Feberflickan
Skönlitteratur, Sverige, 2012, Columbi Publishing
Författare: Elisabeth Östnäs
Språk: Svenska
128 sidor
Finns att köpa via svenska återförsäljare från 15 oktober 2012
— — —
I Elisabeth Östnäs debutroman Feberflickan, får vi följa Luna, som rör sig i sitt hem. Det är en byggnad som framställs som ekande tom, där hon är det enda levande överhuvudtaget. Mycket av handlingen bygger kring Lunas tankar och hennes förakt mot faderns nya kvinna, samt hennes minnen av sin uppväxt med denna kvinna. Ju längre berättelsen fortlöper, ju tydligare blir det att något inte står rätt till, och att Luna kanske inte är den mest pålitliga kvinnan…
Feberflickan är en smått modig debutroman på så sätt att Östnäs inte gör det allt för enkelt för sig. Det här är inte en berättelse som förlitar sig på varken cliffhangers eller tempostinna moment, utan faller istället tillbaka på att följa huvudkaraktärens tankar medan denne rör sig genom berättelsen. Större delen av boken är mest beskrivningar, iakttagelser och funderingar från Luna, och även om man som läsare anar att något har hänt henne och hennes familj, blir detta aldrig tydligt förrän efter en bra bit in i boken. Det är således en tämligen långsam intrig som här målas upp, tittar man på berättelsen som helhet efter att ha läst klart den är det egentligen inte värst mycket som har hänt, åtminstone inte utåt sett.
All eloge ska Östnäs givetvis ha för detta, att hon vågar skriva på det sätt hon gör. Dock tycker jag att detta i längden blir något tomt, det känns som att det saknas något för att berättelsen ska få en riktig glöd. När det väl börjar hända saker, och Östnäs skruvar till situationen, blir det mer spännande att läsa och enklare att engagera sig i. I detta fallet blir tyvärr startsträckan för lång, det känns som att berättelsen går på tomgång till det väl drar igång, och med tanke på att det faktiskt inte händer så mycket, känns det i längden något repetitivt.
Jag tycker vidare att det finns mycket potential här som Östnäs inte riktigt tar tillvara på. Ofta är tillbakablickarna mer intressanta än det som sker i berättelsenuet, och jag tror att Feberflickan hade gagnats av att innehålla mer av detta, och delge oss mer information kring familjen den handlar om. Nu blir vissa karaktärer ytterst bleka och fungerar mest som någon slags scenografi i berättelsen. Samtidigt förstår jag Östnäs ambition att inte förklara eller berätta för mycket, då tanken är just att huvudkaraktären Luna ska vara en tvetydig figur som vi som läsare inte riktigt vet var vi har, och på den punkten lyckas hon.
I det litterära skräckklimat vi har i Sverige, får man sammanfattningsvis ändå säga att Elisabeth Östnäs debut sticker ut på sina ställen. Den har tydliga skavanker, och det är finns saker som saknas för att göra det till någon stor läsupplevelse, men det antyder ändå om ett författarskap jag tror kan växa till att bli riktigt intressant.
Betyg: 4,5 av 10
– – –
David Larsson; FromBeyond-redaktör