In Darkness We Fall (2014)

In Darkness We Fall (2014)
Spansk Titel: La cueva
Skräck, Spanien, 2014
Distributör: Njuta Films
Regi: Alfredo Montero
Skådespelare: Marta Castellote, Xoel Fernandez m.fl.
Längd: 80 min
På svensk DVD och Blu-ray från 2014-12

— — —

335140Spansk skräckfilm är idag både vanligt förekommande och faktiskt också ganska välansedd. Intressant med spanjorernas bidrag till denna genre är att de inte verkar helt fokuserade vid att glida på tidigare spanska genresuccéer. Ja, exempelvis så som det blev under J-Horrorvågen då det prånglades ut drivor av japanska långhåriga flickspöken tills alla fått nog och hela vågen hade begått cineastiskt harakiri. Men nog om japaner. Istället för att ta den enklaste utvägen och i absurdum kopiera J.A. Bayonas The Orphanage (2007)  eller Jaume Balagueró och Paco Plazas [Rec] (2007) så händer det hela tiden nya saker inom den spanska genrefilmen. I Alfredo Montero In Darkness We Fall bär det exempelvis av in i en otäck och jäkligt klaustrofobisk grotta. Men den som tror att det rör sig om någon The Descent-rip off tror fel. Här finns terrorn snarare på det psykologiska planet.

Formen är Found Footage och upplägget högst bekant. Fem unga vuxna drar ut på campingtur vid ett högt beläget kustområde.  Långt ifrån den hämmande civilisationen ska de ha trevligt, festa, bada, hångla och skoja på som det vore rena rama 80tals-slashern. Naturligtvis ska allt också förevigas med den handkamera som det glatt viftas med. Allt börjar bra men när de unga vännerna hittar en mystisk grotta får de för sig att det vore en skön idé att krypa in och utforska den. Det är naturligvis ett totalt värdelöst infall och det står inte på innan kompisgänget tappat bort sig i den tillsynes oändliga grottlabyrinten.  

Vart var de nu vi kom ifrån?
Vart var de nu vi kom ifrån?

Några otäcka monster finns det inte som sagt inte i grottan, men det behövs ärligt talat inte heller. Montero har nämligen gjort ett mycket bra jobb att få filmens grotta att kännas både realistiskt och obehaglig. Det inte svårt att dras med i karaktärernas växande panik. Snart drabbas de nämligen av både törst, hunger och inte minst klaustrofobi i grottans trånga gångar. Utan vätska handlar det om ett par dagar innan de av uttorkning går sitt öde till möte. Ficklampor och en filmkamera blir livsviktiga verktyg i kampen att hitta ut och då det genom kamerans IR-funktion går att se i mörker bjuds vi också på några riktigt obehagliga och suggestiva utforskarscener.

 Tittut!
Tittut!

Det är inte svårt att förstå att människor nog förändras i denna typ av förhållanden.  Och eftersom det dessutom är en ”skräckfilm” blir det (precis som filmens titel också starkt insinuerar) en ganska negativ utveckling. På kort tid etablerar Montero sina karaktärer för att sedan, inte ändra, utan förstärka deras från början diskreta personlighet- och karaktärsdrag. Visst är uppläget standard och visst har vi sett läskigheter genom ”Night Vision” förut, men jag tycker ända att Montero lyckas väl inom denna genrekonventon. Han brer inte på för mycket och filmen känns aldrig överdriven för sakens skull eller elak.

Nu är goda råd dyra...
Nu är goda råd dyra…

Det blir heller inte allt för handkameraskakigt och fladdrigt utan fotot känns genomtänkt och välavvägt. Som sagt ligger skräcken mest på det psykologiska planet i form av jobbiga insikter av typen – måsta äta upp någon i gruppen så vi inte törstar och hungrar ihjäl. Det räcker ärligt talat ganska långt, speciellt då det känns sannolikt att människor under stark press faktiskt skulle kunna resonera som filmens karaktärer gör.  

Visst är In Darkness We Fall en ganska liten film. Som Found Footage fungerar den dock bra och det är först mot slutet av filmen det visar sig vilka som är redo att gå längst i kampen för sin överlevnad. Att filmen endast är 80 minuter är också helt i sin ordning. Hade den varit längre hade risken funnits att det kunde blivit något enformigt i grottan. En ytterligare fjäder i den spanska skräckhatten med andra ord. Om en ganska liten och anspråkslös variant så fyller den sitt syfte med både spänning och en medryckande obehagskänsla.  Den inte allt för beprövade Alfredo Montero  har framtiden för sig.

Betyg: 6,5 av 10

— — —

Kristoffer Pettersson; FromBeyond-redaktör

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*