Apokalyps Malmö är kosmisk skräck à la H.P. Lovecraft och groteskt gore à la Clive Barker eller Lucio Fulci, men stöpt i formen av en malmöitisk socialrealistisk tjuvroman, med action på Cannonfilmnivå.
Än en gång har vi myst ner oss ordentligt i våra läsfåtöljer och tagit på de litterära glasögonen. Denna gång tar vi oss till Virginia i S.A Cosbys ”Razorblade Tears” och en berättelse om två fäder som ska hämnas sina mördade söner. Vi gläds åt att få diskutera något bra…
I och med Konferensen kommer jag att ha helt nya förväntningar på svenska skräckfilmer och jag hoppas på att detta kommer att vara en vändpunkt för svensk skräckfilm.
Vi återvänder till det stövelformade landet i södra Europa för att bekanta oss med en av de mer ökända regissörerna från genrefilmens Italien. Mest känd för zombieeposet Burial Ground gjorde Andrea Bianchi en drös andra filmer, ofta med rätt suspekta inslag. Vi gör ett tappert försök att skingra den mystikens…
Är The Exorcist: Believer ens skriven och regisserat av David Gordon Green och medförfattaren Peter Sattler? Filmen känns snarare som AI-genererat content.
Då var programmet klart till den första upplagan av Örebros egen genrefilmsfestival LIGHT TILL DARK – FANTASTIC FILM FESTIVAL (12 till 14 oktober)
”War is hell” stod inte bara skrivet på åtminstone en soldats hjälm under Vietnamkriget, utan har också blivit en kort men ack så kärnfull beskrivning om krigets fasor. Vi tar i detta avsnitt en närmare titt på vad som händer när man utsätter en Vietnamveteran för jäkelskap och den hämnd…
The Nun II är förutsägbart, slentrianmässig och full av klichéer, samtidigt som den tar sig själv på alldeles för stort allvar – ett pekoral helt enkelt.
Tidigare erfarenhet visade oss att Stallone inte tappade geisten under 90-talet. Vi ville därför utöka vår forskning och titta närmare på hur det gick sen för allas vår Sly, under det 00-tal vi båda var tonåringar. Det blir film för fartåkningsfantaster, realistiska pokerscener och avvänjningskliniker för snutar mitt ute i…
Canceled är ett hafsverk som, trots att den gör ett par saker rätt, är oacceptabelt dålig. Men om den banar väg för mer svensk skräck är det bara att tacka och ta emot.