Dark Adventure Radio Theatre Presents – The Case of Charles Dexter Ward (2013)

Dark Adventure Radio Theatre presents – The Case of Charles Dexter Ward
Radiodrama, USA, 2013
Howard Phillip Lovecraft Historical Society
Längd:  153 minuter
Finns utgiven i USA sedan 2013-02-18

— — —

Charles Dexter omslagThe Case of Charles Dexter Ward, eller Gengångaren som dess nedkortade svenska översättning döptes till, får nog anses vara ett slående exempel på nästan allt som lett till att så många förälskat sig i Howard Phillip Lovecrafts mörka och makabra berättelser. Mystik, magik, obeskrivliga fasor och en ständigt växande känsla av obehag präglar denna snart sekelgamla novell som än idag ger läsare kalla kårar längsmed ryggraden. Trots att det är en favorit bland många av författarens trogna fans, så är det dock förvånansvärt svårt att finna försök till att adaptera berättelsen om den unge mannen som rotat lite för djupt i livets allra dunklaste mysterier. Berättelsen har helt enkelt ansetts vara alltför komplex, med för många dimensioner, för att helt kunna översättas till andra medium och har därmed fått vila orörd under de långa decennier som passerat sedan Lovecraft först satte sin berättelse på prent. Fram tills nu, det vill säga. Här är det dock inga eteriska salter som väckt berättelsen till liv igen. Istället är det radiovågor, utsända av Dark Adventure Radio Theatre, som likt tentakler sträcker sig genom tid och rum för att väcka liv i en berättelse som ingen nog trodde skulle gå att dramatisera. Ensemblen visar dock inte bara dessa skeptiker fel, utan levererar dessutom en tolkning av berättelsen som nära nog utklassar författarens original.

Den tituläre Charles Dexter Ward, spelad av Kevin Stidham, blir efter att ha grävt i sin familjs förflutna besatt av att lära sig mer om en avlägsen förfader vid namn Joseph Curwen. Och vem hade inte blivit lite extra exalterad om de mitt under sin släktforskning fann någon som anklagats för att ha grävt upp lik, utfört mystiska experiment och kanske framförallt, inte verkade åldras? Charles borde dock kanske funderat på om vissa glömda mysterier inte borde få förbli det, då hans forskning leder honom allt djupare ned i en vanvettig spiral där gränsen mellan liv och död helt verkar ha suddats ut. Huset där familjen Ward bor fylls snart av mystiska dofter, olösliga chiffer, uråldriga böcker och ett monotont mässande om nätterna. När Charles sedan hörs tala med sig själv inne i sitt laboratorium börjar man frukta att den unga mannen förlorat all rim och reson. Men kan något så banalt som vanligt vansinne verkligen förklara hur Charles plötsligt verkar ha blivit äldre, fått nya ärr som ingen tidigare sett och dessutom verkar ha förlorat all kunskap om vad som skett i världen de senaste 100 åren? Vad fann egentligen Charles Dexter Ward i sin förfaders anteckningar innan han blev galen? Lyckades han verkligen tyda sin förfaders anteckningar om hur man besegrar döden, och bemästrar de döda? Eller blev Charles själv en slav över de monster han lät återvända från dödens dunkla boningar?

Charles Collage

Medan Lovecraft själv inte var ett vidare stort fan av The Case of Charles Dexter Ward, så går det inte att sticka under stol med att berättelsen blivit en favorit hos många läsare genom årtiondena, vilket även inkluderar undertecknad och teamet bakom Dark Adventure Radio Theatre. Inget fan av Lovecrafts mörka och makabra berättelser kan nog ha missat de radiodramer som gänget producerat de senaste åren, och vilket fantastiska hantverk de faktiskt är. Likväl måste jag dock erkänna att jag faktiskt för en stund tvivlade på om det faktiskt skulle vara möjligt att adaptera Lovecrafts kanske längsta och mest tematiskt komplexa berättelse. Det skulle dock precis som vanligt visa sig att Sean Branney och Andrew Leman än en gång skulle leverera en riktigt ryslig och gastkramande berättelse, och lösningen låg som den alltid verkar göra i sättet man valt att adaptera berättelsen. Istället för den ständigt närvarande och allvetande berättarrösten som Lovecraft så ofta använder sig av, har man istället valt att låta berättelsen framföras som en serie tillbakablickar. Dels återges Joseph Curwens olycksaliga och skräckinjagande livsöde av Charles Dexter Ward själv, som i ung ålder exalterat berättar för sin mor och far om släktingens alla missgärningar. Själva huvuddelen av berättelsen framförs dock av den familjeläkare som tvingats vårda Charles på det sinnessjukhus han skulle komma att hamna på i vuxen ålder. De båda berättarna målar upp en bild målad av nattsvart bläck, där man får följa Charles mentala förfall och sammanbrott ända fram till det bittra och rent av kusliga slutet.

