När Anders Lundgren höll sitt invigningstal i Kulturhuset i onsdags eftermiddag, nämnde han lite skämtsamt att det var mot hans ”eget bättre vetande” som han valt att arrangera denna andra Lovecraftfestival bara några månader efter att den första gått av stapeln. Men även om det nog varit mycket jobb med festivalen, så gick det inte att undgå Anders leende när han blickade ut över Kulturhusets Film och Musik-bibliotek. Trots att man valt att lägga festivalens invigning klockan fem en vanligt veckodag, så var det en rätt ansenlig mängd skräckdiggare som trotsat höstrusket. De stolar man ställt fram för invigningseventet räckte inte till, och många senkomna besökare fick istället bänka sig så gott de kunde i salens soffor och läsfåtöljer. Gästerna hade kommit från alla rikets hörn, och salen fylldes snart av en kännbar förväntansfullhet inför vad kvällen skulle bjuda på.
Utöver Anders Lundgrens invigningstal skulle det nämligen hållas en urpremiär av ett nytt radiodrama som H.P Lovecraft Historical Society producerat. På plats fanns amerikanen Mike Dalager och den svenske skådespelaren Conny Laxell, som både haft nyckelroller i dramats produktion. Organisationen har tidigare gett ut fyra andra draman under namnet Dark Adventure Radio Theatre, som alla har baserats på Lovecrafts makabra berättelser. Att man sedan en tid jobbat med fyra nya draman har varit känt en längre tid, men namnen på dessa hemliga projekt var länge höljda i dunkel. Häromveckan kunde Frombeyond avslöja att två av de fyra kapitlen skulle basera sig på Herbert West – Reanimator och The Case of Charles Dexter Ward, men titeln på det drama som skulle få sin internationella premiär inne på Kulturhuset var omöjligt att få ur teamet. Det var därför kanske inte så konstigt att man nästan kunde ta på spänningen som rådde i salen innan Mike Dalager till sist satte igång uppspelningen.
Det var nog få i salongen som inte fick lite gåshus när det efterlängtade dramat drog igång och titeln till sist basunerades ut: The Call of Chtulhu! Medan dramat till en början kanske inte riktigt kändes helt som gruppens tidigare produktioner, mycket kanske på grund av att seriens tidigare talesman Chester Langfield inte längre presenterade berättelsen, så var det ändå en riktigt fräsch tolkning av Lovecrafts snart 90-åriga berättelse som spelades upp för de förväntansfulla åskådarna. Medan berättelsens hjärta och själ fortfarande var desamma, hade man här lagt till en ramberättelse i form av en polisutredning för att göra historien lite mer radiovänlig. Lovecraftpurister må kanske skaka på huvudet vid tanken på tillagda karaktärer och ändrade repliker, men det går faktiskt inte att förneka att historien fick ett betydligt bättre flyt än den har i sin skrivna form. Att man sedan, precis som i Shadow out of Time, anlitat internationella talanger när rollerna så krävde höjde bara upplevelsen. När publiken för första gången fick höra Conny Laxells brutna engelska i rollen som den norska sjömannen Johansen var det svårt att inte imponeras över den nästan maniska känsla för detaljer som man ingjutit i berättelsen. Men nog var det lite svårt att inte dra lite på mungiporna när den stackars chockade sjömannen skulle försöka göra sig förstådd, då många i publiken nog kände igen oss i den stapplande och försiktiga engelskan.
De som passerade Serieteket fick sig nog en minst sagt märklig syb: På rad efter rad satt människor i alla åldrar i en nästan andäktig tystnad, rädda att missa ett endaste ord av produktionen. Att nästan alla sedan hade fäst blicken på den projicerade bild av Howard P Lovecraft som prydde ena väggen i salen gjorde att det hela nog såg ut som någon av ett kultmöte, vilket trots allt är passande med tanke på berättelsen ifråga. Berättelsen om mardrömmar, sjunkna städer och drömmande gudar höll publiken i ett järnhårt grepp som inte mjuknade förrän dramats sista toner ringt ut. Efter någon sekunds tystnad bröt sedan välförtjänta applåder ut!
