The Man Who Killed Hitler And Then The Bigfoot
Äventyr, USA, 2018
Distributör: Universal (Sony)
Regi: Robert D. Krzykowski
Medverkande: Sam Elliot, Aidan Turner, Ron Livingston m.fl.
Längd: 1 timme och 38 minuter
Release: på svensk DVD och Blu-ray från 2019-08-05
Betyg: 3,5 av 10
The Man Who Killed Hitler And Then The Bigfoot. Oj, här kan vi snacka high concept-titel. I mina öron så låter det också lite som om något hämtat från en blöt afton hemma hos Tarantino. Ni vet, från tiden då han och Robert Rodriguez startade den där Neo-grindhouse trenden som rörde upp en massa trams för några år sedan innan den idag rådande 80tals-kramarvågen tog över. Bilden på fodralet får mig också att associera till något som skulle kunna tänkas påminna om Inglourious Basterds (2009) eller nått liknande. Jaja, det kan ju också vara kul ibland, tänker jag för mig själv. Förhoppningsvis så är det inte allt för mycket skitnödig humor och putslustig självironi, utan mest en massa rolig action rapp dialog. Nu med facit i hand så måste jag nog säga att jag inte kunde haft mer fel.
Vi får hänga med Calvin Barr (Sam Elliot). Han är en tyst och ensam krigsveteran som mest går runt och ha ångest över saker som hände under andra världskriget. Ok, ibland viker han ihop några gatubusar också, men mest är Barr ensam med sin ångest. Titeln säger ju som sagt det mesta, så jag avslöjar nog inte allt för mycket om jag berättar att det var Barr som satte en kula i Hitler. Efterspelet med bunkern får vi också faktiskt en förklaring till, och helt tokigt är det inte heller. Men nu vill emellertid den amerikanska staten att Barr ska skriva på för ett nytt uppdrag. Den här gången är det Bigfoot som springer runt och sprider smittor och därför behöver tas av daga. Motvilligt accepterar Barr sitt uppdrag och ger sig ut i vildmarken.
Nu inser jag att mitt beskrivande av denna film faktiskt gör att The Man Who Killed Hitler And Then The Bigfoot framstår som en ganska vild och energisk historia, men så är faktiskt inte fallet. Nope, detta är en lågmäld dialogsparsamkad film med nästan oändligt långa scener där Sam Elliot sitter och stirrar ut i intet, kanske äter lite frukost, eller helt enkelt bara existerar i sina djupa grubblerier. Vi får dock en hel del återblickar till kriget. Men trots det rätt spektakulära innehållet med lönnmordet på Hitler så blixtrar det inte till speciellt mycket då heller.
Efter 45-50 minuter dyker till slut Ron Livingston som någon typ av militär representant som ska rekrytera Barr. Livingston känns fräsch och lättar upp med lite bra dialog. Äntligen kanske det tar det lite fart för nu ska det ju jagas Bigfoot tänker jag i ett försök att hålla uppe intresset. Men tyvärr, de resterande 45-50 minuterna blir inte mycket mer spännande. Istället för vilda strapatser i skogen får vi mest stanna kvar i Barrs ångest och minnen, och det kan jag lova blir allt annat än vilt och spännande. När man sedan äntligen tror att allt är över kommer den kanske längsta, segaste och mest narrativt ointressanta återblick som någonsin filmats. Det riktigt kliar i hela kroppen…
Njä, måste jag säga. Jag gillar en slow burner, men The Man Who Killed Hitler And Then The Bigfoot var banne mig i segaste laget. Kanske hade det funkat bättre om materialet klippts ner till typ 45 minuter. Men visst, vill du i lugn och ro få en chans att studera Sam Elliots präktiga mustasch så kan kanske detta kan vara filmen för dig. Men annars kan du lika gärna sätta dig och glo in i en vägg. Det tar emot lite att säga, men denna film skulle faktiskt mått bättre av lite skitnödig humor och en smula putslustig självironi…
Kristoffer Pettersson