Medan bokstavstrogna kultister kanske rynkar på näsan när de hör  att man ändrat på författarens storslagna verk, så går det inte att sticka under stol med att samtliga ändringar i berättelsens framförfarande varit till det bättre. Man har lyckats undvika Lovecrafts annars så akademiska och frånställda syn på världen, och injicerar istället berättelsen med en betydligt intimare och mer familjär stämning, där de hemska upptäckanden som görs under historiens gång blir så mycket mer dramatiska och hjärtskärande då lyssnaren faktiskt kan sympatisera med karaktärerna på en helt ny nivå. Howard Phillip Lovecraft Historical Society har I sin dramatisering av berättelsen gett lyssnaren karaktärer att identifiera sig med, något som dessvärre lyste med sin frånvaro i originalets analyserande och sakliga framställning. Att man sedan låtit Barry Lynch, känd från kultrullar som Dockorna och The Call of Cthulhu, axla rollen som Charles läkare, Marinus Bicknell Willet, lyfter bara upplevelsen ytterligare ett snäpp. Det verkar finnas en naturlig kemi mellan honom och Kevin Stidham, vilket under dramats gång bara gör det än mer märkbart just hur mycket Charles faktiskt förändras. Med enkla medel, som ett byte av tonläge eller sätt att betona vissa ord, skapas en klyfta mellan de båda som faktiskt är genuint fängslande. Men berättelsens höjdpunkt finns dock klart att finna i Lynchs förmåga att porträttera sann rädsla och terror under dramats slutliga skräckinjagande crescendo, i den scen då han upptäcker just vad som hänt med unge Ward. The Case of Charles Dexter Ward känns tack vare dessa medel levande, nästan pulserande, och upplevelsen som helhet är rent slående. H.P Lovecraft må ha varit mannen som gav berättelsen liv, men H.P Lovecraft Historical Society får nog sägas ha gett den hjärta och själ.

Det måste självfallet poängteras att en stor del av denna själ är sprungen ur Reber Clarks nyskrivna musik som ackompanjerar berättelsen. Medan The Call of Cthulhu använde sig mer av korta och stämningshöjande musikmarkeringer har istället The Case of Charles Dexter Ward fått ett av radioseriens kanske rikaste soundtracks. Medan man fortfarande använder sig av musikmarkeringar under berättelsens gång, så har de här istället arbetats in i längre stycken, som sakta men säkert byggs upp tillsammans berättelsens nästan klaustrofobiska atmosfär. När man sedan når dramats klimax känns det nästan som en briserande krutdunk som exploderar i en tryckvåg som träffar lyssnaren i magen likt en knytnäve.

Dessutom har man precis som i tidigare utgåvor även denna gång inkluderat en veritabel uppsjö av rekvisita med radiodramat. Utöver de två CD-skivorna som krävts för att få plats med det över två timmar långa dramat har man även skickat med tidningsurklipp, brev, ockulta sidor och ett foto på den hemsökte Charles Dexter Ward. Kvalitén är högklassig och det är svårt att inte imponeras över de små detaljerna, som att den utrivna sidan ur en Joseph Curwens ockulta text faktiskt är utriven för hand, precis som den medföljande tidningsartikeln. Medan dessa attiraljer förvisso inte utvecklar själva berättelsen, så ger de ändå en nästan oförklarlig extra vikt till den. Att faktiskt kunna hålla något ur historien i sin hand och känna det nötta pappret är onekligen en unik känsla.

Det är få som har en sådan respekt och förståelse för H.P Lovecrafts livsverk som gänget bakom Dark Adventure Radio Theatre. Få skulle klarat av att skriva om ett så älskat verk och få det att verka så naturligt och självklart som H.P Lovecraft Historical Society lyckats göra. Precis som The Case of Charles Dexter Ward på många sätt var en kärleksförklaring till Lovecrafts hemstad Providence och hans egen familj, så är föreningens adaption av berättelsen en kärleksförklaring till författarens välskrivna och skräckfyllda arv. Medan många bokstavstrogna måhända kommer att hålla fast vid att hans verk inte borde röras, så är det svårt att inte känna att det ändå var så här berättelsen var menad att framföras. Äkta skräck sägs vara tidlös, men The Case of Charles Dexter Ward visar att allt även legendariska verk faktiskt kan förbättras.

Betyg; 9.5 av 10

— — —

Johan Axell; Frombeyond-redaktör

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*