Meny Stäng

Hunted (2020)

Hunted
Skräck, Belgien/Frankrike, 2020
Distributör: Njutafilms
Regi: Vincent Paronnaud
Medverkande: Christian Bronchart, Lucie Debay, Ciaran O’Brien mfl.
Längd: 87 min
Tillgänglighet: VOD
Betyg: 5 av 10


Kvinnor har, i något större utsträckning än män, fallit offer för allehanda galningar i skräckfilm ända sedan folk började falla offer för allehanda galningar i skräckfilm. Detta, bland säkert många andra anledningar, har bidragit till att ge genren ett rykte om sig att vara misogyn. Detta stämmer säkert i vissa fall, men så är det ju med filmer oavsett genre. Man kan också vrida det till att skräckfilmer ofta låter kvinnor spela huvudroll och dessutom hjälte, tänk bara på alla final girls och scream queens som präglat den vita duken.

I Vincent Paronnauds Hunted heter denna kvinna Eve. Hon är möjligen för snäll för sitt eget bästa, det får hon åtminstone höra på jobbet där hon inte anses driva på nog mycket för att gynna företaget. För att skingra tankarna på jobbet går Eve ut för att ta sig ett glas, och det dröjer inte länge förrän en påflugen snubbe försöker sitt bästa för att få med sig Eve hem, något hon inte är särskilt sugen på. Som en skänk från ovan dyker en annan kille upp och ”räddar” henne och samtidigt charmar henne. Vad hon inte vet är att den här killen är någon man ska hålla sig långt ifrån, något Eve bittert ska få erfara under en lång, lång kväll.

Det ska sägas att det i mina ögon krävs något litet extra för att en film i Hunteds anda ska ha rätt mycket eget, en tydlig edge, för att fastna hos mig. Filmen inleds rätt spännande med en gammal dam som berättar för sitt barnbarn en morbid historia om vargar, något man rätt snabbt in i filmen förstår ska representera de män som jagar vår protagonist. Det hade kunnat funka som en slags förgrund till filmen, och därför blir det lite märkligt när dessa sedan dyker upp och möter både Eve och hennes fiender. Liksom de delar av filmen där gärningsmännen tittar på videoklipp av kvinnor de tidigare mördat, bidrar faktumet att damen och barnbarnet återkommer inte särskilt mycket till filmen, utan blir mer störningsmoment som drar ner vad som i övrigt är en rätt tempodriven film.

Något jag uppskattar är att man snabbt kommer in i filmen och enkelt kan förstå var den ska ta vägen, utan att den för den skullen blir allt för förutsägbar. Det är inget nyskapande vi bjuds på, men det behöver jag inte heller. Vad jag önskar mig från en film som denna är nerv, spänning och intensitet. Dessa ingredienser dyker upp stundtals i Hunted, men jag hade önskat mig mer av dessa varor. Det blir efterhand lite tradigt och har man sett några skräckfilmer i sina dagar känner man igen mycket av det som erbjuds tittaren här.

Med det sagt är det en stabil film som hantverksmässigt har nog för att ändå ge mig något under de drygt 90 minuter den pågår. Det blir väl också lite att man jämför med filmer som är bättre och i samma stuk, t.ex. Revenge som kom häromåret eller 2020 års Alone. Eve lär inte vara den sista kvinnan som jagas av illsinta män på film, förhoppningsvis får vi se något mer unikt och berättarmässigt tilltalande om man ska ge sig på att göra en film som denna.

– – –

David Larsson; FromBeyond-redaktör


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *