Splice
Skräck / Sci-fi, Kanada, 2009
Distributör: Pan Vision
Regi: Vincenzo Natali
Skådespelare: Adrien Brody, Sarah Polley, Delphine Chanéac mfl.
Längd: 104 min
Finns på svensk dvd/blu-ray från 2011-01-05
— — —
Forskning har varit och är en bottenlös inspirationskälla till, och kanske särskilt, skräckberättelser. Ända sedan naturvetenskapernas genombrott har vi stött på allehanda kreationer skapade som resultat av människans vetgirighet. Vare sig det är Dr. Frankensteins skapelse eller Jeff Goldblum som förvandlas till en fluga så är dilemmat detsamma. Vart går gränsen för vart människans nyfikenhet bör nå?
I Splice (2009) möter vi Clive (Adrien Brody) och Elsa (Sarah Polley) – två forskare som har specialiserat sig inom området att klyva gener och skapa hybridorganismer. Efter att ha framställt en livsform vars existens är ett medicinskt mirakel tar de sig vatten över huvud då de, i hemlighet, blandar in mänskligt DNA i ett nytt experiment. Den varelse som skapas delar många mänskliga egenskaper på både insidan såväl som på utsidan men hennes metabolism gör att hon åldras otroligt snabbt. Till ytan verkar skapelsen, som de kallar Dren, vara ett oskyldigt djur som inte vill någon illa, men skenet bedrar…
Vad som verkligen säljer Splice är hur radarparet Adrien Brody och Sarah Polley gör sig väl som duo och hur deras relation känns trolig och övertygande. Ingen i filmens karaktärsgalleri är särskilt omtyckbar, och då särskilt inte de två huvudpersonerna. Brody har en skönt nonchalant inställning till mycket av de otroliga ting som sker runtomkring honom, och Sarah Polley gör ifrån sig ett utmärkt jobb i hur hon låter sin motbjudande personlighet sippra ut mer och mer under filmens gång. Ironiskt nog så är det hybridvarelsen Dren som tycks utstråla mest värme med sin oskyldiga aura. I och med hennes ankomst tas nidbilden av en dysfunktionell familj till nya höjder. Från att ha varit vad som sett ut som ett misslyckat experiment utvecklas hon snabbt till en varelse vars mänskliga attribut får Sarah Polleys moderskänslor att skjuta i höjden. Dren, som spelas av Delphine Chanéac, är en både hotfull och elegant skepnad vars mänskliga sida charmar medan rovdjuret skrämmer. Det är imponerande att bevittna hur verklig hon tycks vara och hur gränserna mellan science fiction och ett verklighetstroget porträtt suddas ut i och med den övertygande gestaltningen.
Regissören Vincenzo Natalis namn känner nog de flesta igen från hans debutfilm Cube (1997) vars unika koncept och spännande idéer hjälpte den till att bli en kultklassiker som fortfarande känns fräsch. Det enda egentliga problemet i Cube (bortsett från något stundtals knackigt skådespel) var slutet som klumpfotat inte riktigt lyckades med att sammanföra de spännande idéerna i ett tillfredsställande slut. Splice lider tragiskt nog av samma symptom och kulminerar i ett klimax som jag inte riktigt känner passar in. Det subtila, vackra och grymma som föregått resulterar inte i något som riktigt passar in i det ramverk som genom filmen presenterats, utan slutakten känns aningen förenklad och alltför rakt på i sitt händelseförlopp.
Även fast bristerna drar ner helheten av Splice så lyckas den stå som ett sevärt och egendomligt verk som ställer en rad frågor om den etiska problematiken i att ta vetenskapen till extrema nivåer i ett gott syfte. Diskussionen är inte ny, och Vincenzo Natali är knappast den förste som ställer frågorna, men detta betyder inte att de inte är något mindre relevanta.
Betyg: 5,5 av 10
– – –
Rickard Blixt; From Beyond-redaktör