Don’t Let Him In
Skräck, England, 2011
Distributör: Njuta Films
Regi: Kelly Smith
Skådespelare: Gordon Alexander, Sophie Linfield, Sam Hazeldine m.fl.
Längd: 76 min
Finns på svensk dvd från 2012-01-18
— — —
En 16 mm-kamera och ett fåtal skådisar i en stuga ute i skogen. Nej det är inte Sam Raimis Evil Dead (1981) vi pratar om utan den engelska skräckfilmen Don’t Let Him In av Kelly Smith. Några gamla dödsböcker eller demoner blir det heller inte tal om. Nej i sedvanlig modern ordning så lurar en sadistisk mördare i skogen.
Så här sparkas filmen igång: fyra personer åker ut på den engelska landsbygden för lite frist luft och avkoppling. Det är dels ett skötsamt helyllepar, Paige (Sophie Linfield) och maken Calvin (Rhys Meredith), men även Calvins helspåniga syster Mandy (Gemma Harvey) och hennes senaste one-nights tand Tristan (Gordon Alexander). Kemin mellan de fyra blir närmast katastrofal när Tristan visar sig var en riktigt överlägsen och dryg yuppie-skitstövel. Stämningen lyckas dessutom bli ännu värre när de två paren får reda på att seriemördaren träkirurgen (ja han styckar folk och hänger upp dem i träd) härjar i området. Allt ställs på sin spets när plötsligt en man (Sam Hazeldine) med ett stort huggsår ramlar in genom dörren…
Jag tycket regissör Smith ska ha åtminstone en liten klapp på axeln för att han försöker föra in lite originalitet i sitt ganska klassiska terror-manus. Förutom att faran finns i den otäcka träkirurgen som lurar i bushen så bygger han också upp en psykologisk spänning mellan de olika karaktärerna. Han för in någon liten tvist och det visar sig att den mänskliga ondskan finns närmare än vad de två paren först trodde. Okay, det är inte extremt stora överraskningar men eftersom filmen endast är dryga 70 minuter så tappar man aldrig uppmärksamheten eller hinner bli speciellt uttråkad. Men någon direkt gastkramande spänning blir det dock aldrig tal om.
Smith som länge jobbat som klippare på diverse stora projekt har åtminstone förstått en sak. En 16 mm-kamera skapar en betydligt mer otäck bildkvalitet än de digitalkameror som oftast används vid denna typ av lågbudgetproduktioner. Det är också en kornig och tillfredställande skitig känsla i Don’t Let Him In och det märks att Smith kan det där med klippning. Denna kompetens hindrar däremot inte honom från att göra ett flertal nybörjarmisstag som regissör. Filmens miljö är exempelvis på tok för mysig och skulle nog passat bättre i ett avsnitt av Hem till gården än i en skräckfilm. Ja, lite mer location-hunting hade nog Smith kunnat kosta på sig. Istället har han hyrt en rejäl bjässe till rökmaskin som bolmar på som om helvetets portar skulle öppnats. Tanken är nog att röken ska se ut som mystisk dimma som glider runt karaktärerna, men nej… Istället ser det i vissa vissa fall ut som de befinner sig mitt i en skogsbrand vilket också ger en ofrivillig komisk touch. Så kan det gå och förmodligen så hade inte Smith råd med några omtagningar. Skådespelarna sköter sig dock dugligt och speciellt den person (tänker inte spoila vem) som spelar den sadistiska träkirurgen gör ett stabilt psykopatjobb.
Mandy (Harvey) och Calvin (Meredith) stående i vad som ser ut som en skogsbrand
Det kommer idag mängder av lågbudgetskräck, och många av dessa är faktiskt inte värt att ödsla någon som helst tid på. Don’t Let Him In har en del grova scener vilket kommer att tillfredställa den inte allt för nogräknade skräckfilmsfantasten. Men sammanfattningsvis så kan man säga att filmen är en axelryckning som absolut inte tillför något som helst nytt under månen. Den har säkerligen också redan spelat in sin magra budget och på så sätt fyllt sin funktion för Smith. Skulle det vara så att han nu tar ”pengarna och sticker” så skulle det kvitta för mig, för Kelly Smith är sannerligen inte någon ny Sam Raimi.
Betyg: 3,5 av 10
— — —
Kristoffer Pettersson; FromBeyond-redaktör