Basket Case – The Trilogy
Skräck, USA, 1982/1990/1992
Regi: Frank Henenlotter
Manus: Frank Henenlotter och Robert Martin (del III)
Medverkande: Kevin van Hentenryck, Terri Susan Smith, Annie Ross mfl.
Längd:91 / 90 / 90 minuter
Distributör: Second Sight Films
Finns på brittisk blu-ray/dvd
— — —
Få genrer som skräckfilm är en språngbräda för hoppfulla filmskapare att göra något utan att nödvändigtvis vara backade av en stor studio, och med det en stor summa pengar. När Frank Henenlotter i 80-talets början bestämde sig för att göra Basket Case, låg det inga gigantiska mängder dolalr bakom (ryktet säger 35000). Skräckfilm är likväl en genre där en lyckad film har stor potential att bli en kultfavorit, som folk tar med sig och minns i decennier därefter. Basket Case är en sådan film, även om den aldrig nått riktigt lika stor framgång som, exempelvis, Evil Dead.
Att det till slut blev en trilogi av det hela beror troligen till mångt och mycket på att den första filmen lyckades såpass (relativt) väl. I den första filmen följer vi Duane Bradley (Kevin van Hentenryck), en ung man som anländer till New York med en stor korgväska och en bunt sedlar. Han tar in på ett sjaskigt hotell där det bor allehanda skumma typer, något som ska visa sig vara passande för Duane. För vad som gömmer sig i korgväskan är inte kläder, utan istället hans deformerade och separerade siamesiska tvilling Belial, som ser ut som ett monster betydligt mer än något mänskligt. De båda bröderna är ute efter att hämnas på de läkare som brutalt delade på dem, och bröderna Bradley är inte fega när det kommer till att ta till våld.
Del två i trilogin tar vid i princip direkt när ettan slutar. Med andra ord; SPOILER-varning. Duane och Belial hamnar hos en äldre kvinna som bor tillsammans med ett gäng freaks, där bröderna passar in utmärkt. Ju längre filmen går, ju mer tappar dock Duane fattningen om sitt psyke, och när han till slut inte klarar det längre, går det, som man väntar sig, galet. Del tre följer del två, några månader efter, där Duane har suttit på mentalsjukhus efter sitt sammanbrott i slutet av del två. Här blir målet att freaksen måste stå enade mot en oförstående omvärld som inte vill något annat än att exploatera och håna dem. Det blir inte enklare av att bröderna Bradley är efterlysta för ett gäng mord, och det hela tar en skruvad vändning.
Som man kan utläsa av vad filmerna handlar om, är det inte något för gemene man. Det är skruvat och stundtals väldigt våldsamt, med ett flertal scener som de flesta säkert skulle se som ytterst osmakliga. Därmed inte sagt att det är filmer som får en att rygga tillbaka av äckel. Basket Case-filmerna är så skruvade att det blir (avsiktligt) roligt, och man skrattar mer åt galenskaperna än att man blir illa berörd av det. Liksom i fallet med tidigare nämnda Evil Dead-trilogi, blir det mer humor och mindre skräck ju längre trilogin går, vilket jag ändå får säga är synd.
Den första Basket Case är en lyckad, smutsig lågbudgetrulle som visar upp ett härlig sjaskigt New York under tidigt 80-tal, med tillhörande sexklubbar och lömska figurer. Det är uppenbart synligt att den första filmen hade en betydligt mindre budget än vad de två uppföljarna hade. Tyvärr betyder inte detta att de är bättre, snarare blir det mindre intressant ju längre trilogin går. Del tre är för skruvad och försöker för mycket att vara vad dess fans förväntar att den ska vara, vilket gör att charmen som finns går delvis förlorad. Del två har även den dessa svagheter, men håller i helhet betydligt bättre än vad del tre gör, då den inte lika fullt ut litar på att falla tillbaks på att vara galen konstant. Det som känns originellt och älskvärt med den första delen i serien finns inte riktigt i de två efterföljande delarna, även om det finns klart underhållande stunder även i dessa två.
Något som funkar igenom all tre filmer är huvudrollsinnehavaren Kevin van Hentenryck, som gör Duane Bradley till en, konstigt nog, sympatisk figur i all galenskap, även om han gör klart tveksamma val. Jag skulle inte kalla honom för en direkt stor skådis, men han tar sin roll på allvar, även mot slutet av filmserien, vilket jag uppskattar stort och vilket jag tycker lyser igenom alla tre filmerna. Eloge ska också specialeffektsmakarna bakom dessa filmer ha. Det som är småtaffligt charmigt stop motion-animerat i del ett trappas upp i del två och tre, där man krämar på ordentligt med make-up och masker, vilket ju alltid är trevligt.
Sammanfattningsvis är det en trevlig samling filmer som brittiska Second Sight väljer att ge ut i en läcker plåtbox. Filmerna gör sig bra på blu-ray dessutom; del ett är inget magnifikt bild/ljud-mässigt, men å andra sidan har man gjort det bästa man kunde av en film som gjordes under någorlunda ansträngda förhållanden, och filmen kommer nog inte kunna se så mycket bättre ut. Del två och tre däremot står starkt med en snyggt skarp bild, där färger får komma fram och göra filmerna betydligt trevligare att kika på. För den extramaterialssugne får man dessutom med en matig dokumentär om trilogin, som bör tilltala alla fans av Basket Case. Med andra ord, en klart köpvärd box för den som är sugen på udda, våldsam och stundtals väldigt skruvad skräckfilm.
Betyg: 6 av 10
– – –
David Larsson; FromBeyond-redaktör