Mannen från öst (1972)
Western/Komedi, Italien/Frankrike/Jugoslavien, 1972
Distributör: Soul Media
Regissör: Enzo Barboni
Skådespelare: Terence Hill, Gregory Walcott, Dominic Barto m.fl.
Längd: 120 minuter
Finns på svensk DVD och blu ray sedan 2011-10-19
— — —
Mannen från öst är en italiensk film om en engelsman som anländer till Amerika, filmad i Jugoslavien. Detta skulle kunna ses som en förvarning till hur pass splittrad även filmens intrig är. Kärlek, drama, slapstickhumor och western är ingredienserna i denna något lågmälda komedi av Enzo Barboni, som tyvärr känns alldeles för urvattnad.
Efter att hans far har gått bort i Amerika, får den brittiske ynglingen Sir Thomas Fitzpatrick Phillip Moore, spelad av Terence Hill, ett brev som manar honom att söka upp faderns kompanjoner. Det dröjer inte länge innan det står klart att den råbarkade västern inte riktigt är redo för någon som Moore. Med sina stroppiga kläder och kultiverade uppförande gör han sig snart ovänner i den lilla staden han anlänt till. Tack vare hans nyfunna vänner Bull, Monkey och Holy Joe lyckas han dock överleva länge nog för att bli förälskad i Candida, en ung vacker flicka som råkar vara dotter till den rikaste boskapsuppfödaren i trakten. Moore är dock inte den enda som har ögon för flickan, och det enda sättet att vinna hennes hand är för honom att lära sig att bli en riktig revolverman, och det snabbt!
Under pseudonymen E.B Clutcher regisserade Enzo Barboni en rad westernkomedier under hela tre årtionden. Han var även inblandad i skapandet av klassiker som Django, men då som kinematograf. Med andra ord så visste Barboni hur man skulle bära sig åt för att skapa en omtyckt western. Men även solen har sina fläckar, vilket denna film skulle komma att bevisa.
Mannen från öst kom ut 1972, bara ett par år efter att Terence Hill gjort sin kanske mest ihågkomna roll som Trinity i Lo chiamavano Trinità. Detta gör att det är svårt att inte jämföra denna titel med alla de tidigare filmer som Barboni gjort med Hill i huvudrollen, vilket tyvärr inte är till Mannen från östs fördel. Trots alla westernkomedier under sitt bälte, så lyckades inte Barboni helt med att blanda dessa två genrer i denna film.
Humorn består till väldigt stor del av kulturkrockar, då den förnäma Moore möter den oraffinerade västern. Detta leder stundtals till rätt humoristiska situationer, som när Moore insisterar på att använda sin cykel istället för en häst, vilket skapar en sådan bisarr kontrast att det är svårt att inte dra på smilbanden. Tyvärr är det alldeles för många av dessa skämt som faller platt, eller känns otroligt forcerade. Det finns även en mängd mer lågmälda skämt, som man inte alltid ens uppfattar som sådana. Det ska erkännas att Mannen från öst har en handfull genuint roliga scener, men de är på tok för få.
Idén om en engelsman som måste lära sig den amerikanska västerns lagar från grunden är ett intressant koncept för en komedi, men det är tyvärr inte det bästa valet för en westernfilm. Mannen från öst har visserligen sin beskärda del av krogslagsmål, men filmen får ingen egentlig fart förrän den sista halvtimmen. Upp till denna punkt fungerar Terence Hill mest som en stoppkloss som hindrar filmen från att använda sig av de klassiska grepp vi så gärna vill se i sådana här filmer. Under den sista delen faller som sagt bitarna på plats, och Hill får äntligen ägna sig åt det vi minns honom bäst för, nämligen rapp dialog och cowboykonster. Det är en fin belöning för att man lyckats tagit sig igenom resten av filmens saktfärdiga scener med träig dialog, men det är alldeles för lite och alldeles för sent. Bli inte förvånad om du finner dig undrades varför man inte lät filmen handla om Moores vänner, spelade av Gregory Walcott, Dominic Barto och Harry Carey Jr, då dessa karaktärer står ut som betydligt mer intressanta.
Med hjälp av Moores vetenskapliga studier och moderna apparater, tillsammans med byggandet av järnvägar, har man gett Mannen från öst ett underliggande tema om hur man inte kan fly från utvecklingens framtåg. Detta känns rätt passande då Mannen från öst stundtals känns som ett försök att uppdatera sin genre, men precis som filmens cowboys suktar efter den gamla goda tiden kan jag inte låta bli att göra detsamma. Det finns en anledning till att vi minns karaktärer som Trinity och Nobody, medan Sir Thomas Fitzpatrick Phillip Moore fallit i glömska.
— — —
Johan Axell är filmvetare och frilansande skribent