Penance
Skräck, USA, 2009
Regi: Jake Kennedy
Distributör: Njuta Films
Medverkande: Marieh Delfino, Graham McTavish, Alice Amter m.fl.
Längd: 85 minuter
Finns på svensk DVD från 2011-06-15
— — —
Handhållen skräck är något som verkligen fått en boom de senaste åren. I och med filmer som Paranormal Activity (2007) och dess framgångar ter sig detta kanske inte som något konstigt. Att det dessutom är ett billigare sätt att göra film på har med största säkerhet att göra med saken också, och trender är väl till för att följas. Man har dessutom oftast valt att framställa sina filmer som byggda på hittat material, att dom skulle utgå från verkliga händelser, vilket funkar om storyn är bra, vilket den inte alltid är.
I Jake Kennedys Penance (2009) får vi följa Amelia (Marieh Delfino) som har en svårt sjuk dotter. För att försöka ordna pengar till dennes betalning bestämmer sig Marieh för att börja strippa, då en vän till henne tipsar om att det är lättförtjänta stålar. Efter att ha blivit tipsad om ett jobb som skulle ge henne stora pengar, åker Amelia ut till en hemlig plats, som visar sig vara någon slags övergiven klinik. Hon märker snart att saker och ting inte står rätt till, och när de galna innehavarna av stället visar sig vilja annat än uppleva en strippshow blir situationen minst sagt kärv för Amelia och de andra stripparna. Förmannen Geeves (Graham McTavish) vill “rena” stripporna från deras ogudaktiga leverne, och gör det med tortyr av värsta möjliga sort.
Handhållen skräck har man sett förut, lika så filmer som av vissa fått det vedervärdiga namnet “tortyrporr”, eller “torture porn”. Vad har då Penance att erbjuda som är nytt? I ärlighetens namn, inte mycket alls tyvärr. Till en början förvånas jag av att fotot inte är grått och urvattnat som är så vanligt bland många skräckfilmer idag, och jag förvånas även av att Marieh Delfino som spelar huvudrollen faktiskt fungerar. Hon framställer Amelia som en rätt sympatisk karaktär som man inte vill att det ska gå illa för, vilket är vad man kan kräva av henne. Dock slutar filmens positiva fördelar här, och istället tar över en timme av ooriginella och trista inslag över och gör att filmen bara blir ännu en i mängden av filmer som gott kunde undvikits att göras.
Av någon anledning så blir fotot sådär tråkigt grått nästan så fort filmen börjar utspela sig på kliniken där tortyren äger rum. Vita väggar och bleka färger är det enda man ser, och i längden blir detta både frustrerande och uttråkande. För det första har man redan sett det i för många filmer, och för det andra så är det så fruktansvärt oinspirerande att se på. Jag kan för mitt liv inte förstå varför så många regissörer är rädda för att ha lite färg i sina skräckfilmer, det är ju knappast så att mindre färger gör filmen bättre, eller läskigare.
Appropå det handhållna fotot så är det logiskt storymässigt till en början. Sedan hittas någon taskig ursäkt på som tvingar tittaren att genomlida för många minuter av onödig film, och därmed kan man konstatera att filmens story verkligen inte håller för att motivera det handhållna fotot. Jag måste ändå säga att det tändes någon slags förhoppning i filmens första få scener, och det är därför ännu tråkigare att uppgivet inse att Penance i slutändan inte är något man bör lägga sin tid på. Det är inte något nytt, det är inte upprörande eller chockerande vålds- eller temamässigt och det ser så trist ut att man hellre tittar in i väggen. Det Amelia får genomlida i filmen är måhända ett helvete, men jag som tittare upplevde en tortyr av ett helt annat, och kanske värre, slag.
Betyg: 2 av 10
– – –
David Larsson: Frombeyond-redaktör