I vanliga fall gillar jag kitsch, ibland kräver jag inte mycket mer av en film än att den har snygga bilder, något man ofta får i produktioner från den här tiden. Skulle så gärna tro faller alltså på det faktum att den är alltför välmenande och korrekt. Som filmkuriosa, ja…
”Jag en markis” är en av de där obskyra rullarna som är obskyr av en orsak.
Denna dubbel-feature är väl värd att ha i DVD-samlingen.
Svenska Njutafilms fortsätter sitt (o)heliga uppdrag med att ge ut kvalitetserotik.
”En otrohetsaffär” är en konservativ sexfilm förpackad till något annat.
”Rabies” är en neoslasher helt utan själ.
”Bitter Feast” är en rolig satir som sätter intressanta frågor i fokus. Vad blir villkoren för en konstnär i ett klimat där tyckarna har allt större makt över dennes utövande? Och hur långt kan man gå för att åberopa sin integritet?
Den franska regissören Jean Rollin (1938-2010) är känd för sina ytterst stilmedvetna genrefilmer. Rollin hade en fascination, kanske kan man kalla det en fixering, vid vampyrer och regisserade ett tjugotal filmer i vampyrgenren. Under 1970-talet ville Rollins filmbolag att han även skulle regissera renodlade softcore-filmer för att få in lite…
”Tärningen är kastad” är inget filmiskt mästerverk. Men den gör vad den ska, det vill säga levererar en spännande berättelse där alla karaktärer är potentiella mördare.
Festivitetssalongen är definitivt en udda fågel inom den svenska filmografin. En frisk fläkt man gärna ser, inte minst för att påminna sig själv om att det faktiskt finns svenska filmer med en helt egen röst.