Crawl är egentligen inte är en dålig film, men jag hade nog alldeles för stora förväntningar. Ärligt talat så trodde jag att det skulle bjudas på mer skräck och blod.
Scary Stories to Tell in the Dark är på många sätt en perfekt liten Halloween-mysrysare. Speciellt för dem i de yngre tonåren eller de som gillar den första (nya) Det-filmen eller tv-serien Stranger Things.
Upplägget i Isabelle är högst bekant, ett ungt havande par flyttar in i sitt drömhus, men allt visar sig vara lite för bra för att vara sant. Speciellt en rullstolsbunden grannflicka verkar ha överdoserat på blängsylta.
I det stora hela är jag positivt överraskad och trodde verkligen inte att en tredje del i en spinoff till Conjuringfilmerna ens skulle kunna vara OK. Jag uppskattar att man tagit ut svängarna lite mer än vad man kunnat tro om en film som denna, och att resultatet också blir…
I den Netflix-producerade The Forest of Love, har Sion Sono hämtat inspiration från ett verkligt fall om en seriemördares framfart i början av 2000-talet. Men i vanlig ordning bjuds vi också en hel del annat.
50 år av dokumentärer, böcker, tv-program, varianter och filmer. Behövs det verkligen ännu en film på ämnet Charles Manson?
Kanske är det hög tid att man begraver American Horror Story nu, det verkar faktiskt vara rejält slut på idéer, även om denna säsong är något bättre än den ytterst mediokra Cult.
Mycket mer av allt!
Joker känns som den är gjord för länge sedan, i en annan tid, men ändå ny och fräsch. Filmer som denna är en av anledningarna till att jag älskar film så mycket, och avskyr delar av samhället så mycket. Hatten av Todd Phillips, detta är otroligt bra.
För egen del får man gärna fortsätta pumpa ut filmer i Conjuring-universumet, men då måste man höja ribban åtskilliga snäpp.