Om du halkat in här på FromBeyond har du säkert, som jag, drömt om att någon gång göra en egen skräckfilm. Förutom någon enstaka hemmaproduktion i yngre tonåren är denna dröm fortfarande obesvarad, men å andra sidan är det väl aldrig för sent…
Någon som får leva ut denna dröm är filmstudenten Robert Crawford som tillsammans med ett gäng kompisar och medstudenter håller på med sitt slutprojekt, skräckfilmen The Haunting of Lacey Carmichael. För filmens mest blodisande scener får de under en dag låna en stor herrgård som Robert har i släkten, men när saker och ting går snett tvingas de till att olovligen filma där på natten. Vad de inte vet är att huset ruvar på en mörk hemlighet som de snart kommer att bli varse om.
I fokus står lyckligtvis inte Robert Crawford, som är en rejält osympatisk och skrupelfri typ, utan produktionsdesignern Elspeth, som egentligen skulle vilja göra något annat än ännu en usel skräckfilm med Robert. Tyvärr har hon inte mycket val och tvingas stå ut med den minst sagt hybrisdrabbade regissören och hans nycker. Det är intressant att Sodergren även i sin andra bok låter en kvinna vara huvudroll, och än mer lyckat blir det att han återigen får till en nyanserad karaktär som varken känns klyschig eller icke-trovärdig. Framför allt känns Elspeth mänsklig, något man ser i hennes karaktärsutveckling som tar ett par oväntade vändningar under berättelsens gång.
Liksom i The Forgotten Island sparar inte Sodergren heller här på hemskheterna och bokens personer får möta allehanda grymma öden när Crawford Manor, som herrgården heter, visar sin fulare sida och mörka hemligheter. Det är våldsamt, men inte utan finess. Här handlar det inte om att stycke efter stycke gotta sig i det äckliga och enbart ta med läsaren på en kavalkad i blod och våld, det är istället där som en nödvändig krydda i den skräckberättelse Sodergren vill få fram.
Baksidan av boken nämner att det är en ”delirious homage to the slasher movies of the 1980s”, vilket jag väl till en viss grad kan köpa, men boken är samtidigt mer än så. Inte för att det är något dåligt i att förknippas med slashers från 80-talet, jag älskar dem ju själv, men vi som bekantat oss med genren vet att det ibland inte är mycket mer än underhållningsvåld. Night Shoot blir aldrig det, här bryr man sig på riktigt om Elspeth, till viss del även andra karaktärer, och ju mer husets hemligheter nystas upp, ju mer hålls jag som läsare på helspänn.
Två böcker in i sin författarkarriär är Sodergrens träffratio än så länge hundraprocentig. Han har språket och fantasin för att kunna leverera välskrivna, underhållande och skrämmande skräckromaner som både känns bekanta och som nya upplevelser. Night Shoot är en perfekt bok för dig som vill ha en relativt ren skräckupplevelse som erbjuder både våld och intressanta karaktärer, och som avråder oss alla från att göra skräckfilm i stora, läskiga herrgårdar mitt i natten.
– – –
David Larsson; FromBeyond-redaktör