrän Chris är helt drogfri, även om de så ska dö på kuppen. Med facit i hand hade kanske det senare alternativet varit att föredra, då de båda vännerna snart börjar upptäcka små mystiska bilder, underliga skivor och gamla filmer som alla verkar berätta morbida och tragiska historier om stugans tidigare husgäster. När de sedan hittar ett brusigt VHS-band med dem själva på står det klart att de inte är ensamma ute i skogen.
På pappret verkar kanske inte Resolution alltför revolutionerande, då de dess generella intrig med lätthet skulle kunna appliceras på en rad dussinfilmer om såväl monster, indianspöken eller utomjordingar. Regissörsduon Justin Benson och Aaron Scott Moorhead gör inte heller vidare mycket för att rucka på detta första intryck under filmens inledande akter, vilket senare visar sig vara ett ytterst planerat och genomtänkt drag. För plötsligt gör filmens narrativ en tvärnit och börjar istället, med en rivstart, dra med tittaren på en helt annan färd än vad vi någonsin skulle kunna ha förväntat oss. Mike och Chris ställs kontinuerligt framför den ena bisarra situationen efter den andra, som dessutom ständigt leder dem in på nya narrativa sidospår. Så fort man känner att man börjar få ett grepp om vad Resolution tänker vara för slags film, eller ens ett hum om vad det mörka överhängande hotet kan vara, så tar man raskt ett steg åt sidan för att presentera en serie nya möjligheter för publiken. Ett gyllene exempel på detta, som dessutom råkar vara en filmens mer obehagliga och obekväma scener, är när Michael väcks mitt i natten av en mörkklädd figur som lätt knackar på stugans fönster – för att sedan aldrig tas upp igen under filmens gång. Och det är just denna lek med förväntningar som gör filmen så pass bra som den är.
Likt Kamen Kalevs The Island från 2011 har man helt sonika slängt ut genrens och till och med mediets alla konventioner och verkar nästintill finna glädje i att dra undan mattan under tittarens fötter. Skillnaden mot den bulgariska arthousethrillern är dock att Benson och Moorheads experiment med genren faktiskt har ett utsatt narrativt mål, och en resa dit som går att avnjuta utan att någonsin egentligen behöva avkoda filmens underliggande subtext. Resolution är nämligen en riktigt välgjord skräckfilm som rent av briljerar med sin obehagliga atmosfär och stämning. Men för att verkligen uppleva denna indiefilms storhet så måste man se till de pusselbitar som filmmakarna har gömt under filmens gång. Resolution håller nämligen inte tittaren i handen längs färden. Filmens sista scen är har medvetet lämnats ytterst öppen och man får som tittare aldrig ens chansen att se den best som plågat de båda vännerna under den helvetiska natten. Men för de som lyckas lösa filmens intertextuella kod finns en riktigt underfundig realisation att göra som träffar en likt en knytnäve i magen – och plötsligt står det klart varför filmen slutar som den gör och att den aldrig skulle kunna ha slutat på något annat vis.
Filmens subtila metakontext spelar briljant på våra allra mest grundläggande föreställningar om narrativ och mänsklighetens kanske mest primala lustar och drifter som åskådare och publik. Resultatet är en träffsäker kommentar om genren, filmmediet och publikens roll i en berättelse, samtidigt som den levererar en välspelad och stundtals riktigt obehaglig skräckfilm. Justin Benson och Aaron Scott Moorhead har med Resolution gett oss ännu en anledning för att undvika övergivna skogsstugor – men av en anledning som nog ingen annan filmskapare hittills har tänkt på.
Betyg: 7.5 av 10
— — —
Johan Axell; Frombeyond-redaktör