Tommy Schinkler kanske inte är ett namn som folk omedelbart reagerar på, men faktum är att han faktiskt är en av Sveriges mest lästa författare. Under pseudonymen Tom Dutchman skrev nämligen Schinkler en ansenlig mängd kiosklitteratur om westernhjältar som Mack & Joe och Joe Montana. Skulle man tas på allvar när man skrev denna typ av romaner var nämligen ett amerikanskt klingande namn ett måste, men Schinkler gav parallellt även ut böcker under sitt eget namn. I den populära 70-talsbokserien Brottsplats: Sverige skrev han exempelvis tre titlar och han hade även sin egen bokserie – Sagan om Jernemans – vilken nådde upp 13 böcker innan Schinkler avled 1994, endast 55 år gammal. Men Schinkler granskas inte på FromBeyond på grund av dessa alster, utan han skrev nämligen också två ytterst unika svenska framtidsböcker.
Mot mitten av 1980-talet så hade de tidigare så populära westernromanerna börjat tappa sitt fotfäste något, folk ville läsa något nytt, vilket resulterade i att kiosklitteraturförlagen började kika på andra fungerande trender. Hårda postapokalyptiska framtidsskildringar som Mad Max-filmerna var omåttligt populära, så flera författare bytte (eller tvingades byta) westernhjälten mot vägkrigaren – en man ständigt på jakt efter bensin och användbara fynd från tiden före katastrofen. I Sverige samlade förlaget Winthers flera av dessa bokserier under namnet De överlevande och från mitten av 80-talet fram till tidigt 90-tal släpptes ett 50-tal titlar. Schinkler bidrog med två böcker; De överlevande 10 – Domens dag och De överlevande 11 – Råttorna. Det som skiljer sig från de andra är att de faktiskt utspelar sig i Stockholm.
Domens dag (1987)
I Tommy Schinklers Domens dag så har det skurit sig rejält mellan supermakterna USA och Sovjettunionen. Det hela har gått så långt att båda sidorna har bestämt sig trycka på den där stora röda knappen och ett förödande kärnvapenkrig bryter ut. Sverige, som har en ganska jobbig geografisk placering mittemellan de båda supermakterna, drabbas hårt. Av misstag slår kärnvapen ner i både Norrland och i södra Sverige, och ovanför Södertälje krockar två kärnvapenbestyckade raketer. Förvisso på väldigt hög höjd, men förödelsen i Stockholm är nära på total.
Exakt 100 dagar efter ”den stora smällen” så lindar en läkare av bandagen runt Peter Silvermans ögon. Han befann sig nere i stadens tunnelbana när katastrofen inträffade, men förutom glassplitterskador på kroppen och runt ögonen har han klarat sig förhållandevis bra. Nästan omgående så börjar han bege sig upp mot ytan då han vill göra en insats och försöka hitta förnödenheter åt de sårade i tunnelbanegångarna och deras godhjärtade samariter. Väl uppe på stadens gator finner Peter sin hemstad i ruiner. Själva raketkrocken inträffade på väldigt hög höjd, så Stockholm drabbades inte så speciellt svårt av radioaktivitet, men tryckvågen krossade det mesta i sin väg och nu driver det runt dammoln i atmosfären som nästan skymmer solen helt. Peter börjar bege sig mot Sergelstorg då han hoppas att livsmedelsbutikerna under plattan och Åhléns bör ha kvar en hel del konserver. Tyvärr drar det runt andra finns överlevande bland ruinerna och många av dem är redo att döda för lite mat eller ett par liter bensin.
Domens dag är skriven i jagform och den nya världen upplevs därför i stort sätt endast genom den unge Peter Silvermans ögon. Känner man till staden så är det en ren fröjd att följa Peters vandringar genom Sveriges raserade huvudstad och den röra som nu råder där. Schinkler beskriver ingående och engagerat hur stanken av förruttnelsen av människor begravda i stenmassorna ligger tät och vilka byggnader som har klarat sig och vilka som har jämnats med marken. Peter springer ganska omgående på Anna, en ung tjej som också klarat sig hyfsat och som nu rotar runt i ruinerna efter mat och förnödenheter. Men knappt har en gnista hunnit tändas mellan dem förrän de båda snubblar på ”The Shitheads” – ett hänsynslöst mc-gäng som lärt sig utnyttja läget och nu drar runt och ställer till det för de stackare som haft den tvivelaktiga turen att överleva katastrofen.
Själv hade jag hellre sett mer beskrivningar om hur Peter och hans nyfunna kärlek Anna utforskar staden, men istället leder allt in mer på kampen mellan de nedriga Shitheads-huliganerna och bokens ståndaktiga hjälte. Anna blir kidnappad av de råbarkade motorcykelhulliganerna och Peter behöver både använda sin list och sina gamla lumparkunskaper för att klara livhanken och det blir både våldsamt och blodigt. I spillrorna av civilisationen finns även polis och militär och allt hänger på Peter kan få den före detta ordningsmakten och försvaret att hjälpa honom befria Anna. Hur det går får ni själv läsa er till men visst blir det ganska spännande mot bokens avslutande kapitel.
Det finns naturligtvis också vissa problem i denna förmodligen ganska snabbt frampressade roman. Både Peter och Anna är väldigt stereotypa och personlighetslösa, men inte mycket annat är givetvis att inte att vänta i denna typ av litteratur som snarare fokuserar på action än ingående personporträtt. Det som stör mig betydligt mer är att boken är väldigt dåligt korrekturläst och har massor med stavfel och annat slarv. Naturligtvis är detta snarare förlaget Winthers fel än Tommy Schinklers, men intrycket dras ändå ner ganska mycket av detta slarv. Schinkler har också väldigt bråttom, speciellt i bokens inledning. Han verkade själv anse att det viktigaste är att ta sig till bråket med mc-gänget och verkar själv missa de kvalitéer som boken faktiskt har i sin beskrivning av Stockholm efter katastrofen. Eftersom Domens dag dessutom både är skriven och utspelar sig 1987 finns det massor med tidstypiska små detaljer som är betydligt roligare än allt bråkande med MC-terrorister. Att Peter också till en början ger sig upp till ytan för att hämta mat till de behövande nere i tunnelbanan verkar också Schinkler av någon anledning glömma bort. Detta är också något som tyvärr stör och känns lite slarvigt.
Domens dag är förvisso en tillsynes ganska jäktat skriven framtidsroman som absolut har en hel del brister. Det går dock inte att låta bli att charmas av bokens sköna miljöbeskrivning om Stockholm efter kärnvapenkatastrofen och de överlevande stackare som rotar runt bland ruinerna. En rejäl korrekturläsning hade varit på sin plats men när de kommer till denna typ av kiosklitteratur så var det naturligtvis kvantitet som räknades före kvalitet. Domens Dag rekommenderas ändå starkt till alla som gillar postapokalyptisk litteratur eller svensk science fiction.
Betyg: 5 av 10
Fotnot: De överlevande 10 – Domens dag har sedan länge gått ur tryck men brukar dyka upp ibland på Tradera eller i någon gammal bortglömt låda på vinden.
— — —
Kristoffer Pettersson; FromBeyond-redaktör