Man kan välja att se Mario Bavas ”Bay of Blood” som en skön retroskräckis eller välgjord spagettisplatter-rulle. Eller så kan man se den som intelligent fotokonst som blandar det makabra med det vackra på ett sådant genomtänkt sätt att dess ringar finns på vattnet än idag. Det viktigaste är kort…
I rysaren ”Dead & Buried” från 1981 kan vi bland annat se en ung Robert Englund innan han blev känd för Freddy Krueger. Filmen utspelar sig i en liten kuststad där kusliga saker börjar hända, och stadens sheriff får ett stort problem när tidigare döda börjar återvända till liv.
Femton år efter den första filmen är Wes Craven tillbaka med den fjärde delen i ”Scream”-serien. Nu är Ghostface tillbaka i Woodsboro där allting en gång började.
Guy Hamilton är mest känd för att ha regisserat Bondfilmer som ”Goldfinger” och ”Live and Let Die”, men han har även hunnit med en hel del annat. En film som sällan nämns som någon av Hamiltons största verk är kioskdeckarrafflet ”Remo Williams – Adventure Begins” från 1985.
Att med handhållen kamera följa hur världen långsamt går åt skogen på grund av oregerliga levande döda är idag vardagsmat. Men först var de två britterna Kevin Gates och Michael Bartlett med ”The Zombie Diaries”.
I den tredje delen av ”Fredagen den 13:e”-serien återvänder Jason än en gång till Crystal Lake-campingen för att terrorisera de ungdomar som vågar sätta sin fot där.
I Ryan Nicholsons ”Gutterballs” är handlingen förlagd till en bowlinghall, där en mördare har ihjäl folk på löpande band. Tyvärr slutar allt vad originalitet heter där, och det är en smärre katastrof till film som följer.
Ett av de största namnen inom genrefilm är John Carpenter, som med filmer som ”Halloween” och ”Escape From New York” etsat in sitt namn i filmhistorien. ”The Fog” är en mer traditionell spökhistoria, där en stad hemsöks av hämndlystna sjömän som kommer för att skipa rättvisa för det de blivit…
Lamberto Bava har inte samma öga för estetik och visuellt vackra bilder som är så genomgående i hans far Mario Bavas filmer. ”Macabre” är istället en ganska medioker thriller utan varken särskilt snygga bilder eller stämning.
Dario Argento är utan överdrift en av de skickligaste italienska regissörerna någonsin. 1980 gjorde han ”Inferno”, en film som bokstavligen kan beskrivas som en filmatiserad mardröm.