Gorilla (1956)

Gorilla
Äventyr, Sverige 1956
Distributör: Studio S
Regissör: Sven Nykvist & Lars-Henrik Ottoson
Medverkande: Gio Petré, Georges Galley, m.fl
Längd: 83 min


3Dags att återigen packa väskan och ge sig av ut i världen, och denna gång bär det av till Belgiska Kongo, ja, jag åker även här bakåt i tiden. Jag är oftast inte mycket för värmen, men när det kommer till filmiska resor så kan jag stå ut med att lapa sol en stund. Innan jag ger mig i kast med att recensera filmen vill jag bara säga att om ni tänkt se Gorilla så rekommenderar jag att ni för stunden plockar av er de moderna glasögonen, alternativt tänker att ”mycket kan ändra sig på 60 år” för annars kan tittandet bli aningen ansträngt.

Filmen är gjord för att likna en dokumentär, och är filmat på ett sådant sätt med naturbilder och landskap. Även nedslag i vardagen, både i städer och hos olika stammar för att visa hur det kan se ut en vanlig dag på de olika ställena. Över allting ligger en berättarröst, och för att särställa filmen från bara en vanlig dokumentär så har en storyline inkorporerats. Den rör den vite jägaren Jean De Markisar (Georges Galley) som ska jaga en gorilla i djungeln och även en historia om en lokal stam. Allt berättas av berättarrösten, som samtidigt beskriver naturen och lokala seder och bruk. I storylinen finns också en galen medicinman (såklart) som försöker göra Markisars äventyr svårare än det behöver vara.

Gorilla är en ganska svårtuggad bit att ta sig igenom ska jag erkänna. Det smakar extremt surt av den enormt förlegade människosynen som filmen uppvisar gång på gång. Baksidestexten på DVD’n berättar att filmen är bannlyst av SVT på grund av dess ”inte så upplysta skildring av urinvånarna”, och ja, jag får skriva under på den beskrivningen, men lägger också till att kvinnosynen är ju inte den bästa heller. Att Sven Nykvist också propagerade för de kristna missionärernas arbete i just Kongo gör ju inte att den sura smaken avtar i munhålan direkt. Tre av Nykvist kortare filmer om just Kongo och missionärerna är också med på Studio S DVD-utgåva av Gorilla, och det är ungefär samma som långfilmen minus den intrycka äventyrsberättelsen.

Bio-affischen utlovade ett riktigt djungelraffel...
Bio-affischen utlovade ett riktigt djungelraffel…

För att försöka lägga politiken åt sidan en stund och kolla på själva filmen måste jag säga att den ser helt okej ut, på ett sådant där lite sunkigt sätt. Gorilla var den första svenska filmen att spelas in i vidfilm. Vissa av naturbilderna är fina och naturen lockar en ju att åka dit. Själva premissen på filmen och historien är inget att hänga i julgranen direkt, den känns väldigt skohornad in för att Gorilla inte bara ska bli ännu en dokumentär i mängden. När jag kollade runt lite på nätet om Gorilla ramlade jag på en annan recension av den där skribenten ansåg att filmen var helt förkastlig, men ändå värd att se och jag kan skriva under på det. En del är för cineasten i mig som gillar gammal bortglömd skåpmat som återigen får se ljuset när man kan överföra filmerna till DVD eller liknande i bra utgåvor med massa extramaterial. Den andra delen är för att man kan se på filmer som dessa och glädjas åt att det är lite mer upplyst i världen nu, och att mycket kan hända på 60 år ändå.

Utseendemässigt är Gorilla en okej film, och känns väl som en ganska ordinär dokumentärfilm med hur den är filmad. Den skrivna historien är ganska tråkig och erbjuder inte någon större spänning även om filmen beskrivs som ”äventyr”. Skådespelarna är ganska träiga, men eftersom de oftast inte ens behöver tala sin dialog själv utan det sköts av berättarrösten så behövde ju inte anstränga sig något nämnvärt heller. Berättarrösten är en sådan pilsnerfilmsliknande historia som man känner igen från gamla journalfilmer och annat från samma tid.

Där det skaver ordentligt är ju hur människor och områden beskrivs. Jag brukar kunna koppla bort mina åsikter om saker och ting ganska mycket när jag ser på film för jag tänker att ”det är bara en film”, men i Gorilla var det stundtals svårt ska erkännas då nog väldigt många människor vid tidpunkten delade åsikterna i filmen, och framförallt äcklas jag av Nykvist kortare dokumentärfilmer som är med som extramaterial. Men som sagts innan, det är skönt att se att saker och ting kan ändras med tiden. Jag plockar på mig mina moderna brillor igen och tänker att tidsdokument alltid är intressanta och värda att bevara, oavsett vad man tycker om det som beskrivs eller hur det beskrivs. Som film är Gorilla ett riktigt magplask, men som historiedokument tycker jag att den har sin plats i filmhyllan ändå även om filmen inte är särskilt välgjord. Svårtuggat är det hur som helst. Betyget baseras mest på Gorilla som ett dokument, inte för sitt faktiska innehåll.

Betyg: 3 av 10

– – –

Mikael Hammaberg

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*