Into the Forest
Drama, Kanada, 2015
Distributör: Njutafilms
Regi: Patricia Rozema
Medverkande: Ellen Page, Evan Rachel Wood m. fl.
Längd: 101 minuter
Ute nu på svensk DVD.
Undergången kommer i många former. Apokalypsen har skildrats på så olika sätt genom filmhistorien att det är svårt, om ens möjligt att hålla räkningen. Den kan vara högoktanig, som i fjolårets installation i Mad Max-serien, eller så låter man hungriga odöda stå för människans förfall, som i den ständigt populära Walking Dead. Det här visar väl på att vi som kulturkonsumenter är fascinerade av vår egen stundande (?) undergång, oavsett vad det är som får utgöra hotet. Dystopin som genre har fått sig ett uppsving på senare år och letat in sig både på biotopplistorna som TV-tablåerna. Frågan är då om man kan fortfarande kan göra en unik skildring av post-apokalypsen, eller om det är dömt att bli en trött upprepning?
I Into the forest (2015) är det strömmen som går, och den kommer inte tillbaka. Mitt i detta kaos har vi systrarna Nell och Eva som lever med sin far i ett avlägset hus nära skogen. När elen en kväll försvinner tvingas de snabbt att anpassa sig till vad de tror är något tillfälligt, men som visar sig vara något betydligt längre varande. Utan moderna bekvämligheter och de regler som man annars tar för givet i ett civiliserat samhälle blir människor desperata, och det tar fram det värsta i människor.
Låter det bekant? Det är väl sällan, om ens någonsin, som en undergång tar fram det fina i folk. Inte sällan är det människan som blir sin värsta fiende i krisartade situationer som dessa och det man bör undvika om man vill överleva är varandra. Samtidigt handlar Into the forest mycket om det motsatta – att leva med och ta hand om varandra. Systrarna Nell (Ellen Page) och Eva (Evan Rachel Wood) är, förutom blodsband, inte särskilt lika varandra och tacklar läget på sina egna sätt. Samtidigt behöver de lära sig att acceptera varandras olikheter, viljor, drömmar och önskningar i en minst sagt pressad vardag. Filmen handlar mycket om just vardagen. Det är inte bara att överleva som gäller, utan lika mycket att leva utan att tappa hoppet eller livsgnistan, vilket inte är det lättaste när du bor i ett avlägset beläget hus utan särskilt många nöjen som erbjuds.
Som ni säkert kan ana är det inte någon särskilt actionspäckad historia det rör sig om. Där Mad Max: Fury Road (2015) gick på högvarv från början till slut, är det här en mer lågmält berättad undergång. Det handlar aldrig direkt om varför strömmen har gått eller hur det ska lösas. Istället riktas fokus på karaktärerna som står mitt i berättelsen, och filmen förlitar sig således mycket på att dess skådespelare kan bära detta ansvar. Därför är det ett smart drag att välja två så erfarna och igenkännbara namn som Page och Wood (som gör avtryck i stekheta Westworld). De gör heller ingen besviken och lyckas mer än väl att bära filmen på sina axlar, där de tillsammans skapar ett par trovärdiga karaktärer som man också bryr sig om. Det gör aldrig något att filmen inte lägger krut på att reda ut strömavbrottet, det blir mer en bakgrund till det mänskliga drama som står i filmens centrum.
Det må inte vara något unikt eller särskilt nytt vi möter i Into the forest, men behöver det vara det? Apokalypsen är ett så bekant tema att det inte längre är det man som tittare bör söka, utan istället med vilken fingerfärdighet och finess den skildras. Här gör man det utifrån sina begränsningar (det känns inte som en särskilt högbudgeterad film) och låter det viktigaste stå i fokus – dess karaktärer. Med starka skådespelarinsatser och en spänning som inte bygger på explosioner eller våld blir det här ändå en undergång värd att besöka och bli berörd av.
Betyg: 7 av 10
David Larsson; FromBeyond-redaktör