Rubber (2010)

Rubber
Skräck/komedi, Frankrike/Angola, 2010
Distributör: Njuta Films
Regi och manus: Quentin Dupieux
Skådespelare: Stephen Spinella, Roxane Mesquida, Wings Hauser, Jack Plotnick m.fl.
Längd: 82 min
Finns på svensk dvd från 2011-11-30

— — —

Rubber! Detta rör sig verkligen om en rubbad liten rulle. Jag menar, en film om ett däck som vaknar till liv mitt ute i den amerikanska mellanwestern och rullar iväg av egen maskin för att mörda alla han stöter på. Däcket, som klämmigt nog också heter Robert, börjar med att ha ihjäl allahanda smådjur men ger sig sedan ut på… ja motorvägen naturligtvis. Han får syn på en läcker donna (Roxane Mesquida) med bilproblem och tänker precis spränga hennes huvud med hjälp av sina telekinetiska krafter då han plötsligt körs på av en ouppmärksam billist. Förargad bestämmer sig Robert för att försöka leta upp kvinnan igen och inte minst – ha ihjäl alla som kommer i hans väg.

Nej, det räcker inte med denna helt vansinniga grundläggande historien. Filmens regissör och manusförfattare Quentin Dupieux (även känd som electromusiker under namnet Mr Oizo) har betydligt högre ambitioner än att göra någon typ av tokrolig skräckfilm. Han börjar redan under filmens inledning bryta mot allt som har med filmregler och traditionellt berättande att göra. Vi får se en polisbil komma körande mot oss och ur dess baklucka kliver en polis (Stephen Spinella) fram. Polisen, som förövrigt heter Chad, vänder uppmärksamheten direkt till oss åskådare. Vi får nu en lång utläggning, med flera förvirrade men ganska färggranna argument, om hur regeln ”att i film händer saker helt utan anledning” kanske är filmmediets starkaste beståndsdel. Det visar sig sedan att polisen inte alls talat till oss utan faktiskt till någon form av kikarförsedd testpublik (?) som står ute i öknen för att titta på hur Robert vaknar upp och påbörjar sitt korståg mot mänskligheten. Testpubliken häpnas över det elaka lilla däckets framfart men de anar inte att även de snart kommer sväva i livsfara. Men inte från Robert som man kanske skulle kunna tro…

Quentin Dupieux måsta ha haft förbaskat roligt när han skrev ihop sitt manus. Rubber verkligen sprattlar av ifrågasättande av klassiska Hollywoodregler och outtalade bestämmelser om hur vettig narration ska se ut. Dupieux sticker gång på gång på hål i vad man tror är Rubbers fiktiva universum och landar i någon form av pårökt hyllning till självmedvetandet. Detta hindrar inte Dupieux från att leverera en, inte rationell, men ändå linjär och dramaturgiskt korrekt historia utan lösa trådar. Det är konstigt nog aldrig det minsta svårt att hänga med i svängarna vilket också kan ses som en viktig aspekt av filmen. Dupieux visar nämligen att den mänskliga hjärnan inte behöver alla traditionella berättarkomponenter för att kunna sätta ihop det vi ser till en historia. Som åskådare accepterar man snabbt filmens tokiga premisser och suger villigt i sig den minst sagt fantasifulla utvecklingen.

Elaka däcket Robert smyger sig på ett lämpligt offer

Rubber är dessutom en film som inte är helt otäck för ögat och Dupieux klarar att använda den digitala filmtekniken utan att det känns plastigt förenklat och tråkigt. De relativt okända skådespelarna verkar precis som Dupieux ha riktigt roligt i filmen och de faktiskt ganska brutala specialeffekterna förstärker filmens nattsvarta komik. Men trots att Rubber är kanonrolig för universitetssnobbar som studerat narration, dramaturgi och filmvetskap så förmodar jag att de flesta tyvärr kommer anse att Rubber spårat ur redan från början. Men herregud, vad kan man förvänta sig av en film som handlar om ett mordiskt däck.

Är man sugen på lite metatextuella dribblingar och inte är på ett allt för seriöst humör så kan jag lova att Rubber helt klart kommer att underhålla dig. Det ska dessutom bli kul att se vad en sådan galning som Quentin Dupieux kommer hitta på härnäst. Under 2012 ska han nämligen göra en film som i skrivande stund har arbetsnamnet Wrong, som ni förstår går det ju inte ens att börja spekulera i vad denna titel kan tänkas innehålla.

Betyg: 6,5 av 10

— — —

Kristoffer Pettersson; FromBeyond-redaktör

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*