Galaxina
Science fiction/humor, USA, 1980
Distributör: Galaxina Film
Regissör: William Sachs
Medverkande: Stephen Macht, Avery Schreiber,Dorothy Stratten m.fl.
Längd: 95 minuter
Finns utgiven på svensk DVD sedan 2013-11-13
— — —
I början av 80-talet hade science fiction-genren kommit in i något av en andra renässans med stortitlar som Star Wars och Alien. Inte sedan 60-talet hade rymdskepp, främmande planeter och otäcka rymdvarelser varit så hett som då. Alla ville ha en bit av kakan, oavsett om man egentligen hade någon ärlig chans att kunna konkurrera med Hollywoods effektdrivna rymdoperor eller ej. Men det Galaxina kanske saknar i budget väger den väl upp med charm, humor och sex appeal.
Året är 3000. Mäniskan har bemästrat intergalaktiska rymdfärder, lyckats uppfinna mat i pillerform och stiftat bekantskaper med tusentals andra raser från universums alla hörn. Men trots allt detta behöver världen 
fortfarande trafikpoliser där ute i universum! På skeppet Infinity grämer sig kapten Cornelius Butt, sergeant Thor och resten av besättningen över ytterligare ett intetsägande patrulluppdrag – när plötsligt det oväntade händer! Från ingenstans dyker det upp ett mystiskt hökliknande skepp som tar besättningen på en vild och vansinnig jakt genom galaxen, som tyvärr resulterar i att hela besättningen råkar ut för whiplashskador. Detta kunde inte ha hänt vid ett sämre tillfälle, då den maskerade mannen de jagar är ute efter den Blå Kristallen, en sägenspunnen artefakt som sägs ge otroligt makt till dess ägare. Nu när hela Infinitys tappra besättningen ligger utslagen finns det bara ett enda hopp kvar för mänskligheten – Galaxina, skeppets yppiga robot! Beväpnad med ett lasergevär och en charm som kan döda påbörjar hon så jakten på den mystiska främlingen. Men medan resten av universum kollektivt håller andan över världens stundande undergång, så har Galaxina helt andra tankar som tynger henne. Hon är nämligen förälskad i sergeant Thor, men kan inte röra honom utan att sända tusentals volt genom honom! Kan Galaxina rädda världen, och samtidigt finna ett sätt att berätta för mannen hon älskar vad hon egentligen känner? Kommer hon hinna stoppa den maskerade mannen från att lägga sina metalliska vantar på den mäktiga kristallen? Och framförallt, kommer skeppets besättning lyckas stämma sin arbetsgivare för sveda och värk?
Det är en ytterst varmhjärtad och genuin homage som regissören William Sachs har gjort till science fiction-genrens kanske allra bästa årtionden. Med direkta influenser och allusioner till 60 och 70-talets mest stilbildande rymdepos är Galaxina ett öppet kärleksbrev till en tid då rymden kunde vara så väl spännande som kitschig på samma gång. Allting från så väl dekoren till de många utomjordingar som besättningen på Infinity träffar på riktigt andas 60-tal, och kanske är det just därför det är så lätt att förlåta de ibland väldigt ostiga effekterna och uppenbara skarvarna i monstrens gummidräkter.
Vidare är det riktigt imponerande att man lyckas leverera en så pass familjevänlig humor, trots de många anspelningarna på sex som man kryddat manuset med. Humorn är rent av oskyldig, och nästintill i samma anda som Mel Brooks populära parodier. Det är därför inte svårt att se att Galaxina mycket väl kan ha varit en direkt influens i skapandet av Spaceballs, Brooks uppskattade rymdfars som skulle komma några år senare.
Tyvärr är dock denna styrka även Galaxinas absolut största svaghet. Det är nämligen en alldeles för stor del av filmens humor som förlitar sig på numera daterade referenser till filmer och serier. Ibland blir det helt enkelt lite för obskyrt eller vagt för att dagens publik ska lyckas fånga upp alla små glimtar till bortglömda tv-produktioner och förlegade rymdklichéer. På andra sidan spektrumet finns det dessvärre även skämt som är så pass enkla och uppenbara att manuset bara känns oinspirerat och slött. Tack och lov är dessa lågpunkter en rätt liten del av den narrativa bergochdalbana som publiken får ta del av. När Galaxina är som bäst är den smått fantastiskt, och det är till stor del på grund av de farsartade och absurda situationer som skeppets fembot finner sig i. Vad sägs till exempel om att hon träffar på ett skönsjungande knuttegäng som dyrkar en avställd Harley Davidsson då de helt glömt bort hur motorcyklar egentligen fungerar, en människobar som bara serverar människokött, eller en bisarr kameo av Batmobilen i en futuristisk västernstad?
Galaxina håller kanske inte riktigt upp lika väl idag som den en gång gjorde, men den är fortfarande en genuint underhållande film. Det är inte heller förvånande att den fått just den kultstatus den har, då nästan varje filmcell formligen osar av renodlad nostalgi och charm. Att den forna Playboymodellen Dorothy Stratten som innehar titelrollen dessutom gör en riktigt imponerande insats som den kärlekskranka androiden gör inte det hela sämre. I en era då science fiction kommit att bli synonymt med skytsamma effekter och mörka rymdskeppskorridorer erbjuder Galaxina ett fönster till en tid då genren var så mycket enklare – en tid då äventyr, kreativa monster och kärleken mellan en man och hans robot var allt som egentligen betydde något!
Betyg: 6.5 av 10
— — —
Johan Axell; Frombeyond-redaktör