Malignant
Genre: Skräck (2021)
Land: USA
Distributör: HBO Max
Regi: James Wan
Medverkande: Annabelle Wallis, Maddie Hasson, George Young m.fl
Längd: 110 min
Betyg: 1.5 av 10
Jag nappade på erbjudandet om HBO Max här i dagarna, och satt och bläddrade igenom utbudet. Tyvärr är ju skräckfilmsavdelningen ganska tunn, så man får hoppas det fylls på med godis allt eftersom. Såg att den nya rullen Malignant låg där och mindes filmens rätt fräsiga affisch. En avskalad sådan, som kändes som den andades gamla tider. För en stundtals gubbsur person lockade det ju med den affischkänslan, så satte mig till rätta i soffan med kallt i glaset och kuddar för nacken.
Madison (Annabelle Wallis) väntar barn tillsammans med Derek (Jake Abel), och mår så pass dåligt en dag att hon går hem från jobbet. Under ett raseriutbrott knuffar Derek Madison så att hon slår huvudet i väggen. Hon låser in sig i sovrummet för att komma undan och somnar så småningom. Hon har då en dröm om att Derek mördas av en gestalt i deras hus. När hon vaknar morgonen efter och går ner till köket hittar hon Derek död.. och det verkar som den skyldige är kvar i huset. Madison blir även hon överfallen, och vaknar sedan på sjukhus till att få reda på att hennes barn tyvärr inte klarat sig i magen. Snart börjar hon se syner av andra våldsamma mord. Mord som visar sig hända på riktigt…
För spoilerfritt så håller jag synopsis lite kort och torr. Jag hade hoppet uppe på grund av affischen, men snabbt förstod jag att jag blivit blåst på konfekten där jag satt i soffan. Jag vet inte riktigt var jag ska börja om Malignant. Kanske ska dra av det mest uppenbara plåstret direkt.. skådespelarna. Det är riktigt trött, oengagerat och rent av dåligt skådespeleri över hela rollistan i denna. Känns som några av dem inte tar manuset på allvar, utan bara väntar på lönechecken som hägrar i slutet av deras meningar de måste säga medan andra tar i från tårna så det blir tramsigt. Rollerna är också underligt skrivna, och de reagerar på sätt som känns helt orimliga för situationen de ställs inför. Det blir pajigt, men det blir aldrig pajigt på det där sättet så man kan skratta åt det. Är mer på sättet att man suckar och kollar klockan.
Det har ju efter olika dippar under åren blivit mycket bättre på skräckfronten, och min gubbsura hållning jag stundtals haft gentemot nyare rullar har fått backa av som tur är. Men här slår surmätaren på för fullt igen för det här är ungefär allt som jag retat mig på genom åren med ”nyare” skräckfilmer. Det görs trötta dataeffekter där det inte behövs, det slängs in höga ljuda och liknande titt som tätt bara för ”det ska vara så”, det klipps underligt och scener utspelas som att det är till en musikvideo. Allt detta tillsammans med ett manus som känns riktigt trött gör att filmen blir tungrodd att ta sig igenom. För att vara en skräckfilm är det aldrig heller riktigt läskigt, för du ser exakt varenda sak komma en mil bort och om du mot all förmodan skulle missat vad som kommer så kan du vara övertygad om att ett ljud kommer smälla till så du är med. Jag kan släppa att skräckfilmer inte blir läskiga, om de är röjiga ala Demons (L. Bava 1985) eller liknande, men Malignant blir ju inte det heller. Det är bara tunt rakt igenom hela filmen, fram till ett lika väntat som tråkigt slut.
Malignant ser bra ut stundtals, men det sjabblas också bort tyvärr för det mesta med hjälp av effekter som inte funkar eller miljöer som är helt orimliga. Ser ut som att de velat få en känsla av äldre filmer ibland, men inte riktigt vet hur det ska se ut. En film med en sådan här story kräver ju förutom att bra manus också sin miljö, för att få det läskigt och krypigt. Men det blir aldrig det. James Wan är ju ingen duvunge när det kommer till filmvåld och sådant, så förstår inte vad som hänt i Malignant. För här känns det riktigt amatörmässigt, utan amatörcharmen då. Datablod och den där lätt uppspeedade känslan funkar inte alls här. Det är liksom inte den sortens film. Finns dessutom några scener som jag misstänker de ville skulle vara läskiga och lite chockartade som är på buskisnivå. Vill inte spoila (även om jag inte rekommenderar någon att se filmen), så kan inte säga exakt vad… men kan säga så mycket att det har med den väntade twisten att göra. Det funkar inte hur mycket de än försöker få det äckligt.
Jag hade hoppet uppe med tanke på affischen, men Malignant är bara en riktigt trött, tråkig och alldeles för lång film som inte lämnar ett enda avtryck efter man sett den. Jag anser absolut inte att varenda film ska uppfinna hjulet på nytt, men här lämnas du med absolut ingenting av värde. I rätt händer hade vissa av filmens element nog funkat, eller iallafall blivit underhållande som en egen film. Men det här var inte rätt händer.. alls. När jag nästan helt släppt min gubbsura hållning… då kommer Malignant, kastar lasso runt mig och skickar mig rätt ner i surgropen igen. Men… snygg affisch trots allt.
Mikael Hammarberg