Tommy Schinkler kanske inte är ett namn som folk omedelbart reagerar på, men faktum är att han faktiskt är en av Sveriges mest lästa författare. Under pseudonymen Tom Dutchman skrev nämligen Schinkler en ansenlig mängd kiosklitteratur om westernhjältar som Mack & Joe och Joe Montana. Skulle man tas på allvar när man skrev denna typ av romaner var nämligen ett amerikanskt klingande namn ett måste, men Schinkler gav parallellt även ut böcker under sitt eget namn. I den populära 70-talsbokserien Brottsplats: Sverige skrev han exempelvis tre titlar och han hade även sin egen bokserie – Sagan om Jernemans – vilken nådde upp 13 böcker innan Schinkler avled 1994, endast 55 år gammal. Men Schinkler granskas inte på FromBeyond på grund av dessa alster, utan han skrev nämligen också två ytterst unika svenska framtidsböcker.
Mot mitten av 1980-talet så hade de tidigare så populära westernromanerna börjat tappa sitt fotfäste något, folk ville läsa något nytt, vilket resulterade i att kiosklitteraturförlagen började kika på andra fungerande trender. Hårda postapokalyptiska framtidsskildringar som Mad Max-filmerna var omåttligt populära, så flera författare bytte (eller tvingades byta) westernhjälten mot vägkrigaren – en man ständigt på jakt efter bensin och användbara fynd från tiden före katastrofen. I Sverige samlade förlaget Winthers flera av dessa bokserier under namnet De överlevande och från mitten av 80-talet fram till tidigt 90-tal släpptes ett 50-tal titlar. Schinkler bidrog med två böcker; De överlevande 10 – Domens dag och De överlevande 11 – Råttorna. Det som skiljer sig från de andra är att de faktiskt utspelar sig i Stockholm.
Råttorna (1987)
Tommy Schinkler tar i Råttorna vid där han slutade i Domens dag. Året är 1987 och världen ligger i ruiner efter att sovjetunionen och USA drabbat samman i ett förödande kärnvapenkrig. Stockholm är svårt drabbat då två raketer krockat över Södertälje och tryckvågen jämnade många av huvudstadens byggnader vid marken. Sakta och trevande börjar Stockholms överlevande dock organisera sig igen. Polis och militär anrättar sporadiska utfodringsstationer och gör sitt bästa för att upprätthålla ordningen bland plundrare och utblottade överlevande. Kaos råder fortfarande men en lite strimma av hopp börjar faktiskt också synas. Kanske är det trots allt möjligt att återuppta någon form av normalt liv även nu efter att civilisationen fått sina ben bortsvepta. Men plötsligt dyker ett nytt hinder upp. Stadens brunråttor har under tiden efter ”den stora smällen” kunnat kalasa i lugn och ro på stadens offer. De har nu förökat sig i massor och vissa av dem är upp till 60 cm långa. Nu börjar liken dock ta slut i stenmassorna och råttorna söker sig till ytan för mer föda. Att deras offer den här gången andas verkar inte bekymra dem det minsta.
Huvudperson är även denna gång Peter Silverman och hans flickvän Anna. Paret har bosatt sig i en gammal möbelaffär och har precis börjat komma över traumat efter sitt möte med de parasiterande MC-terroristerna The Shitheads. När de nås av nyheterna att gäng av råttor börjat överfalla människor tror paret till en början att de är utom fara i sin lilla möbelbutik. Men råttorna blir allt tuffare och verkar dessutom insett poängen i att jaga i grupp. När som helst verkar de kunna dyka upp och speciellt på nätterna är farliga då de jagar i skydd av mörkret. En natt vaknar Peter av att något gnager på deras provisoriska ytterdörr. Plötsligt inser de att möbelbutiken inte är mycket till skydd och att det är de som denna natt står på råttornas meny.
Råttorna känns helt klart mer genomarbetad än föregångaren Domens dag och den är dessutom betydligt bättre korrekturläst. Det är också kul att Schinkler lämnat MC-bråkstakarna och istället inriktat sig på djurskräck, för detta verkar han ha talang för. Trots att boken berättas ur ett jag-perspektiv utifrån huvudpersonen Peter så flikas det även in små berättelser där vi får följa rått-odjurens framfart, allt utifrån något stackars mänskligt offers ögon. Råttodjuren beskrivs också med stor inlevelse när de kommer vällande genom Stockholms kollapsade tunnelbanenät med hatet lysande i sina röda ögon. Peter och Anna hamnar naturligtvis mitt i röran vilket leder till flera riktigt spännande avsnitt då de är farligt nära att hamna mellan käftarna på de hungriga små otäckingarna. Militären, med Major Bo i spetsen (som även var med i den första boken), försöker bekämpa råttplågan med hjälp av förband med eldkastare. Men allt verkar lönlöst och sakta börjar mänskligheten tappa kontrollen över staden. Men mitt i tumultet upptäcker Peter något som kanske skulle kunna vara ett effektivt vapen mot de nya fienderna.
Att Schinkler älskar sin stad märks stark även i denna bok. Han verkar betydligt mer intresserad av att beskriva stadens kvarvarande arkitektur än att utveckla någon av bokens karaktärer. Men sak samma, boken Råttorna är svår att lägga ifrån sig då den har ett väl avvägt tempo och inte minst en övervällande brutal final där råttorna slutligen utmanar mänsklighetens plats högst upp på näringskedjan. De stackars satar som fortfarande finns kvar i tunnelbanenätet, och som räddade Peters liv i inledningen till den första boken, verkar både Schinkler och Peter glömt bort. Sådana småsaker stör lite men annars så har Schinkler på ett lyckat sätt utvecklat sin framtidsvision vidare. Jag hade också önskat att Schinkler inte valt att skildra Peter ur ett ”jag-perspektiv”, något som blir lite konstigt när boken ibland berättas ur andra karaktärers ögon.
Varför det bara blev två böcker i Schinklers serie om Peter Silverman och Stockholm efter katastrofen har jag ingen aning om, men kanske kände han sig klar med det postapokalyptiska scenariot. Det är däremot tur att Schinkler inte gav sig efter att han skrivit Domens dag, för Råttorna är en betydligt bättre skriven och mer effektiv bok.
Betyg: 7 av 10
Fotnot: De överlevande 11 – Råttorna har sedan länge gått ur tryck men brukar dyka upp ibland på Tradera eller i någon gammal bortglömt låda på vinden.
— — —
Kristoffer Pettersson; FromBeyond-redaktör