Burke & Hare (2010)

Burke & Hare
Komedi, Storbritannien, 2010
Distributör: Pan Vision
Rgissör: John Landis
Skådespelare: Andy Serkis, Simon Pegg, Tim Curry m.fl.
Längd: 91 minuter
Finns på svensk DVD och Bluray från 2011-10-26
— — —

En komedi om gravplundring är ett koncept som man kanske tycker automatisk borde sluta med katastrof. Att man sedan knyter sin berättelse till mördare som faktiskt existerat och är historiskt kända, gör att man vid en första anblick kan misstänka att Burke & Hare inte kan vara mycket annat än osmaklig. Men med denna film har regissören John Landis gett oss en välbehövlig påminnelse om att det finns humor att finna i alla livets aspekter, och även dödens.

Det var tufft att överleva i Edinburgh på 1820-talet. Detta är något som William Burke och William Hare är mer än medvetna om. Efter att ha förlorat sina jobb försöker duon finna nya arbetstillfällen, men inget verkar vilja gå deras väg. Som om deras dag inte varit tillräckligt jobbig, så har deras hyresgäst dessutom lämnat jordelivet lagom i tid till att de kommer hem till bostaden. Att göra sig av med ett lik är inte lätt, men när Burke och Hare får höra att det är en brist på kadaver på en av stadens läkarskolor får de en idé. Det dröjer inte länge innan pengarna rullar in, men då allt fler vill ha en del av kakan måste de öka sin försäljning genom att ta saker och ting i sina egna händer. Samtidigt som efterfrågan på nya kroppar ökar, så måste de två brottas med såväl brottslingar, kärleken och lagens långa arm.

Om man bänkar sig framför Burke & Hare med förhoppningen att den ska försöka blanda komedi med skräck, likt I Sell the Dead från 2009, så kommer man att bli gravt besviken. Det finns inga intvingade skräckelement i denna titel, och likaså skulle man kunna kalla sättet som mord och död framställs på i filmen som något nedtonat. Det finns fortfarande en stor mängd avhuggna lemmar, blod och ruttnade lik, men det hela framställs snarare som något oundvikligt än som något för publiken att gotta sig i. Även om man redan tagit sig en del friheter med berättelsen, så känns det ändå som ett klokt val att inte låta Burke & Hare skena iväg och bli en dussintitel i havet av skräckkomedier.  Istället är detta överraskande nog en varm komedi fylld av något morbid humor.

Burke & Hare är en brittisk film, och man har lagt ned stor möda på att visa detta, inte minst genom den stjärnspäckade rollbesättning man samlat ihop. Andy Serkis och Simon Pegg gör båda utmärkta insatser som Hare respektive Burke, men det är även mycket tack vare biroller av bland annat Tim Curry, Bill Bailey och självaste Christopher Lee som filmen får sin genuint brittiska charm. Charm är nog dessutom det ord som bäst kan appliceras på karaktärerna Burke och Hare. Man har tagit sig många friheter med grundmaterialet och ändrat motivationer och karaktärsdrag hos de båda mördarna, som nu istället framstår som riktigt älskvärda. Framförallt Burke framstår som genuint charmerande, då han är tveksamt inställd till de bådas verksamhet, men tvingar sig själv att genomföra det hela för kärlekens skull. Dennes sidointrig som involverar uppvaktandet av den före detta prostituerade Ginny Hawkins, spelad av Isla Fisher, är både välskriven och charmant. Det skänker karaktären den där lilla extra värmen som nog är nödvändig för att åskådaren inte ska tänka allt för mycket på de dåd han gör sig skyldig till.

Visuellt sett är Burke & Hare lika brittisk som sin ensemble, men grådisiga skyar och kullerstensgator. Filmen spelades även till större delen in på plats i Edinburgh, vilket hjälper till att förstärka filmens historiska koppling, som annars stundtals riskerar att bli lite väl tunn. Det syns även att man lagt ned stor tid på att få kläder och miljöer att se autentiska ut, vilket resulterar i en väldigt angenäm visuell upplevelse. Joby Talbots musik hjälper till att förstärka känslan av att befinna sig i 1800-talets Skottland, men bjuder tyvärr inte på några kompositioner som kommer att fastna i minnet. Trots den något medelmåttiga musiken så står det klart att detta är en film som spelar på atmosfär minst lika mycket som på intriger och karaktärer, vilket den sannerligen lyckas med.

När det gäller en film som har ett så makabert tema som Burke & Hare har, så är det nog omöjligt att inte prata om filmens mer makabra aspekter. De två gravplundrarnas sätt att skapa sina egna arbetstillfällen leder till en hel del tillfällen att visa upp mordscener. Dessa hanteras dock med en rejäl skopa humor med kvick och underhållande dialog, utan att man visar upp något rått våld. Det hela kan snarare beskrivas som en morbid form av slapstick, där de olyckligt lottade blir offer för allt från smällar i huvudet till att bli nertryckta i tunnor.  Istället har man valt att låta läkarvetenskapen stå för det överdrivna våldet i Burke & Hare. Läkare sågar av fötter utan bedövning, och man får ofta se öppna bröstkorgar och avlägsnade lemmar. Det är en smart kommentar om hur barbarisk läkarvetenskapen var under 1800talet, och man har genom detta på ett bra sätt lyckats föra över avsmaken man kan känna för de gärningar som filmens protagonister kontinuerligt gör sig skyldiga till.

Kan mord och dödsfall verkligen kallas för humor? Ja, om det sätts i händerna på en kompetent regissör som det gjorts i detta fall. Att ingenting är heligt, är en devis som Burke & Hare stolt flaggar med, då den tar med åskådaren på en tur genom 1820-talets Skottland som är fylld av ond bråd död, girighet men även humor och kärlek. Detta är en film som troligen kommer göra de som letar efter skräck besvikna, men som kommer bjuda de som uppskattar komik på många goda skratt. Med en fantastisk ensemble och gott om morbid humor, är Burke & Hare en film som lär åskådaren att inte ta saker så gravallvarligt. 

— — —

Johan Axell är filmvetare och frilansande skribent