Beelzebub Be Bop
Antologi, Sverige, Eskapix Press, 2012
Författare: Malin Rydén, KG Johansson, Sofia Albertsson mfl.
Språk: Svenska
100 sidor
Finns att köpa genom www.eskapixpress.se
— — —
Varje gång en ny Eskapix-samling landar på mitt hallgolv, är det till största del novellerna jag är nyfiken på. Som hängiven entusiast av svensk skräcklitteratur försöker jag konsumera så mycket av denna som möjligt, och Eskapix har mer än en gång varit en god samlingspunkt för bra svensk skräck. Som vanligt är även inkluderat en del artiklar som i denna samling bland annat rör nazisternas intresse för det ockulta, konstnären John Martin och den sexuella fetischen att bli krossad. Det är välskrivna, men inte särskilt djuplodande texter som väl kan fungera som en introduktion till att grotta sig ner ytterligare i ämnet för den nyfikne.
Samlingens första novell är För Dina Händers Skull av Sandra Christiansen, en tämligen abstrakt berättelse där handlingen förs framåt av berättarjagets dialog med en outtalad ”du” och hennes tankar kring det som lett fram till novellens situation. Tyvärr tycker jag aldrig riktigt att det blir något mer än en halvlovande berättelse som möjligen hade gynnats av att vara längre eller berättas i ett mer traditionellt format.
Nästa novell ut är Stormens Klösande Hunger av Sofia Albertsson, en rätt hederlig skräckberättelse. Handlingen kretsar kring en gård som berättarjaget äger, där denne återger sin farfars otäcka upplevelser från gården. I fäboden på gården finns fyra kors inmurade i skorstenen, och det visar sig att det finns en mycket god anledning till detta, då något hotfullt lurar i skogen omkring. En enkel, men lyckad skräcknovell som vågar tro på sig själv och som litar på etablerade skräckkonventioner och tar väl tillvara på dessa. Det här är ett ypperligt exempel på en berättelse som gynnas stort av novellformatet, då den lyckas uppnå en balans som jag tror hade blivit svår att bibehålla i ett längre format.
Hin Håles Påle är novell nummer tre i denna antologi, författad av Jonas Wessel. Det här är en starkt sexuellt laddad och explicit helvetesvision, där en kvinna som hamnat i något slags helvete får möta Djävulen själv. En grafisk berättelse som ofta faller tillbaka på chockartat ordbruk, grova formuleringar och en stundalts Lovecraftiansk vokabulär, som förvisso funkar rätt bra i sammanhanget. Dock blir det aldrig mer än motbjudande och porrigt på ett våldsamt vis, vilket å andra sidan verkar vara vad författaren önskat att uppnå. Helvetet är en rätt tacksam plats att skildra i fantastik, för även om det finns etablerade visioner av ett brinnande inferno, så kan man ta sig friheter och skapa det helvete man själv önskar, vilket Wessel ska ha cred för att ha lyckats med här.
Näste man ute bör vara ett namn som alla som kommer i kontakt med Eskapix känner igen; HP Lovecraft. Denne skräckens litteräre gigant vars fiktiva tentakler än idag rotar sig djupt i skräcklitteraturen, och som har haft en väldigt stor betydelse för hur genren ser ut idag. Representerad här är hans klassiska novell Dagon, som tillhör hans mer kända och möjligen även bättre. Här håller sig Lovecraft till det han gör bäst, att bygga upp mardrömsvisioner om varelser bortom vår förståelse och värld, som hotar att invadera och förgöra oss. Har man läst Lovecraft förut så är det enkelt att känna igen sig i det adjektivtyngda ordförrådet och det ofta outtalade hotfulla som lurar. Om inte annat är detta en god introduktion till en författare som inte är den bäste, men som bör läsas åtminstone till viss grad av alla skräckfantaster.
Berättelsen som följer denna är Drakmannen, av KG Johansson, som tidigare deltagit i Eskapix. Här blir det uppenbart att Johansson ofta mer lutar sig åt science fiction-hållet än det skräckartade. Novellen handlar om paret Ulic och Mennelle, som gillar att vältra sig i sexuella excesser. Mennelle tar en dag upp idén om att involvera en drakman i deras sexuella akter, något Ulic först drar sig för, då det inte sagts mycket gott om dessa varelser. Men, för att tillfredsställa sin älskades lust och önskemål, beger han sig iväg på jakt efter en av dessa varelser. Drakmannen känns något malplacerad i denna samling, främst på grund av att den har karaktären av att vara en mindre del av en större berättelse och en större litterär värld. Här kastas man in tämligen kvickt utan att ha någon förkunskap, vilket fråntar en del av läsupplevelsen. Dock är det, i sin nuvarande form, en lyckad berättelse som tar upp klassiska motiv som att önska mer än vad man borde, och att sedan få sona dyrt för det.
Malin Rydén, en personlig favorit i Eskapix-sammanhang, deltar här med novellen Sjön Suger. I centrum står ett par småfifflare som lyckats komma över en stor summa pengar på ett mindre lagligt sätt. Med sin nyfunna, och tillfälliga, rikedom beger de sig på en kryssning mot Estland för att fira den lyckade stöten. Som det sig bör på en färja flödar alkoholen, men när en av dem vaknar dagen efter, visar sig någonting vara fruktansvärt fel, och deras medpassagerare är inte längre mänskliga. När Rydén är som bäst, kan hon få till riktigt makabra och omskakande berättelser, vilket hon visat med tidigare bidrag till Eskapix antologier. Sjön Suger är inte hennes bästa, men det är ändå en berättelse värdig hennes talang. Den är lätt att komma in i, och utvecklas efterhand till en vidrig mardrömsliknande upplevelse, där det köttsligt äckliga sammanförs i en ohygglig allians med det klaustrofobiskt otäcka.
Betyg: 6 av 10
– – –
David Larsson; FromBeyond-redaktör