Tidvågen (2009)

Tidvågen (Originaltitel: Haeundae)

Katastroffilm, Sydkorea, 2009

Distributör: Studio S

Manus & regi: Je-gyun Yun

Skådespelare: Ji-won Ha, Kyung Gu-sol, Joong-hoon Park m.fl.

Längd: 103 min

Finns på svensk DVD från 2011-05-04

— — —

Internationellt har Tidvågen (2009) marknadsförts som Sydkoreas allra första katastroffilm, och det märks att man har vänt sig mot Hollywood för att finna inspiration. Det är inte direkt svårt att finna likheter med samtida genrekumpaner som The Day After Tomorrow (2004) eller 2012 (2009), och likt dessa filmer är denna minst lika förutsägbar.

Kuststaden Haeundae är ett av de hetaste turistmålen i Sydkorea. Med sina vidsträckta stränder lockar platsen till sig miljontals turister om året. Här bor Man-sik (Kyung Gu-sol) som ett par år tidigare förlorade en kollega till tsunamin i Indiska oceanen 2004. Tillsammans med flickvännen Yeon-heui (Ji-won Ha) har han försökt lägga tragedin bakom sig och planerar nu att fria till henne. Samtidigt har geologen Kim Hwi (Joong-hoon Park) färdats hit för att varna om oroväckande tecken han har sett från Japanska havet. Kim tror att det finns en överhängande risk för att en jättelik tsunami skall bildas och att den om så kommer träffa Haeundae. Varningarna går förgäves och när katastrofen väl anländer är det för sent.

Om man skall summera upplägget till Tidvågen i en mening har man en enkel uppgift framför sig. En stor turistort på Sydkoreas sydöstra kust bemöts av en gigantisk tsunami. Mer komplicerat än så behöver det inte vara med en sådan genre som denna film rör sig inom, och med detta menar jag inget ont. Vad som får en film som denna att bära eller brista är snarare baserat på hur interaktionen fungerar karaktärerna sinsemellan och självfallet de visuella effekterna. Tidvågen klarar enbart av ett av dessa prov.

Handlingsmässigt sett så ter sig Tidvågen vara ett av Roland Emmerichs bortkastade manuskript. När själva katastrofen väl bryter ut över staden blir jag tagen med häpnad över hur effektfullt de monumentala vågorna hotfullt krossar allt i sin väg. Förgörelsen är påtaglig och cgi-effekterna ser trovärdiga ut. Problemet är att detta händer först en timme in i filmen. Före vågen bryter ut bemöts vi istället av tramsig humor och underutvecklade kärleksdraman. Det märks att regissören Je-gyun Yun uteslutande har jobbat med komedier före sitt arbete med Tidvågen – däribland ligger han bakom den bedrövliga sexkomedin Sex Is Zero (2002). Här introduceras vi inför en roster av endimensionella karaktärer vars egenskaper att tilltala någon form av sympati med åskådaren är så gott som obefintliga. Geologen Kim är visserligen inte helt bortkommen men han är såpass okarismatisk att han smälter in i bakgrunden i de scener som han är tänkt att skina i. Värst är dock nog Hee-mee (Ye-won Kang) som lyckas framstå som den värsta ragatan på den sidan halvklotet genom att plåga kustvakten Hyeong-sik (Min-gi Lee) som räddat hennes liv. Vad som skall framställas som en charmig romans ter sig snarare vara en skrämmande mardröm.

Som sagt så är själva konceptet här inte alls dumt egentligen. Stundtals är det imponerande att bevittna katastrofens kraftfulla entré och ödesdigra följder, men vad man har valt att göra med det materialet runt omkring katastrofen är inte exceptionellt på något vis, och ibland rör det sig i pinsamma territorium med grovt opassande humorinslag. Det simpla upplägget undermineras av en rörig och stundtals förödande dåligt utförd exposition som drar ut alltför mycket på tiden. Kanske bör man ge viss dispens för att detta är landets genredebut, och nästa gång kanske man träffar rätt. En sak är i alla fall säker, detta bidrag fick mig inte att göra vågen.

Betyg: 3 av 10

— — —

Rickard Blixt: FromBeyond-redaktör

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*