Japanska ”Alien vs. Ninja” fyller helt klart sin funktion som tillfällig underhållning för den som gillar att gapskratta åt det överdrivna och bisarra.
Handhållet foto är numera en vanlig företeelse i skräck, och det innehåll som ger filmer den usla beteckningen ”tortyrporr” likaså. Resultatet när man blandar dessa två blir ”Penance”.
”Världens äckligaste film” har varit en av många populära åsikter som florerat i massmedia kring den nederländska filmen The Human Centipede (First Sequence) (2009). Ett kanonstoff för tabloiderna har ju filmen definitivt varit, och uppmärksamheten lär knappast försvinna nu när uppföljaren kontroversiellt nog har blivit förbjuden i Storbritannien, men är…
”Reykjavik Whale Watching Massacre ”grundidé är egentligen riktigt bra. Vi vet ju alla att Island håller på att gå i konkurs och varför skulle inte arbetslöshet och misär kunna vrida till skallen lite extra på redan störda individer? Ändå lyckas filmen haverera rejält och bli ett riktigt valfiasko.
I Dario Argento’s senaste thriller jagar en polis, spelad av Adrien Brody, en seriemördare i Rom som vanställer vackra kvinnor på de mest brutala sätt.
På svenska Shining’s sjunde skiva är det återigen ångest, misär och allmän jävlighet som står i fokus för text och musik.
I uppföljaren till ”Hungerspelen” får vi återigen följa tonårsflickan Katniss Everdeen, som tvingas använd alla sina kunskaper och färdigheter för att kunna klara sig mot det hon utsätts för, vilket visar sig vara mer än hon kunnat ana.
I Justin Cronin’s ”Flickan från ingenstans” drabbas USA av en sjukdom som gör människor till vampyrliknande monster, vilket leder till att städer faller och miljoner dör. I centrum för detta står den unga flickan Amy, som inte riktigt verkar reagera på sjukdomen på samma sätt som alla andra.
”Sinners and Saints” är definitivt en film för dig som gillar stenhård ”direkt till video action” men börjar tycka att Steven Seagal, Jean-Claude van Damme och Dolph Lundgren börjar bli lite väl till åren. Det är bara att ta av sig hatten inför filmens snyggt koreograferade action och skonigslösa förhållningssätt.…
Internationellt har Tidvågen marknadsförts som Sydkoreas allra första katastroffilm, och det märks att man har vänt sig mot Hollywood för att finna inspiration. Det är inte direkt svårt att finna likheter med samtida genrekumpaner som The Day After Tomorrow eller 2012, och likt dessa filmer är denna minst lika förutsägbar.