Man hade länge hintat om att många fans nog skulle bli överaskade över valet av berättelse, och ingen hade nog faktiskt väntat sig detta. Inte minst då H.P Lovecraft Historical Society redan gjort en kultförklarad stumfilmen med samma namn. Och valet var inte bara en överraskning för publiken, då inte ens Historical Society egentligen hade planerat att göra ett radiodrama av berättelsen. ”Men ibland så händer det bara” förklade Mike Dalager efter premiären. ”Man sitter där på ett möte och bollar idéer, och så klickar det bara”. Valet skulle dock visa sig rätt naturligt. ”Då vi redan hade gjort en stumfilm av berättelsen, där det enda egentliga dynamiska faktorn var musik, så såg vi en utmärkt möjlighet att göra radiodramat som en slags pendang till filmen” forsätter Dalager. ”Tillsammans ger de bild, musik och tal och öppnar upp för helt nya dimensioner och tolkningsmöjligheter, och öppnar upp för åskådaren att själv formge berättelsen inför sitt inre öga.” Sedan tillägger han att man ju knappast kan ta sig med filmen under till exempel långa bilfärder om man vill få sig en dos mysrysningar på vägen, men att få saker passar så bra när man kör igenom öknen om natten som ett välspelat drama.
På frågan om produktionen varit svår menar Mike att alla produktioner egentligen är utmanande. Men även om det ibland kan bli tufft, så poängterar han att det likväl alltid är kul att ta sig an de olika berättelserna. ”En av de kanske störste, och kanske även roligaste, utmaningar är att bringa liv i Lovecrafts alla karaktärer” fortsätter Mike Dalager. ”Lovecrafts fokus ligger mer på världen i stort, och går väldigt sällan in för att beskriva sina mardrömslika scenarion ur en vanlig knegares ögon”. Han förklarar sedan att detta var en av anledningarna till att man lade till ramverket med polisutredningen när man gjorde The Call of Chtulhu. ”Poliserna och utredarna kan se på historiens händelser på ett helt annat sätt än den lite mer akademiska syn som ofta presenteras i Lovescrafts texter, vilket gör det lättare för publiken att identifiera sig med karaktärerna” menar Dalager. ”Den stora utmaningen här är att översätta Lovecrafts texter till naturlig dialog, men vid det här laget har Sean Branney och Andrew Leman som skriver våra manus lärt sig ett och annat trick!
En av de karaktärer som kanske var lättaste för publiken i onsdags att identifiera sig med var den danske sjömannen Gustaf Johansen, som i radiodramat porträtterades av Conny Laxell, känd från bland annat Dramaten och Cirkus. Conny var minst lika spänd på att höra berättelsen som de andra i publiken, då han själv inte hade hört mer än någon minut av den färdiga produkten. ”Det är ju alltid lite nervöst att höra slutresultatet. Under inspelningen så visste jag ju inte helt vilken ton resten av dramat skulle ha, då jag enbart tog del av de scener jag medverkade i. Därför var det spännande att se hur allt skulle passa ihop i slutändan” berättar Conny. Som en av de absolut viktigaste rollerna i berättelsen är viss nervositet förståeligt men i det här fallet helt obetingat. Precis som under sina scenframträdanden levererade Laxell en riktigt gedigen prestation, och frågan är om H.P Lovecraft Historical Society kunde ha hittat en bättre skådespelare. Men vägen dit var lång, mycket längre än vad man skulle kunna ha trott! Egentligen började det hela under ett Lovecraft-event i Årsta för många år sen, där Andrew Leman och Sean Branney skulle medverka. Då de behövde någonstans att bo under vistelsen föreslog Mike Dalager att de kanske kunde bo i hans vän Connys lägenhet, som för tillfället var bortrest Föga kunde de båda manusskrivarna ana att mannen de hyrde in sig