Meny Stäng

Revenge: A Love Story (2010)

Revenge: A Love Story Aka Fuk sau che chi sei
Thriller, Hong Kong, 2010
Distributör: Njuta Films
Regi: Ching-Po Wing
Skådespelare: Juno Mak .m.fl.
längd: 91 min
Finns på svensk dvd från 2011-11-16
— — —

Den som trodde att Sydkorea hade ensamrätt på att göra mörka filmer på temat hämnd har uppenbarligen fel. Från Hong Kong kommer nämligen Revenge: A Love Story, en hårdkokt historia där gott och ont stöps samman till ett.

Det hela inleds som en ganska traditionell mörk polisthriller. En bestialisk seriemördare härjar till synes utan någon struktur. Offren visar sig dock vara polismän och speciellt deras gravida hustrur har skändats med råge. Foster har ryckts ut och naturligtvis lamslås både poliskollegor och massmedia av de fruktansvärda morden. Snart grips den 23 årige Kit (Juno Mak) misstänkt för dåden, men trots rejält med brutala förhörsmetoder verkar han skrämmande oberörd. Han är nämligen inte vilken tokdåre som helst…

Revenge: A Love Story nöjer sig inte bara med att vara en hård Seven-kopia. Filmens regissör Ching-Po Wing vill även ge oss en liten ”mindfuck” och levererar här vad man skulle kunna kalla för en antihämnd-thriller. Med hjälp av indelningar i kapitel, som fått högtravande namn i stil med ”när gud och djävulen skakade hand”, så ger han oss inblick i en mycket obehaglig historia. Först berättas det hela kronologiskt, men snart kastas vi tillbaks i tiden och får se hur den unge Kit förälskar sig i en fårståndshandikappat flicka. Men något fruktansvärt kommer i vägen för deras kärlek. Något som stöper om den unge mannen till ett monster.

Trots en ganska risig transfer till dvd så är Revenge: A Love Story en riktig snygg film. Klippningen synkas skickligt med pulserande stämningsmusik och välgjorda ljudeffekter. Slowmotion-scenerna sitter som en smäck och underbygger den kamp mellan gott och ont som Ching-Po Wing uppenbart vill lyfta fram. Med gamla testamentet i högsta hugg spyr han och Juno Mak (som ligger bakom filmens story) över oss hur sökandet efter hämnd skapar negativa ringar på vattnet som tillslut leder till en tsunami av hat. Som ni kanske förstår så är att kalla Revenge: A Love Story för pretentiös naturligtvis bara förnamnet. Mot slutet haglar de religiösa liknelserna över oss och skulle det inte ha gjorts med sådan medryckande teknisk kompetens så skulle jag förmodligen blivit en smula äcklad. Nu köper jag istället allt med hull och hår och följer med på ännu en asiatisk hämndkarusell som trots att den ibland toksprattlar hela tiden håller sig från att spåra ur för mycket.

Revenge: A Love Story lyckas kanske inte vara lika smart som sina finurliga Koreanska kusiner, men den har också en helt annan intention. Istället för att lämna över en frågeställning så läggs anledning och resultat platt på backen framför åskådaren. Detta gör att filmen aldrig riktigt provocerar mentalt utan snarare förklarar. Det blir lite som om Ching-Po Wing predikar för oss istället för att vi får tänka själva. Det är lite tråkigt och det leder också till en viss känsla av dubbelmoral då filmen faktiskt frossar i grovt våld och samtidigt kommer med någon form av antivåldsbudskap. Detta hade kanske inte blivit så makabert om inte filmen var så stilistiskt förfinad och fokuserad på våld som den nu är, men å andra sidan så är det just denna tekniska aspekt som är den stora behållningen med filmen. Den är jättevåldsam och stilig och det är först när eftertexterna börjar rulla men faktiskt börjar reflektera över vad man egentligen sett. Här ligger också enligt mig filmens egentliga ”mindfuck”. Filmen är nämligen lite som en förlängning av den konflikt mellan gott och ont som den försöker föra fram. För fungerar det egentligen att föra fram ett antivåldsbudskap genom att frossa i stiliserat våld?

Förvänta er inte något mästervärk, eller någon supersmart art house-film vars frågestallningar kommer leda till några högre seminarium på forskarnivå. Ching-Po Wing och Juno Maks Revenge: A Love Story är exploitation i finförpackning – vilket inte är så jäkla illa det heller.

Betyg: 6,5 av 10

— — —

Kristoffer Pettersson; FromBeyond-redaktör

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *