The Ritual
Skräck, England, 2017
Distributör: Netflix (streaming)
Regi: David Bruckner
Skådespelare: Rafe Spall, Arsher Ali, Robert James-Collier, Sam Troughton, Paul Reid m. fl.
Längd: 94 minuter
Streamer på från 9 feb Netflix
Ett engelskt kompisgäng bestämmer sig för att hedra en mördad vän genom att genomföra hans önskan – att vandra i de svenska skogarna. På plats i skogen är allt dock inte helt som det ska. Mystiska symboler på träd, skitskumma äckliga gamla stugor och annat otäckt är upptakten till en fruktansvärd mardrömsresa rakt ner i det hedniska svenska kulturarvet.
Ok, det var kanske en lite väl överspänd beskrivning av The Rituals synopsis. Men visst drar man lite på smilbanden när det för en gångs skull är Sverige som ska exploateras som främmande och annorlunda. Jag hoppades naturligtvis på en snedvriden fördomsfull bild likt den filmer som Hostel (2005) gav av våra grannländer i öst, men tyvärr lyser detta med sin frånvaro. Jag får inte alls se hur annorlunda och förlegat den svenska landsorten är, bara massa berg och skog och platsen hade lika väl kunnat vara någon annan. Faktum är att det faktiskt är det. The Ritual är nämligen filmad i Rumänien.
Men nog om den svenska antinärvaron i The Ritual. Hur funkar den egentligen som outback-skräckis? Jorå, ganska ok ändå. Åtminstone jag tycker det är skönt med en engelsk och inte amerikansk rollista. Underhållande nog är det Andy ”Golem” Serkis som producerat filmen i samarbete med Netflix (eller om de köpte rättigheterna när filmen var klar eller hur nu sånt fungerar). Huvudrollen spelas av Rafe Spall, en skådespelare som är bra på att vara både sympatisk och slemmig på samma gång. Detta passar bra i The Ritual då hans karaktär plågas av dåligt samvete på grund av att han satt och fegade bakom en hylla när hans vän brutalt mördades. Regin hanteras förövrigt av David Bruckner som efter sin medverkan i filmer som V/H/S (2012) och Southbound (2015) ändå har lite på fötterna i dessa sammanhang. Och nog är det stabilt hantverk för lite pengar även här.
Ärligt talat så är det inte mycket som är nytt i The Ritual. Man har definitivt sett det mesta förut, ändå gillar jag att åter följa med in i skogen. Kompisgänget gnabbas, tappar bort sig, jagas och försöker in i det längsta komma på någon form av logisk förklaring till det som händer. Samtidigt blir tillvaron allt mer surrealistisk och hotfull runt dem. Ett tag blir jag lite oroligt att allt egentligen bara handlar om hjärnspöken, och att det ska visa sig att det inte finns något direkt farligt förutom själva ensamheten i skogen. Det vore jäkligt antiklimatiskt, men utan att avslöja allt för mycket så kan jag säga att jag blev nöjd med hur filmen knöts ihop och hur den bjöd på ett (åtminstone ganska) ögonbrynshöjande crescendo. Ok, det ”hedniska” i filmen kanske känns lite påkletat och långt från någon form av historisk verklighet, men det är också ganska häftigt och visuellt intressant att titta på.
Jag har själv inte läst den novell av Adam Nevill som det The Ritual är baserad på, men det gör väl egentligen det samma i sammanhanget. Filmen är inte på något sätt speciell, även om den utan tvekan sparkar arslet av den genomusla Blair Witch (2016), en film som ändå simmar lite i samma territorium. The Ritual makar på med en förutsägbar men sakta stigande skevhet. Mot slutet samlar den sig och biter till med tillfredställande pression. Med andra ord är det ungefär vad jag vill ha av en skogsmullerysare av detta slag. Klart sevärd film alltså, även om du förmodligen snabbt slagit den ur hågen när eftertexterna rullar.
Den uppmärksamme kan även hitta kopplingar till Peter Carters klassiker Rituals (1977). Om inte annat så tyder detta på David Bruckner har raffinerad genrefilmssmak och är en filmskapare att fortsätta hålla ögonen på.
Betyg: 6 av 10
Kristoffer Pettersson FromBeyond-redaktör