hos skulle spela en så viktig roll i ett framtida projekt! När man sedan flera år senare skulle tillsätta rollen som Gustaf Johansen så kom Connys namn upp ännu en gång, och man var inte sena att ringa in honom för en audition. Redan samma eftermiddag hade man bestämt sig för att han var rätt man för rollen, berättar Mike Dalager. Som av en ödets nyck så befann sig Conny redan i USA när han fick frågan om han ville medverka i projektet, och för att inte stjäla allt för mycket tid från hans semester fick man stuva om en del i produktionschemat, och såg till att få in honom i studion så snabbt som möjligt. Det uppstod dock snart ett rätt lustigt problem: Connys engelska var alldeles för bra! Den snubblande engelska som dåtidens nordiska sjömän uppvisade var oftast präglad av en bred skandinavisk brytning, en brytning som som Conny inte kunde få till hur mycket han än försökte. ”Det hela slutade med att Mike fick coacha mig” berättar Conny. ”Han skrek: Tänk på Stellan Skarsgård!”. Berättelsen lockade till många skratt från publiken, och det är svårt att undgå ironin i att nordbor blivit så bra på engelska att det krävs amerikaner för att vi ska låta nordiska. Mike fick dessutom coacha Leslie Baldwin, som spelar Gustav Johansens fru i dramat. Det var med andra ord inte det lättaste att sätta ihop dramat, men det skulle visa sig att det var väl värt mödan av publikens applåder att döma.
Såhär tyckte så väl Frombeyonds utsände som Mike Dalager om premiären av Call of Cthulhu
Vad H.P Lovecraft Historical Society har planerat för framtiden står än så länge skrivet i stjärnorna. På frågan om man har planer på en ny film i samma stil som Call of Chtulhu eller den nyutkommna Whisperer in the Darkness svarar Mike Dalager att viljan nog alltid kommer att finnas där, men att det inte är den lättaste att få till. ”Att göra sådana filmer är nog en av de största utmaningarna man kan ge sig på” berättar han. ”Vi har dessutom alltid haft en grund i en mängd olika medier, så att övergå helt till film kommer nog inte att ske”. Just nu ligger alltså allt fokus på de fyra radiodraman man producerat, varav det första avsnittet i serien kommer finnas till försäljning inom en mycket snar framtid. ”Det skulle inte förvåna mig ifall de håller på att lägga upp förbokningsinformation på hemsidan redan nu” avslutar Mike.
Som en fotnot kan nämnas av Dark Adventure Radio Theatres förre presentatör Chester Langfield, spelad av Noah Wagner, inte kommer att medverka i något av av de kommande avsnitten. Wagner har nämligen gått vidare i sin karriär, och arbetar numera som en sjuksköterska med ett alldeles för pressat schema för att kunna medverka i fler draman. ”Lite ironisk ändå, att Langfield som var en sådan talesperson för cigarettmärket Fleur de Lys i reklamavbrotten skulle börja jobba inom hälsovården!” kommenterar Mike med ett leende. Karaktären fick dock ett fint och kärleksfullt avsked i den dödsruna som H.P Lovecraft Historical Society tryckt upp som rekvisita, som bara var ett av många spännande dokument som fanns att beskåda under onsdagens premiär.
Stockholms Lovecraft Festival II kunde med andra ord inte ha fått en bättre start! Festligheterna är dessutom långt ifrån över. Fram till och med lördag kommer diverse Lovecraft-inspererade event att utspela sig upp i huvudstaden, där skräckfantaster kan ta del av allt från filmvisningar, teckningskvällar och vernissager till konserter och basarer! Mer information om var och när alla dessa event händer hittar hos Serieteket!
För mer information om H.P Lovecraft Historical Society och deras radiodraman, besök gärna http://www.cthulhulives.org/
– – –
Johan Axell; FromBeyond-redaktör