London Zombie Epidemic – Devil’s Playground
Skräck, England, 2010
Regi: Mark McQueen
Manus: Bart Ruspoli
Medverkande: Danny Dyer, MyAnna Buring, Craig Fairbrass mfl.
Distributör: Njuta Films
Längd: 92 minuter
Finns på svensk dvd och blu-ray från 2011-07-27
— — —
Ända sedan den zombie vi känner till idag gjorde sin stapplande debut på bioduken 1968 i klassikern Night of the Living Dead, har den varit ett av de absolut populäraste filmmonstren. Antalet filmer som kan räknas in i zombiegenren är en svindlande summa, och det verkar aldrig vara något som filmskapare tröttnar på heller. De levande döda är enkla att relatera till, då de på så många sätt är lika oss, och därför blir de ännu mer skrämmande.
I London Zombie Epidemic – Devil’s Playground (2010) är det, precis som titeln antyder, London som drabbas av massor med hungriga odöda som gör allt för att få tag på människor att äta. Detta kommer som resultat efter ett misslyckat medicinskt experiment, där samtliga 30000 försökspersoner blivit smittade, alla utom Angela (MyAnna Buring), som av någon anledning lyckats undvika att bli zombie. När helvetet bryter ut i London måste hon tillsammans med sin pojkvän Joe (Danny Dyer) och en av det ansvariga läkemedelsföretagets torpeder (Craig Fairbrass) ta sig ifrån den smittade staden och försöka nå räddning.
Trots att genren onekligen gett ifrån sig många guldkorn så känns zombier i mina ögon som en rätt trött företeelse 2011. Alltför många av filmer där de odöda härjar känns billiga och sällan värst originella. Hur står dig då den här brittiska filmen mot detta? Tyvärr inget vidare. Lyckligtvis är det påtagligt att filmen haft en budget att arbeta med, så man får åtminstone en film som ser rätt bra ut och har en del snygga effekter, som jag dock gärna sett mer av. Problemet här är att storyn känns som något man sett åtskilliga gånger förut, och den bidrar inte direkt med något eget till en redan alltför urvattnad marknad.
Det blir aldrig så att man engagerar sig värst mycket i vare sig berättelsen eller karaktärernas öden. Rollistan bjuder inte på några överraskningar och ingen av karaktärerna känns direkt spännande, även här är det saker man sett förut. Skådespelarna gör helt klart ett godkänt jobb, det finns inget där att klaga på, men de har inte mycket att arbeta med. London hade kunnat fungera utmärkt som en plats för ett zombieutbrott, titta bara på hur bra det blev i Danny Boyle’s 28 Days Later (2002). Här tar man inte tillvara på detta, och filmen utspelar sig till alltför stor del på tämligen ointressanta platser.
Zombiesminket är inte heller det originellt. Här är det springande odöda som ser ut som i princip alla zombier gör nuförtiden, vilket givetvis inte gör någon glad. Inte så att dom ser dåliga ut, eller att zombiesminket är något hafsverk, det är helt enkelt en typisk standard som tråkigt nog följs. Det bjuds tyvärr också på för lite gore i den här filmen, vilket hade behövts, då den i princip helt saknar någon form av otäck atmosfär. Effekterna man väl får se tycker jag ser bra ut, och det hade verkligen inte skadat att visa upp mer av detta, för även om det kanske inte hade lyft filmen till några astronomiska höjder hade det gjort den åtminstone lite mer intressant.
Har man sett en del zombiefilm så finns det egentligen inget nytt att hämta här. Är man ny på området så kan man gott vända sig till betydligt bättre och mer intressanta filmer, bland annat de som jag tidigare nämnt. Den är förvisso rätt snygg och välgjord egentligen, men saknar originalitet. Jag kan inte riktigt förstå varför man väljer att göra en film som denna, när det redan finns för många filmer som mer eller mindre är likadan. Egentligen borde jag bli livrädd för stora massor av hungriga odöda, men i det här fallet rycker jag bara på axlarna åt det.
Betyg: 3,5 av 10
– – –
David Larsson; From Beyond-redaktör